Jag satt i kyrkbänken hemma i Vist med min familj. Jag skulle gifta mig med Eric. De delade ut lappar ur en burk till alla som satt på min sida av kyrkbänkarna (den andra sidan innehöll för mig endast främlingar). De sa att den som hade fått nummer 1 på sin lapp skulle vara den som skulle "give me away", vilket jag upplevde konstigt eftersom jag är emot konceptet att ge bort en person. Ännu mer konstigt var det eftersom det blev min lillasyster Linnéa som skulle ge bort mig. Vi reste oss upp och gick bak i kyrkan. Min klänning som jag hade på mig var jätteobekväm. Den var långärmad men gick inte över axlarna utan satt runt mig i höjd över brösten. De jag hade provat inför bröllopet hade haft resår, men den här hade inte resår och tryckte in och skavde i armarna. Det var akut, vi skyndade oss in till stan för att byta ut den till "prototyp 2" som vi kallade den klänningen jag hade provat innan. Jag sprang i mina skor som hade klack, och insåg hur awesome jag var för att jag hade lärt mig springa i skor med klack. Sen var vi såklart sena, och skulle gå in i kyrkan och påbörja ceremonin. Linnéa gick vid min sida för att leda mig i rätt takt fram till altaret. Hon gick supermegafort, och jag försökte bromsa henne eftersom det är meningen att man ska skrida fram, inte småjogga. Men även en ansvarig för kyrkan stressade på oss, och jag blev skitförbannad eftersom det inte var som det skulle. Jag klev upp på altargrejen, lite för långt och stampade ner igen. Allt var bara fel och jag var så arg att det tog mig ett långt tag innan jag såg Lars (min gamla körledare) vinka ifrån den lilla orgeln. Jag tvingade mig att le mot honom. Sedan kom Karin och Ann (från kören och framförde ett happy-happy sång- och dansnummer bredvid mig, med Lars som spelade piano. Det fick mig att dra lite på smilbanden. Jag såg bakåt i kyrkan och noterade att Eric stod längst bak, bakom sista raden på sidan med de som för mig var främlingar. Han log mot mig. Det påminde mig om att det här inte var en dag som skulle vara perfekt för mig, utan en dag som var bådas och redan var bra bara därför.
Jag var i en jättestor kyrka. Det var domkyrkan i Paris. Den var så stor att längst till höger hade den en stor vinsamling, och uppehållsrum som inte var del av själva kyrkan. Jag kunde inte delta i mässan eftersom den var katolsk, så jag skulle dricka ett glas vin. Det var väldigt sött och smakade mycket vindruva. Jag tyckte mycket om det. Jag var uppe på någon slags balkong, och när jag var klar med mitt enda glas vin var jag jättefull. Jag kunde knappt ta mig ner för trapporna. Jag passerade två franska poliser och försökte se normal ut. Jag misslyckades med det, men de brydde sig inte om mig. Jag kom ut i andra änden av kyrkan, och nu var jag sen till Taizémässan jag skulle på, så jag skyndade in i kyrkan. Det var bara jag och prästen där. Sedan när jag vände mig om och kollade igen var kyrkan fullsatt. Jag undrade hur full man egentligen kunde bli efter ett glas vin.
Jag och pappa är i Rom, vi sitter ute på en restaurang som står på pålar ute i vattnet. Det är som en liten matmarknad med italiensk mat och öl och man kan gå och ta hur mycket man vill. Jag behöver sedan gå på toaletten och en som är med oss visar oss ett ställe där man förhoppningsvis kan besöka en sådan, jag smyger in och det visar sig vara en kyrka, folk sjunger och går i rader in i huvudsalen. För att få låna toaletten är det bäst att jag låtsas vara kristen. Jag mumlar något och låtsas vara det helt enkelt. Toaletten är jättestor, jag låser om mig. Nu ligger den här kyrkan i Berlin helt plötsligt och folk pratar tyska. Mellan plankorna i väggen på toaletten kan man ana kyrksalen och folk som står i svarta dräkter framme på scen, mest kvinnor. Toaletterna ser ut som långa kar med en halv toalettstol på varje sida, så jag sätter mig på ena halvan av toalettstolen och kommer fram till att det var ganska bekvämt.
