Dlogg

(4 april)

Jag och Eric var på ett ställe och åt olika saker ur varsin låda. Det var en matlåda med tio fack som hade olika saker i varje fack. I ett fack var det rabarber med lite socker på. Eric sa nåt i stil med: "Mmm, rabarber är jättegott" när han åt det, och jag tänkte att när vi skulle ha ett hus kunde vi odla rabarber.

Jag var bland någon slags maffia boss i en lägenhet och de letade efter ett speciellt ord på husväggarna mittemot genom fönstret. Jag lyckades ta mig ut men hamnade då i det andra ''maffia-gänget'' som sökte ordet ''Rambo'' vilket jag visste var mitt emot de förra stället jag var på. VI tog oss dit och plötsligt var jag med Alex,pappa och några från mitt gamla handbollslag och vi var på väg till ett matställe längre upp på backen. Medans vi gick träffade jag Jossan, Regina och nå randoms som var i Göteborg (utan att de hade sagt nå till mig.....fuuu) och skulle bara va det i 45min till. Jag pratade med Jossan och hon undrade om jag sagt något till JB om våran ''relation'' , sedan gick jag mot thaistället som vi skulle käka på där alla andra redan var och under tiden medans jag gick kom det fram massa igelkottar som typ hoppade på mig och jag tror även jag råkade döda en när jag kastade den ifrån mig (r.i.p) Sen kom jag ner i nån källare där vi skulle äta och så var det nå om en katt som försökte slå mig och blev en vit hund sen. lol

Tre killar inne på Nyhem hade varit elaka mot en tjej så jag började riva dem med en gruv-yxa. När jag var klar var det deras tur att riva mig. Sen gick jag till Malin som jag lade armen om och visade mina märken jag fått.

Sen var jag en fågel tillsammans på ett snöigt berg tillsammans med en till fågel och en kamel som liknade en Camerupt.

I tredje drömmen var vi på middag hos mormor och vi fick massa med söta sockerkakor. Jag sa till mamma att vi kanske skulle ha mat på min födelsedag istället.

Körskoleläraren Maria babblade i mitt kök. Michelle frågade hur vi skulle tillverka våran jordgubbschoklad. Vi var sen på en resturang och nu vär även Jennifer och Elin med. Maria tyckte vi skulle ha en mattävling, den som först ätit upp sin ärtsoppa fick kyssa valfri person. Elin sa att hon skulle välja mig. Jennifer tyckte ärtsoppas var jätteäcklig och blev aldrig klar. Efter detta åkte vi bil, någon slags skolresa. De som var med nu var Michelle, Jessica och duon Anders och Måns. Anders hade på sig fiskörhänge och ett halsband med Pokémonloggan. Jag och Anders tittade upp på molnen och letade efter några som liknade fiskar. Anders började sjunga en låt som han kallade "Det här kommer aldrig bli någon låt" eftersom den spelades exklusivt för oss. Jag började spela gurka i bakgrunden. Låten var slut när vi var framme på ett pensionat där vi blev mottagna av pensionärer som åt middag.

Jag var någonstans där det var massor med mat som jag skulle förbereda. Jag var vampyr också (twilight-vampyr). Jag fixade och donade med maten och efter ett tag kom Armand och hjälpte till. Vi skulle bära över maten till det stora bordet där folk skulle äta. Jag kunde inte bära så mycket som Armand och kände mig därför konstigt klumpig för att vara vampyr. Det var mamma och några av hennes vänner som skulle äta där, hennes vänner var kvinnorna i Desperate Housewives. Vi väntade på Lynette som var sen och jag insåg att jag var hungrig, inte törstig, vilket gjorde mig frustrerade eftersom jag omöjligt kunde vara hungrig som vampyr. För en kort sekund insåg jag att jag drömde eftersom det inte gick ihop. Sedan kom Lynette tillsammans med alla sina barn när de var små. Alla pratade engelska och jag undrade om mamma verkligen hängde med, men skakade sedan på huvudet. Det var ju hennes vänner.

Studierektor Maria Källgren bad mig och Qvarfordt att handla mat till skolan. Vi skulle göra det över två dagars tid, måndag till tisdag, och varje dag skulle börja 08:30. Jag blev tjurig eftersom jag annars börjar 09:50 på tisdagar.

