Jag var med i ett spel som liknade Mafia II men som även innehöll Transformers och Gladiatorspel. När man körde över en bro kunde man se hur Transformers stod nere i vattnet. Vid en karusell träffade jag blonda Sally, hon blev min flickvän. När jag kom in i ett uppdrag som jag inte var menad att vara med i så sprang jag och letade efter henne.
Jag var i Taizé-kyrkan. Det var Taizé, men såg inte alls ut som det. Jag satt på en stolsrad precis i närheten av utgången. Det var de bästa platserna man kunde få. Gunnar satt bredvid mig och jag paxade en annan stol på andra sidan av honom till Anna som skulle komma senare. Jag tyckte mycket om Taizé, men det jag verkligen såg fram emot var att få träffa Anna igen. Därför hade jag svårt att hålla tyst när en manskör sjöng en ganska tråkig låt och istället viska upphetsat med Gunnar att Anna skulle komma och undra varför hon inte redan var här. Sedan började en orgel spela "Seigneur tu gardes mon ame", men ingen sjöng för det skulle vara utan sång, men jag ville sjunga och sjöng därför med lite lågt i låten. De som satt bredvid mig, bland annat lillasyster Linnéa med kompisar hakade på. Jag reste mig upp och tänkte ta i för att få folk att sjunga med, men precis sekunden innan hade en massa fransmän ställt sig upp och börjat ropa en hemsk hejarklacksramsa som förstörde Taizéstämningen. Jag satte mig ner igen och muttrade någonting om omogna fransmän. När lugnet återgått smet jag ut ur kyrkan för att se om jag kunde hitta Anna. Hon var inte utanför och jag bestämde mig för att gå bort mot bageriet (som tydligen fanns) och kolla där. Bageriet höll på att stänga och ingen Anna var i närheten. När jag kom tillbaka precis utanför kyrkan fick jag syn på henne, hon stod där och lite osäkert och trevande sa jag:
"Anna?"
Hon vände sig emot mig och log. Jag log tillbaka. Det kanske bara var några sekunder, men det kändes som evigheter innan vi omfamnade varandra och berättade hur mycket vi hade saknat varandra. Anna erkände att hon tyckte det kändes overkligt att hon faktiskt fick träffa mig igen. Jag sa att jag tyckte det var verkligt, men ändå helt fantastiskt. Tillsammans gick vi tillbaka in i kyrkan där folk nu hade tagit våra platser. Vi satte oss på golvet framför stolarna, där det redan hade satt sig några personer som också ville sitta där.
Jaqg såg på en film som skulle vara Hermione/Snape. Allting var filmat ut Hermiones ögon. Snape kom ut från slottet, sedan klipptes det tills de kysstes. Det var dock något konstigt med Snape, kunde man inte ana runda glasögon och kort hår? Var det här Harry som Hermione kysstes med. De gick in i skjulet de befunnit sig utanför och nu var jag där istället och inte såg på film. Killen hon var med skulle kunna vara Harry, men inte spelad av Daniel Radcliffe. Jag undrade om de hade bytt skådespelare. Sedan visste jag att jag hade sett Snape lämna slottet, vad gjorde han nu?
Jag klev ut från skjulet för att leta efter Snape. Jag såg honom nästan genast där han stod och ropade:
"Elisabeth!"
Jag gick fram till honom och frågade vem han letade efter. Han berättade att Elisabeth (som var hans dotter) hade försvunnit. Jag sa att jag skulle hjälpa honom leta. Dels tyckte jag synd om den lilla flickan och dels så skulle Snape få upp ögonen för mig vilket kanske kunde leda till någonting. Jag sprang iväg mot sjön för att leta efter flickan.
Flera år senare satt jag i Slytherins uppehållsrum. Elvaåriga Elisabeth kom in i uppehållsrummet. Hon hade rest i tiden. Jag frågade vem hon var och försökte låta bli att fråga vilket tid hon var ifrån eftersom läsarna inte skulle tro på att jag kunde lista ut det så snabbt. I slutänden kom jag från dåtiden ikapp Elisabeth och hämtade ut henne därifrån.
* leta väska te om luddrar
Vi var i skolan (som inte såg ut som skolan). Gunnar hade tappat bort sin kalender och han var tvungen att hitta den. Vi letade massor i olika klassrum och hittade andra kalendrar som inte var hans. Bland annat hittade vi en kalender som jag tydligen hade tappat bort innan jul i ettan.