Jag var i Taizé-kyrkan. Det var Taizé, men såg inte alls ut som det. Jag satt på en stolsrad precis i närheten av utgången. Det var de bästa platserna man kunde få. Gunnar satt bredvid mig och jag paxade en annan stol på andra sidan av honom till Anna som skulle komma senare. Jag tyckte mycket om Taizé, men det jag verkligen såg fram emot var att få träffa Anna igen. Därför hade jag svårt att hålla tyst när en manskör sjöng en ganska tråkig låt och istället viska upphetsat med Gunnar att Anna skulle komma och undra varför hon inte redan var här. Sedan började en orgel spela "Seigneur tu gardes mon ame", men ingen sjöng för det skulle vara utan sång, men jag ville sjunga och sjöng därför med lite lågt i låten. De som satt bredvid mig, bland annat lillasyster Linnéa med kompisar hakade på. Jag reste mig upp och tänkte ta i för att få folk att sjunga med, men precis sekunden innan hade en massa fransmän ställt sig upp och börjat ropa en hemsk hejarklacksramsa som förstörde Taizéstämningen. Jag satte mig ner igen och muttrade någonting om omogna fransmän. När lugnet återgått smet jag ut ur kyrkan för att se om jag kunde hitta Anna. Hon var inte utanför och jag bestämde mig för att gå bort mot bageriet (som tydligen fanns) och kolla där. Bageriet höll på att stänga och ingen Anna var i närheten. När jag kom tillbaka precis utanför kyrkan fick jag syn på henne, hon stod där och lite osäkert och trevande sa jag:
"Anna?"
Hon vände sig emot mig och log. Jag log tillbaka. Det kanske bara var några sekunder, men det kändes som evigheter innan vi omfamnade varandra och berättade hur mycket vi hade saknat varandra. Anna erkände att hon tyckte det kändes overkligt att hon faktiskt fick träffa mig igen. Jag sa att jag tyckte det var verkligt, men ändå helt fantastiskt. Tillsammans gick vi tillbaka in i kyrkan där folk nu hade tagit våra platser. Vi satte oss på golvet framför stolarna, där det redan hade satt sig några personer som också ville sitta där.
Bodde (eller hyrde rum) i en gammal kyrka. Där fanns också en massa scientologer. En av dem sade att jag skulle få en massa pengar om jag fångade CD-skivorna som han kastade mot mig, så jag gjorde det. Sedan ursäktade han sig med att han menade att jag skulle inse något.
Då blev jag arg och kastade ut honom och de andra scientologerna. Deras högpräst låg i ett annat rum i en soffa.
I ett tredje rum satt anhängare och spelade schack. Alla var i klart vunnet slutspelet. Spelarna var dock osynliga.
Det var Karin som hade gett dem tillåtelse att vara där.
Vi satt i skolan i en datorsal, fast det var den som normalt är bildsal, och försökte arbeta. Jag försökte hitta en låte på Youtube. Bon Jovi - You Give Love a Bad Name. Det kom in en datortekniker och frågade vilket nummer det var på våra tangentbord. Mitt var nummer 9. Min dator loggade ur mig från skoldatanätet hela tiden. Sen tröttnade vi på datorerna och gick och tittade på musikalen.(Hair) Sen slutade vi för dagen och alla skulle hem. När jag stog vid mitt skåp och plockade ihop mina böcker sa en kille som tidigare gick imin klass att han undrade om jag verkligen var tjej. För min penna såg så gay ut. Det var en sån stiftpenna som man tar bort stiftet från änden och stoppar i den i andran änden när det är slut. Min var rosa med hjärtan och stjärnor. Han hade också en sån fast blå med julgranar.
Alla andra gick för ingen orkade vänta på mig. Jag öppnade mitt andra skåp. Det var meningen att vi skulle dela två på dom för dom var jättestora. I ett skåp fick fanns den två sängar, skrivbord med två datorer mm. Det fanns ett fönster som vette norrut. Jag tittade ut och såg en häst, som jag rider ibland. Jag undrade varför hon var ute nu, det var mörkt. Sen tittade jag längre bort och såg P elda skräp i en eldningstunna. Sen låste jag skåpet och gick till bussen. Jag gick på och jag tänkte bara åka ett par hållplatser eftersom jag nu var vid stallet och inte vid skolan. Busschauffören sa att han bara stannade på var tredje hållplats eftersom han hade så långt att köra. Först pratade han bara engelska eftersom den andra som åkte med bussen var brittiska. Sen satte jag mig längre fram i bussen och försökte fatta varför han inte ville släppa av mig där jag ville. Tillslut blev jag sur och sa att det inte spelade någon roll eftersom jag nu ändå skulle få ringa mina föräldrar så dom kunde hämta mig. Han stannade vid en nerbrunnen lada oc rivet hus. Det stog en övergiven kyrka brevid. Det stog två polskregistrerade bilar där. Jag sa att jag inte tänkte gå av där och att han gick köra mig längre. Det visade sig att han eg. körde skolbussen från låg- och mellanstadie skolan. Och dom barnen som åkte med honom hade storasyskon som jag hade gått i samma klass som.