När jag frågade varför vi skulle handla åt henne sade hon att det var hård policy på att skolor inte fick handla mat, men att detta kunde kringås om en elev handlade mat och sedan "gav" det till skolan och skolan "gav" pengar tillbaka.

Jag och pappa är i Rom, vi sitter ute på en restaurang som står på pålar ute i vattnet. Det är som en liten matmarknad med italiensk mat och öl och man kan gå och ta hur mycket man vill. Jag behöver sedan gå på toaletten och en som är med oss visar oss ett ställe där man förhoppningsvis kan besöka en sådan, jag smyger in och det visar sig vara en kyrka, folk sjunger och går i rader in i huvudsalen. För att få låna toaletten är det bäst att jag låtsas vara kristen. Jag mumlar något och låtsas vara det helt enkelt. Toaletten är jättestor, jag låser om mig. Nu ligger den här kyrkan i Berlin helt plötsligt och folk pratar tyska. Mellan plankorna i väggen på toaletten kan man ana kyrksalen och folk som står i svarta dräkter framme på scen, mest kvinnor. Toaletterna ser ut som långa kar med en halv toalettstol på varje sida, så jag sätter mig på ena halvan av toalettstolen och kommer fram till att det var ganska bekvämt.

Jag var i Linköping, men vi var på gränsen till Norge. Jag försökte föreställa mig en karta i huvudet hur det skulle se ut, men jag lyckades inte. En norrman menade att Norge var precis norr om oss. I vilket fall gick vi till gränsen och knackade på, för vi skulle göra något tillsammans med norrmännen. En snäll norrman öppnade, och började prata. Bakom honom stod en som hatade svenskar, men jag försökte visa att vi var vänner så jag räckte fram ostklumpen jag stått och ätit på och frågade:
"Ost?"
Han tog emot den och åt på den, men till minen att döma gillade han den inte och jag kunde inte låta bli att skratta åt minen. Han trodde då att jag hade lurat honom att äta osten och sa det och slängde iväg den över gatan. Jag blev arg och samtidigt som jag gick iväg för att plocka upp osten sa jag:
"Jag tycker faktiskt om den!"
Jag tog ett bett för att illutrera, men sedan gick jag runt ett hörn för att slänga bort och spotta ut, eftersom osten legat på marken. Några av de andra (3 stycken) kom med mig. Folk runt omkring var sminkade till häxor, och jag kom på att det var Halloween. Jag vände mig till mina kompisar och sa att vi skulle fixa ett halloweenparty. De tyckte att det var en jättebra idé och vi gick in i en affär som sålde ljusslingor och andra ljusdekorationer. Vi ville ha massor saker därinne, men hade inte råd. Vi kom hem till personen (som senare visade sig vara Gunnar) där vi skulle ha festen, och eftersom vi misstänkte att det skulle bli världens röjfest så skulle jag städa undan allt som verkade ömtåligt och de andra två hade uppgifter som dekoration och mat. Jag skulle gå och köpa mat mitt i allt, men jag hade hittat en spännande pappkasse med papper som tillhörde Gunnars mamma, vilka talade om att hon och hans pappa hade gift sig tidigt i Kina och sen hade pappan åkt därifrån. Jag fick det till "They married when she's not looking, she daydreams when he's not there" (eftersom låten Accio Love spelades samtidigt med liknande text). Ur papprena jag hittade hade de alltså gift sig utan att hon fick bestämma, men hon hade målat upp en bild av sin drömman. Jag hade gått iväg med påsen, men insåg snabbt att den var väldigt privat och tänkte gömma den någonstans och få det att inte se ut som jag hade läst nåt i den.

Gunnars styvpappa var där, eller vem det nu kan vara som satt och slappade vid soffan. Vi hade fest. Polisen kom dit för att vi hade alkohol där och tydligen var minderåriga, men mannen i soffan hade inte märkt någonting. Två pojkar som jag antar var mina småbröder eller iaf hade det förhållandet till kom hem och visade upp att de hade fått marijuanablad när de gick trick-or-treat. Jag såg att de var väldigt lika, men att det inte var marijuana, så jag tog bladen och slängde bort dem i rabatten just som polisen kom upp på trappen till dörren och började prata med mig.