Jag skulle ut och dansa med någon kille, och vi var i ett rum som tydligen var mitt rum. Jag skulle hämta någonting som låg i min säng, men jag visste inte vad så jag grävde i sängen. Sen hittade jag vad jag letade efter - Gunnars cykelnyckel som han hade lagt där för att jag skulle få låna hans cykel. Jag kollade på nattduksbordet och där låg ett kort i form av en gul fisk, jag blev jätteglad!
kalas hos nina. stort konstigt hus, glest möblerat och väldigt ljust. rummen på lite olika höjd, små trappor upp eller ner in i varje rum. 5-6 trappsteg sådär. överallt massor av människor som äter och pratar och har fest. jag känner nästan ingen. många gamla elever. det är förmiddag. jag, lisa och sofia breimo sitter tysta vid ett bord. två vi inte känner sitter vi samma bord. de pratar bara med varandra. bordet är vitt, stort och så lågt att man sitter på golvet. det står konstig mat på vårt bord, tre genomskinliga plastpåsar med olika saker i. inga bestick eller tallrikar. jag och sofia breimo letar bra mat åt mig, jag vill inte äta det som finns i plastpåsarna. vi letar överallt men det är svårt att hitta. vi vågar inte prata med andra gäster. letar efter nina för att fråga. till slut hittar vi henne i ett litet kök. shannon och rikard wolff är där inne med henne. rikard wolff är klädd som servitör och jag vet att han är ninas man. nina och shannon pratar med varandra men efter att jag, lisa och anna bäck stått i dörren en stund och anna bäck försökt få kontakt med nina ganska högljutt så går shannon ner för en kort trappa till ett kalt litet sovrum. anna bäck frågar något, får svar och går. lisa finns i bakgrunden eller jämte mig hela tiden. plötsligt vågar jag inte fråga längre, det känns helt fel och bara dumt. nina tittar på mig och säger "ja?", väntar på att jag ska säga nåt eftersom jag uppenbarligen vill något. jag skruvar på mig en stund och tvekar. säger "äsch... äsch, det var inget." och går.
jag och lisa ser nina och shannon genom ett fönster. de står på en grusplan med gröna grästuvor lite varstans. känns som hamn. det blåser och de har likadana kläder. svarta kappor och turkos strumpbyxor, vävda i lite mönster sådär som strumpbyxor kan vara. mörka kängor. lisa tycker att det är lite gulligt men jag tycker att kläderna är fula.
jag står i ninas sovrum, precis innanför en fönstervägg med en glasdörr i. i rummet står en dubbelsäng. inget mer. med mig står tre gamla elever. det är jennika och så två som ser ungefär likadana ut som hon. de skrattar och pratar om ställen de varit på. jag skrattar lite åt nåt namn på ett ställe jag med, då tittar en av de på mig och säger "men du vet väl inte var det är nånstans?" jag säger "nej..." och de tar fram en massa växter från ingenstans. de har plockat de på platserna de talat om. hon som frågat mig har en orange lilja. börjar borsta mitt ansikte med den. skrattar. de andra faller in i borstandet. jag vet inte om de gör det vänskapligt eller elakt. står kvar ändå med växterna svepande över ansiktet. sen går vi ut genom glasdörren, ut på en betongterrass. den är så stor att jag inte ser hela. där finns stora krukor med växter i. kallt och grått är det. de gamla eleverna drar elaka skämt om att stänga in alla utvecklingsstörda som också går på en skola i vår lilla stad. för att de är så jobbiga. så kommer en flock bordercollies och jagar iväg oss. ibland är hundarna inte hundar utan de utvecklingsstörda de andra skämtat om. jag springer in i ninas sovrum igen. alla utom sofia breimo har gått från festen. hon har väntat på mig. sängen är stökig. kanske har vi varit med och rört runt den, men sofia vill prompt gå med en gång utan att plocka i ordning. hon går ut ur rummet och bort i nån hall långt bort. jag ropar efter henne "vadå ska vi bara lämna det såhär?", går ut ur rummet och ser att nina & rikard wolff står i rummet till höger (sofia har gått åt vänster). vi ser på varandra och jag känner mig lite dum, hon hörde säkert vad jag ropade. jag ler lite och går sedan efter sofia som säger att hon minsann redan städat en massa.