Sen körde pappa mig hem, helt plötsligt klev en av våra katter upp i mitt knä och lade sig. Pappa blev arg på katten för att den hade legat i bilen och sovigt. Jag att hon var söt.
Jag drömde att jag såg en film-trailer. Alla Y:are hade skickats ut till en ö, där de skulle överleva själva för att testa sina kunskaper. I TATA41 Envariabelanalys hade vi fått lära oss vilka djur man kunde äta, så huvudpersonen åt upp en strandad bläckfisk. Tyvärr sprang några omkring och sparkade sand på allt ätbart.
Huvudpersonen insåg att han skulle behöva vitaminer efter ett tag, så han tryckte i sig en spruta och drog ut alla vitaminer ur blodomloppet för att spara till senare. Han insåg dock att det var dumt gjort och skyndade sig för att äta saker och dricka saltvatten (för salt behövdes).
Ingenjörerna kom till en gigantisk kyrka, omringad av ett kanalsystem med automatiska gondoler - man satte sig i den och så åkte den iväg. Tre av ingenjörerna låtsades vara hajar och åt upp en av de andra.
Till slut blev en galen och sköt de andra. Två överlevde. I slutscenen slängdes pistolen mot väggen, och texten "Bloodtrue", som var filmens namn, visade.
De två överlevarna hade gift sig i verkligheten, och filmen var en hyllning till dem.
Vi skulle åka från kyrkan. Det var jag, mamma, min syster Ellinor och någon kille vi skulle skjutsa. Mamma körde för långt och missade svängen och när hon skulle vända råkade hon köra in i en bil (som jag kände igen som min f.d. körledares bil). I vilket fall hamnade vi i en nedförsbacke och jag sa åt mamma att gå ur bilen och att jag skulle försöka istället. Jag satte mig i förarsätet och körde ner för backen för att vända på en gårdsplan, men det var så halt att bilen varken svängde eller bromsade när man ville så jag körde i däcket på en stor jeep. Det var mörkt också och jag funderade på om jag kunde sätta på helljus för jag såg knappt nåt trots att jag åkte sakta. Jag frågade mamma:
"Bor det folk här!"
"Självklart bor det folk här!" sa hon och jag la ifrån mig idéen om helljus.
Tillsist kom vi upp för backen, men nu satt jag på en cykel istället för en bil och det gick trögt. Killen (som satt på en annan cykel) ropade till mig att jag skulle växla ner, det gjorde jag och det gick mycket lättare. Jag funderade på om jag skulle testa det på bilen också, men så kom jag på att jag bara hade kört på ettan. Sedan kom mamma och Ellinor gående utan bil, jag frågade var de hade gjort av den. De sa att de hade gett upp och skulle gå hem. Jag tyckte det var knäppt.
Större delen av drömmen har jag glömt, men plötsligt sitter jag längst fram vid altaret i en kyrka, på något slags bänk. En kompis står vid bänkraderna mittemot mig och lite längre bort står Ph. Jag springer bort till honom och frågar om vi ska gå, han ser lite förvånad ut och så går vi. Lite irriterad över att jag alltid måste ta initiativet går jag och Ph ut ur kyrkan.
Folk trodde massor på Gud. Det var i en kyrka och man hyllade Gud. Gud var, mer liberal än vanligt. Där var i alla fall en man och hans älskarinna. Gud färgade allas kläder röda. Mannen tyckte att hans älskarinna var riktigt sexig i den röda klänningen. Han undrade varför hon aldrig brukade ha rött. Hon sa att det var en syndig färg. Nu hade Gud färgat klänningen röd så då var det okej. De närmade sig varandra, stod tätt intill och började kyssas. Plötsligt ropade någon:
"Ska ni ha sex i guds kyrka? Att ni inte skäms!"
Mannen gick iväg och började leta efter ett ställe där han och hans älskarinna kunde ha sex. Han kom till en liten sal som låg nära kyrkan. I närheten lekte ett gäng pojkar och en pojke kom och sa till honom:
"Gå inte för långt in i kyrkan bara, för vi spelar HÖG musik!"
Mannen kastade sig ner på marken (när pjken hade gått) och bad till Gud om ett lugnt ställe där han kunde vara med sin älskarinna. Gud svarade genom att göra hans hår långt och ovårdat och ge honom en gammaldags mantel. Mannens kropp tvingades till ett kors. Sedan reste sig mannen upp - Gud hade talat med honom. Han var nu en profet.