Satt hemma och åt mat. Grönsakerna, speciellt paprikan, smakade väldigt fettigt. Dessutom var det en massa os i rummet, så jag satte på köksfläkten.

En zombieattack utlöstes när jag var på en alternativ version av min skola. Jag umgicks med en äldre, skäggig professor. Massor med saker hände som jag inte kommer ihåg, men efter ett tag var jag och professorn av någon anledning i köket.

Vi tillagade mat i köket när en kvinna kom förbi med en barnvagn, och professorn ville hälsa på de två barnen som låg däri. Jag tänkt att barnen var väldigt bleka, men sade ingenting. Professorn kramade om det största barnet, och mamman sade att "det finns tre stycken att hälsa på" och "var mer försiktig med den mindre". Då skrek professorn till, och när han drog sig upp ur barnvagnen hade barnet bitit honom djupt i nacken. Mamman skrattade medan professorn andlöst föll emot diskbänken i chock. Jag backade ett steg och lyfte upp en kniv från knivstället, och kastade mot kvinnan men missade. Jag drog upp kylskåpsdörren och hittade där en pastasallad i skål, och kastade men missade precis. Skålen slogs i tusen bitar och jag plockade upp en för att kasta men missade igen. Jag kastade kniv efter kniv, men insåg efter en stund att det inte bara var knivar utan även köksverktyg som slevar och potatisskalare. Till sist kastade jag en kniv som skar till henne på axeln och befläckades med hennes blod. Hon drog ut den och höll på att kasta den mot mig när jag insåg att det var ännu värre - nu var det hennes blod med, så om jag blev träffad blev också jag en zombie. Jag hann precis ducka, och sedan vände jag mig om och sprang.

Jag sprang förbi flera rum, de flesta tomma och med öppna dörrar. Jag kom att tänka på att det skulle ha varit smartare att följa den normala proceduren vid en zombieattack, nämligen att skaffa massor med mat och gömma sig någonstans tills alla zombies svalt ihjäl, sedan hoppas på att det finns några kvar att återuppbygga civilisationen med. Jag insåg samtidigt att det skulle vara väldigt läskigt att vänta så länge, och att det skulle vara svårt att veta när alla zombies var döda, men jag tänkte att det ändå kunde ha varit värt det.

Jag sprang förbi det rum där Liza normalt bor, men det var tomt och dörren var öppen. Jag blev livrädd av tanken på att hon skulle ha blivit tagen av zombies, och stod inte ut med scenariot att bli anfallen av henne.

Jag gick vidare i korridoren och kom fram till en lektionssal, där det satt en klass med elever. De diskuterade hur man spårar någon, och en lärare höll precis på att rabbla upp olika saker som gör det möjligt att ta reda på var en viss elev i klassen är. Han sade bland annat att han kunde få reda på genom Polisen att hans flickvän (av någon anledning sade han "spouse") var försvunnen och att han därför inte kunde vara med henne, och att man genom Piratpartiets statistik kunde ta reda på att han var föräldralös. Jag skrattade för mig själv om att det inte var konstigt att hans flickvän var försvunnen med tanke på omständigheterna.

Jag var hemma. Ellinor kom hem med sin kompis. De hade följt en tredje kompis hem. Dock hade den här kompisen följt med tillbaka. Ellinor och den andra kompisen suckade lite över det eftersom den tredje kompisen var ganska jobbig. Jag gick och satte mig i soffan där en något överviktig kvinna satt. Hon hade precis värmt en snabbpizza i micron som hon åt. Mamma sa att snabbpizza var onyttigt, men jag försvarade den genast eftersom jag tyckte att det luktade så gott från den. Mamma sa att jag inte skulle ha råd att äta sånt där ändå när jag flyttade hemmifrån, då blev jag lite ledsen.

