(20/12)
Jag hade en bat, nagot mellanting mellan en roddbat och en kajak. Jag paddlade forbi Stureforsbadet dar min mamma och mina systrar var. Jag stannade dar och borjade prata med dem, sedan visade jag att man kunde flytta pa vattnet fran vissa delar av an sa att det inte blev lika djupt dar. Jag gjorde sa pa en bit av an. Dessvare sa var detta att gora obalans i naturen, och an svarade med att bygga upp en hog mur av vatten som vi inte markte till en borjan. Nar jag sag den ropade jag:
"Se upp! Skynda hem!"
De borjade springa. Jag visste att nar ytspanningen skulle brista skulle det bli oversvamning overallt. Det skulle bli en kolosal katastrof. Jag borjade springa, och hoppade fran hustak till hustag efter min mamma. Mamma hoppade ner i en vattenscooter eftersom husen stod pa pelare i vatten, och jag hoppade pa bakom henne. Hon korde nerfor mot byn vi bodde i (efter ett tag var det en snoscooter istallet). Plotsligt var det jag som korde och jag hittade inte i byn. Jag ville ta mig upp pa det hogsta berget for att inte bli ovesvammad. Jag akte upp pa en vag, men kom snart till toppen pa nat som snarare var en kulle. Jag korde vidare och hittade en ingang i ett berg med stege. Jag klattrade snabbt och kom upp och ut, men insag att jag bara hade klattrat 2m. Jag fortsatte pa fot upp pa samma berg. Jag visste att det inte var det hogsta, men jag hade inte tid att hitta ett annat berg. Jag var i sallskap med min lillasyster Linnea, men hon var bara 4 ar och valdigt oforsiktig av sig. Jag kom till en avsats dar manga andra fran byn valt att ta skydd, ovanfor oss fanns ett platt tak av betong. Vi sag muren av vatten vaxa bortom bergen fran vilka jag just kommit. Jag undrade var mamma var nagonstans, och hoppades att hon funnit skydd. Jag upptackte att Linnea hade krypit ivag mot kanten av avsatsen och skyndade mig dit och plockade upp henne. I samma stund jag backade in mot vaggen sag jag hur ytspanningen pa vattnet brast och vatten borjade forsa ner for bergen i norr. Jag tryckte Linnea (som var iford en fargglad vinteroverall) mot mig, och sag skrackslaget pa mangderna vatten som adderades till floden/sjon som var nedanfor berget vi var pa. Vattennivan steg drastiskt, och inte nog med det borjade vatten forsa ner aven over oss, fran sodra bergen. Om det inte varit for taket ovanfor oss sa hade vi spolats bort pa direkten. Jag upptackte igen att Linnea krypit ivag for att kolla pa fenomenet narmre kanten. Kvinnan som satt bredvid mig hjalpte mig att fa henne tillbaka. Efter ett tag slutade vattnet att floda, fran berget vi var pa hade vi ungefar tre meter ner till vattnet, en drastisk hojning, men vi levde. Jag horde ett pling, det var kvinnan bredvid mig som fick ett sms. Det var fran hennes man. Han skrev:
"Det ar ett mirakel att jag overlevde det har, om du ocksa mar bra ar det ett tecken pa att vi borde vara tillsammans forevigt."
Jag blangde ilsket pa sms:et. Hennes man var ingen trevlig karl och hade varit otrogen mot henne manga ganger om och misshandlade henne verbalt. Jag sa till henne att hon skulle sta fast vid sitt beslut att lamna honom och inte ta honom tillbaka. Jag sag att det gjorde henne verkligt ont och visste att hon alskade sin man trots att han var ett javla svin. For att make:a min point visade jag sms:et han hade skickat till min mammas mobil, som jag av nagon anledning hade, under tiden floden pagick. Den sa: "Hej vackraste, hoppas du mar bra. Jag vill garna traffa dig och visa hur mycket du betyder for mig."
Jag trodde inte min mamma hade nat att gora med den har snubben, men jag franholl mig fran att skriva tillbaka aven om jag var bra sugen pa att saga vilket javla svin han var och att jag onskade att han inte overlevt floden. Dels ville jag inte gora det i min mors namn, och dels var jag fortfarande for orolig om min mamma hade klarat sig for att kunna gora nat annat.
Flickvän skulle skriva en tenta i TATA60 komplex analys, men hon bar balklänning, så hon kunde inte följa med. Tentan bestod nämligen av att klättra genom en stor grotta.
Jag sprang hem för att hämta min Y-overall och en bandyklubba till henne. Senare kom jag på att de låg hos mina föräldrar, så jag frågade Annika om hon kunde låna ut en overall. Då fick jag en föreläsning om hur det var etiskt fel att gå på en tenta som man inte var anmäld till bara för att man ville klättra i grottor.
Ringde och förklarade att man nog ändå inte får gå om man inte är registrerad på kursen.
(halvt om halvt fortsättning på http://dlogg.se/drom/visa/icke-slutet-pa-tunneln)
Vi gick ut ur rummet och kom ut på en gata där massa personer gick för att de just hade muckat. Vi som kom ut från rummet hade alla helfärgade overaller. En kvinnlig berättarröst sa: "Att vara tjej och ha muckat är svårt att tro på."
Plötsligt blev jag en annan tjej som gick i vitt linne och armégröna byxor. Det var hennes röst och hon sa till en kille som gick bredvid:
"Muckat."
"Ja, det har jag", svarade killen som uppfattade tjejens konstaterande som en fråga.
Dessutom lät han lite som att hon var korkad eftersom hon inte fattade det.
"Nej, jag menar att vi har muckat, jag också", svarar tjejen.
Killen blir lite förvånad och försöker reda ut det där. Under tiden blev jag mig själv igen och jag pratade med en av Gunns klasskompisar som hade en ljusblå overall. Han var schysst, men verkade lite socialt handikappad till och från. Plötsligt rullade en vagn förbi med massa blåklädda personer. Det var hans klasskompisar och vi saktade in för att prata med dem.