Jag satt på en gudtjänst och alla sjöng tråkiga psalmer som jag inte kunde. Alla satt på läktaren, men jag satt på en gunga i taket ovanför själva kyrkorummet. Eftersom jag hade tråkigt gungade jag fram och tillbaka. Jag insåg snart att jag störde folk och gick ut istället.
Sedan kom jag tillbaka och skulle sätta mig vid mina kompisar, men då hade Carro tagit den platsen och jag fick istället sätta mig på en annan plats bredvid Linda. De avslutade då den sista tråkig psalmen. Det som skulle komma här näst var en duett mellan en lokal, medelålders sångare och en jättekänd, svensk, enbent sångare som hette Johanna. Hon skuttade fram på sina kryckor men tappade en och föll ihop. Argt sket hon i kryckan när hon reste sig upp och fortsatte bort mot kören. De sjöng en sång som handlade om livet. Hur jobbig mannen i förhållandet brukade vara, att man aldrig förstod sig på kvinnan och hur ensam man alltid kände sig på lördagskvällen. Av någon anledning sprang jag sunt på scenen som statist, dock hade jag ingen aning om vad jag sskulle göra och hann inte byta om till rätt kläder i tid på låten.
Jag gick förbi resturangen Five Tastes, där inne satt några ledare från kyrkan som jag kände. De kände igen mig och den ena gick ut genom en dörr i glasfönstret som uppenbart inte var en utgång. Dessutom tryckte hon ner en tangent på ett uråldrigt tramp-orgel.
"Det här skulle vara intressant att spela på!" sa hon.
Jag svarade att hon skulle låta bli eftersom det antagligen inte var tillåtet. En av de som jobbade där kom ut och skällde på att hon hade gått ut genom fel utgång.
Ett bröllop höll på att förberedas i en kyrka. Anonymous försökte förstöra det genom att mutera en massa djur och släppa lös dem på gästerna medan förberedelserna gjordes. Jag hade anslutit mig till dem.
De enda djur jag minns var korsningar mellan fåglar och donuts, som hoppade på marken och såg allmänt skräckinjagande ut. Jag höll i tre bevingade kräftor som jag sprang omkring med.
Sedan kom jag att det inte är snällt att förstöra, så jag slängde ifrån mig fågelkräftorna i en sopsäck. Tyvärr var säcken inte en sopsäck, utan en presentsäck, som gästerna skulle lägga sina presenter i. Jag tyckte det var pinsamt och smög bort till min plats.
Mitt digitala armbandsur (som jag inte har) visade 18:04.
Paul, Ingrid, jag och någon mer satt bakom/under en trappa i en kyrka (som var beige-gul) i stan eftersom det var ett fruktansvärt oväder utomhus. Det regnade, blixtrade och åskade. Jag frågade om det var smart att sitta i stans högsta byggnad ifall blixten slog ned. De andra förstod mitt påpekande och vi bestämde oss för att ta bussen därifrån. Vi stod på busshållplaten som på något vänster satt ihop med kyrkan. Buss 214 kom förbi och jag gick på den, men då var de andra inte där. Jag ringde och de sa att de var på buss 201 som kommit lite senare. Jag sa till dem att jag skulle vänta på dem vid resecentrum.
Jag klev av i resecentrum, men det såg helt fel ut, fast jag hade varit där en gång tidigare. Så jag visste att om man gick rakt fram och sen svängde höger från huvudentrén skulle man komma till 201ans hållplats. Jag gick rakt fram och svängde höger, men där var det en affär med några kvinnor som gjorde lergrejer. Jag såg att bokstäverna på vissa grejer var påmålade. Jag frågade vad det skulle kosta att göra bokstäverna i lera.
"Det skulle väl vara runt 2000kr", sa en av kvinnorna. "Du kan få det för 1500."
Hon log vänligt.
"Eh... okej jag ska tänka på saken", svarade jag.
"Vi tjänar massor med pengar på den här affären", fortsatte kvinnan och blinkade åt mig.
"Ja, fast allas män super ju inte upp pengarna man tjänar direkt", pikade en av hennes vänninor.
"Ja, jag vet att han gör det", suckade den första kvinnan och ryckte på axlarna och lämnade affären.
Jag jobbade i katolska kyrkan och skulle digitalisera deras fakturor. Där träffade jag påven Benedictus (som var förvånansvärt ung) och hans sekreterare. Senare LANade vi Quake III i kyrkan. Jag körde mIRC samtidigt. En person bredvid mig frågade varför jag använde mIRC, och jag svarade att jag använde irssi hemma.
Jag var i en kyrka och en kör skulle sjunga, men kören bestod bara av Aki så han sjöng inte.