Jag stod i kön till en kiosk för att köpa någonting att äta. När jag kom fram hade jag ännu inte bestämt mig, jag visste vad jag ville ha, men inte vad jag skulle dricka till. Jag funderade på att låta några gå före när det blev min tur, men när det väl blev så sa jag bara:
"Vinägerchips och en semla tack."
Tydligen var detta den godaste matkombination jag någonsin hade ätit. Den skarpa smaken i vinägerchipsen mot den lite mer mjuka smaken i semmelbrödet och grädden var helt perfekt. Jag kollade bort mot drickorna och insåg att jag nog ville ha bubbelvatten. Det fanns Loka i olika smaker, men också ICAs bubbelvatten som var mycket billigare. Dock stod ICAs så olägligt till att han i kiosken skulle behöva krypa in mellan lårer och backar för att komma åt den. Det slutade med att jag bestämde mig för att jag kunde dricka vanligt vatten.

Hällde upp 1,5 dl röda linser i ett 2dl-mått. Sedan hällde jag vatten i måttet.

Jag kom hem från min Kinaresa. Tydligen hade den krockat med ett stort projektarbete på universitetet. Jag trodde att jag bara skulle ha missat litegrand, men jag hade missat en halvvägsinlämning som inte var obligatorisk, men som gett alla användbar kritik. Min fysiklärare från gymnasiet var där och klagade på min frånvaro, han var tydligen handledare. Arbetet gick ut på att man skulle lägga upp potatis, kött och sås snyggt på en tallrik och första inlämningen hade man bara behövt visa potatisen. Jag började skiva mina kokta potatisar för att det var snyggt, men då de var lite överkokta så gick de sönder, jag svor åt det men tänkte att det nog gick bra en då. Jag funderade på att göra en sen halvvägsinlämning, men bestämde mig istället för att ta allt på en gång, det fick gå som det ville om de nu var tvugna att ha en kurs som började innan nolle-p.

Jag och tre till sov i två våningssängar som stod mitt ute på landet. På morgonen åt vi på en restaurant som stod utanför. Min hamburgare hade för mycket dressing och var ganska liten. De andra klagade på att maten var salt och inte god. De noterade dock att det fanns "varning för salt"-skyltar.

Olika servitörer servade oss. När en kom och frågade om det var gott så sade ingen något.

Jag skulle med ett flyg. Ellinor följde mig till flygplatsen och när jag skulle in klappade jag henne på huvudet och sa:
"När jag var två år yngre än du så flög jag själv." (hon är 13)
Ellinor smet in under spärren och jag sa att det fick hon inte göra, sen trodde jag hon stal mitt pass, men det gjorde hon inte för båda låg i väskan (det gamla och det nya). Jag gick in och där satt några som var faddrar för alla på resan och frågade om jag inte ville ha nåt att äta. Jag var tveksam. Sedan sa de att det var gratis om jag använde kupongerna jag fått med. Jag plockade upp dem och kollade mitt val. Samtidigt hörde jag flygplansmotorn starta utanför, men jag ville ju ha min mat först! Dessutom hade inte faddrarna gått in i planet. När jag tittade ut hade planet lyft. Tydligen skulle faddrarna inte med planet, och maten skulle jag få ombord, inte där. Jag tyckte faddrarna var dåliga faddrar som hade misslett mig och blev sur.

Gav bort stuvmakaronerna och falukorven till Eko. Han klagade på att kryddningen var dålig.

Såg en professor som åt middag i någon restaurant på campus. Hon åt något med ris ur en djup tallrik.

Gick förbi en stor scen där något band uppträdde. Jag fick inte vara där, men ingen kollade biljetter. Några gick förbi och bjöd på mat, så jag tog en hamburgare och en kaka. Jag fick en lott, men förlorade med nummer 499. Man skulle ha så många nollor som möjligt i lottnumret. Jag bad om en tröstbulle, och fick det.

Senare ångrade jag att jag inte bett bandet spela något av Charta 77.

Jag stekte ägg, men de fastnade i stekpannan. Då blev äggen pannkakor.

Rostade tre brödbitar och hällde socker på dem. Sedan påminde någon mig om att det var rostat bröd och inte pannkakor. Då ångrade jag mig.

Jag kom hem. Garagedörren var öppen och i den hängde bilnyckeln. Det var en stor vattenpöl på garageuppfarten i vilken det låg tre stora purjolökar. Massa konservburkar stod staplade bredvid pölen. Jag tog bilnyckeln och purjolökarna och gick in. Jag började skälla på folk att vem som helst kunde ta bilen om man lämnade nyckeln hängande i garagedörren, sedan undrade jag varför de inte hade tagit in maten som stod där ute. Pappa sa att de hade glömt bort det och att jag kunde ställa konservburkarna i matkällaren. Jag gick för att hämta konservburkarna.

Jag jobbade på en resturang. Chefen där var jättesträng, men jag lyckades få honom att vara med i en lek. Den gick ut på att vi stängde in honom i ett toalettbås och sedan sköt mat på honom. Han tyckte om leken. Jag råkade sikta fel så ett björnbär hamnade vid ett bord i resturangen. Mina arbetskamrater skrattade åt mig. Då kom en gäst och ville klaga på toaletternas uteende.

Vi var på någon skolresa och det var hundra personer som var i en resturang. Vi skulle också gå in där. Helt plötsligt utbrister Ingrid:
"Var är de 100 personerna som var där?"
De var nämligen inte där längre. Vi fick gå in. Det var snurrgrejer och ID-kontroll. Folk kom in och satte sig. Jag kollade bort och såg ett killbord och blev mycket irriterad. Det var Armand, Gunnar, Gustav och Viktor. Sedan såg jag att Rebecka satt bredvid Viktor också och att Adam satt vid bordet bredvid och höll en plats åt mig. Jag var kissnödig och försökte ta mig till toan under tiden ropade någon.
"Mat klar till en Emelie."
"Vem har beställt genomstekt tortellini?" undrade en lärare.
En av de Emelie som fanns där och en kille reste sig upp.
"Du heter väl inte Emelie?" frågade läraren.
Emelie fick sin tortellini.

Dagisbarn skulle ha någon form av nobelmiddag. Jag med flera var inkallad för att hålla koll på dem, men vi kom aldrig till själva middagen för det var hela tiden något som måste göras innan.

kalas hos nina. stort konstigt hus, glest möblerat och väldigt ljust. rummen på lite olika höjd, små trappor upp eller ner in i varje rum. 5-6 trappsteg sådär. överallt massor av människor som äter och pratar och har fest. jag känner nästan ingen. många gamla elever. det är förmiddag. jag, lisa och sofia breimo sitter tysta vid ett bord. två vi inte känner sitter vi samma bord. de pratar bara med varandra. bordet är vitt, stort och så lågt att man sitter på golvet. det står konstig mat på vårt bord, tre genomskinliga plastpåsar med olika saker i. inga bestick eller tallrikar. jag och sofia breimo letar bra mat åt mig, jag vill inte äta det som finns i plastpåsarna. vi letar överallt men det är svårt att hitta. vi vågar inte prata med andra gäster. letar efter nina för att fråga. till slut hittar vi henne i ett litet kök. shannon och rikard wolff är där inne med henne. rikard wolff är klädd som servitör och jag vet att han är ninas man. nina och shannon pratar med varandra men efter att jag, lisa och anna bäck stått i dörren en stund och anna bäck försökt få kontakt med nina ganska högljutt så går shannon ner för en kort trappa till ett kalt litet sovrum. anna bäck frågar något, får svar och går. lisa finns i bakgrunden eller jämte mig hela tiden. plötsligt vågar jag inte fråga längre, det känns helt fel och bara dumt. nina tittar på mig och säger "ja?", väntar på att jag ska säga nåt eftersom jag uppenbarligen vill något. jag skruvar på mig en stund och tvekar. säger "äsch... äsch, det var inget." och går.

jag och lisa ser nina och shannon genom ett fönster. de står på en grusplan med gröna grästuvor lite varstans. känns som hamn. det blåser och de har likadana kläder. svarta kappor och turkos strumpbyxor, vävda i lite mönster sådär som strumpbyxor kan vara. mörka kängor. lisa tycker att det är lite gulligt men jag tycker att kläderna är fula.

jag står i ninas sovrum, precis innanför en fönstervägg med en glasdörr i. i rummet står en dubbelsäng. inget mer. med mig står tre gamla elever. det är jennika och så två som ser ungefär likadana ut som hon. de skrattar och pratar om ställen de varit på. jag skrattar lite åt nåt namn på ett ställe jag med, då tittar en av de på mig och säger "men du vet väl inte var det är nånstans?" jag säger "nej..." och de tar fram en massa växter från ingenstans. de har plockat de på platserna de talat om. hon som frågat mig har en orange lilja. börjar borsta mitt ansikte med den. skrattar. de andra faller in i borstandet. jag vet inte om de gör det vänskapligt eller elakt. står kvar ändå med växterna svepande över ansiktet. sen går vi ut genom glasdörren, ut på en betongterrass. den är så stor att jag inte ser hela. där finns stora krukor med växter i. kallt och grått är det. de gamla eleverna drar elaka skämt om att stänga in alla utvecklingsstörda som också går på en skola i vår lilla stad. för att de är så jobbiga. så kommer en flock bordercollies och jagar iväg oss. ibland är hundarna inte hundar utan de utvecklingsstörda de andra skämtat om. jag springer in i ninas sovrum igen. alla utom sofia breimo har gått från festen. hon har väntat på mig. sängen är stökig. kanske har vi varit med och rört runt den, men sofia vill prompt gå med en gång utan att plocka i ordning. hon går ut ur rummet och bort i nån hall långt bort. jag ropar efter henne "vadå ska vi bara lämna det såhär?", går ut ur rummet och ser att nina & rikard wolff står i rummet till höger (sofia har gått åt vänster). vi ser på varandra och jag känner mig lite dum, hon hörde säkert vad jag ropade. jag ler lite och går sedan efter sofia som säger att hon minsann redan städat en massa.

Jag åkte inlines efter en motorcykel, hängde fast i styret medan någon körde den. Det var en till person som åkte med, hon skulle lämna av ett paket i en brevlåda så hon släppte cykeln och åkte till brevlådan.
“Vänta på mig!” skrek hon, jag tror det var Ingrid.
“Du hinner ifatt”, skrek jag tillbaka. “Vi saktar in lite när du börjar åka.”
Visst saktade vi in, men hon var fortfarande långt efter. Jag åkte plötsligt bakom mc:n, men jag hade tappat taget med inlinesen utan åkte på rumpan istället. Jag gjorde mitt bästa för att ställa mig upp, det var nästan omöjligt. På något vänster stod jag tillsist upp vid styret igen. Vi kom till två mackar.
“Ska vi äta någonting?” frågade jag.
Han som körde mc:n tyckte att vi skulle det, men han släppte styret så jag var tvungen att svänga in till höger. Jag visste inte vilken mack vi skulle till heller, så i panik frågade jag straxt innan jag var tvungen att svänga av åt den ena eller andra macken:
“Statoil eller OK-Q8?!”
“Statoil”, svarade mc-föraren.
Jag svängde åt höger. Vi gick in på Statoil, fast det var en korvrestaurant som hade säkert hundra olika korvmenyer. De andra två bestämde sig och köpte sina korvar, jag hade beslutsångest.
“Vilken skulle du rekomendera?” frågade jag tjejen i kassan.
Hon svarade någonting som innehöll banan och något pulver, med mos. Jag uppfattade aldrig riktigt vad det var, men jag tror att pulvret hon höll upp var bananpulver blandat med curry. Jag tyckte det lät som en god meny.
“Vad kostar den?” frågade jag.
Hon gick fram till kassapparaten och tittade.
“150 kronor”, svarade hon.
“Va!?” utbrast jag. “150kr för en jävla korv!”
Tjejen blev arg och sa att det där inte minsann var någon jävla korv utan en bananspecial-korv-med-mos-samt… tja vad den nu hette som jag aldrig uppfattade. Jag lugnade henne genom att säga:
“Jag menar inte att det bara är en korv, utan att det är en för dyr måltid.”
Tillsist bestämde jag mig för en korv med ketchup och strips, med sallad, den skulle kosta 70kr och då skulle inte läsken ingå. Jag bestämde att när jag kom till drickan skulle jag ta vatten. Jag fick nästan ingen sallad, och de glömde lägga på stripsen, men jag fick senap på (vilket skulle gjort menyn dyrare). Jag kom till kassan där drickan också fanns, men det stod ingen där så jag tog ett glas cola och gick och satte mig utan att betala. Han som ägde stället, en stor fet grek såg det ut som, gick förbi mig och började prata. Jag klagade på att den där banan-menyn var så dyr. Han sa att han tyckte inte att den var värd det då råvarorna var så billiga att införskaffa.
“Det är ju inte direkt saffran i den”, skämtade han.

(30/7-07)

Jag hade ett ägg, det var lite större än ett strutsägg. Det kläcktes och det var en drake i det, fast det var egentligen en dinosarie. Den liknade en T-rex ganska mycket. Jag band fast den med ett snöre på baksidan, och jag och min lillasyster Linnéa matade honom med äpplen, meloner och pumpa som vi (pappa) hade odlat hemma. Han åt äpplena direkt från våra händer, men oftast tog han dem i sina egna. T-rexen verkade inte bli riktigt mätt för en dag så stod han i trädgårdslandet och åt våra tomater. Jag ropade på honom och han kom springande. Tyvärr accelererade han för mycket och kom upp i en jättehög hastighet efter bara tre meter och när längden på snöret tog slut då han kom fram till busken ryckte det till i hans hals och han ramlade. Jag förklarade för honom att han inte fick äta direkt från trädgårdslandet eftersom det var våran mat. Han klagade då på att han var hungrig. Jag sa till honom att han var tvungen att säga till när han blev hungrig och vad han ville ha att äta. Han nickade medhållande åt det. Jag förklarade också för honom varför jag inte ville ge honom kött. Han kanske kunde bli farlig om han fick smak av det. Ibland övervägde jag också om jag skulle låta min T-rex jaga fritt i skogen, men ansåg att han skulle bli farlig för andra människor.

Jag var hemma hos min kompis släkting för att äta en fin måltid. Eftersom det var ett riktigt speciellt tillfälle öppnade de sitt extremt lilla barskåp som deras tv stog på. Det innehöll sex flaskor, bland annat franskt portvin. Jag och någon okänd person tog för oss och åt.

Plötsligt var jag i skolan och stog med två kompisar. Tydligen hade ett gigabit-3g utvecklats och användes med musikspelaren i mobilerna, istället för att man lagrade låten hade man en url och laddade hem den gratis via ett gigabitinterface. Urlerna var helt random men hade en och samma toppdomän; http://muspix.com/

Gigabitinterfacet hade tydligen funnits i flera år och tjänsten var utvecklad av någon person som hade hackat Deezer och slängt upp en webbserver som hostade allt. Jag sade att det nog var olagligt när de kontrade med "Och?".

Farmor var nere i mitt kök och stekte pannkakor. Jag var på övervåningen och hade en tallrik, på vilken det var fyra ihopvikta pannkakor. Jag gick ned med tallriken och såg att hon stod där och stekte. Jag lade mina fyra pannkakor på tallriken som redan hade några pannkakor på sig, och sade:
- Pannkakor! Hur visste vad jag ville ha?
- Det var tur att du sade det, svarade hon.
Jag noterade att vi hade vårt gamla, runda bord istället för det nya, rektangulära.

Jag åkte buss hem från skolan med vosten och Lonsas och när vi åkte förbi Stora Grönhög på något konstigt sätt fick jag veta att vosten bodde på andra sidan vägen. Eftersom jag bodde där min dagmamma bodde var det ca. 500 meter till honom och jag förargades över att han inte sagt till mig; han hade bättre lina än mig och jag kunde ha satt upp en server där. Vi gick över till vosten och nu hade Golv, Timm och några junior-spelare från mitt fotbollslag joinat oss. På vägen till vosten gick vi på en landsväg där det fanns ett hus som vi blev inbjudna till. Då hade några tjejer i min klass också joinat oss och vi satt vid ett litet matbord och skulle äta hos dem. Då sa någon att det fanns en bofink under bordet men det var min döda kanin som levde och skuttade omkring tillsammans med en hund. Sedan fick vi veta att vi skulle vara kvar där ett tag och mannen i huset blev lite småarg och påstod att "Om vi ska laga 12-13 måltider för alla de här personerna kommer vi bli panka" men kvinnan var snäll och lagade gärna maten.

Jag skulle laga mig en god kycklingcurry, men jag hade ingen curry så jag fick ta soja istället. Det smakade ändå lika gott.