(18/12)
Jag var pa ett stalle tillsammans med min lillasyster Linnea. Efter ett tag gick jag darifran tillsammans med Gunnar. Det visade sig att vi var i Kina. Plotsligt sag jag nagra maskerade man med vapen springa bort mot lokalen vi just hade lamnat. Jag blev genast radd.
"Min syster ar dar inne, vi maste gora nat", sa jag till Gunnar som inte verkade sa fortjust i iden.
Jag tog upp min pistol som jag hade i fickan och borjade ga tillbaka. Dock var det tva som stod relativt nara oss och som vaktade sa att ingen skulle ingripa som sag mig. Jag skrattade nervost och sa:
"Hehehe, jag bara skojade, det har ar en leksakspistol."
Jag backade langsamt ifran dem innan jag hoppade pa fordonet (nagon slags moped) som skulle ta oss till ett motell. Nar jag kom fram till motellet var jag sjalv. Jag fick ett rum och la mig dar for att sova. Plotsligt vaknade jag av en small. Fonstret var oppet, och jag var overtygad om att bovarna hade forfoljt mig eftersom jag hade sett deras ansikten och nu skulle de doda mig. Jag skyndade ut ur rummet och knackade pa dorren till rummet dar motellagarna sov. De oppnade och jag borjade prata med dem (pa kinesiska).
"Jag tror att det ar nagon i mitt rum, fonstret ar oppet och det var det inte forut."
"Vi slappte in en man i ditt rum, han sa att han kande dig."
"Va? Jag sa att jag var jagad, hur kan ni da slappa in en man hur som helst?"
Vi foljdes at till mitt rum. I sangen lag Michael och sov. Han hade krakts overallt for att han hade druckit sa mycket. Krakset var typ bara genomskinligt slem som tackte stora delar av hans klader och sangen. Nu var jag inte langre pa ett kinesiskt hotell utan hemma hos farmor.
"Sahar gor man verkligen inte", sa Rune och sag ogillande pa Michael. "Dricker sig stupfull och kommer hem till nagon pa det har viset."
Farmor sa ingenting, men jag blev arg. Michael hade faktiskt inte menat att bli sahar full. Han brukade inte dricka sa mycket.
"Tror du han gjorde det med flit eller?" bet jag tillbaka. "Jag skulle gissa pa att nagon lagt nat i hans drink eller sa."
Jag trodde inte det pa riktigt utan visste att Michael bara gjort ett misstag och druckit for mycket, men det tankte jag inte tala om for farmor och Rune. Vi hade vid det har laget hjalpt Michael ut pa trappan sa han kunde fa frisk luft.
Jag läste kinesiska med ett datorprogram baserat på strängteori, hur minns jag inte. I programmet hade jag en oformaterad text, och jag skulle kopiera texten till ett annat fönster som då i sin tur öppnade en videofilm med en personlig lektion i kinesiska. Varje gång jag kopierade en textrad ändrades dokumentet lite genom att det slängde in slumpmässiga tecken jag var tvungen att radera bort för att kunna fortsätta använda programmet.
Stina sade att hon inte gillade asiatiska utan föredrog grekiska och egyptiska.
Jag var i en korridor där det bodde massa studenter. Jag kollade in i rummen som var jättetrånga. I varje rum fanns det två sängar och en bänkyta längst bak. Många av rummen var dessutom stökiga. Jag förvånades över hur många av dörrarna det var som var öppna, som att de verkligen litade på varandra i rummen. Utanför respektive dörr hängde en skylt med namnen på de två personer som bodde i rummet och två tal. På en av dörrarna i slutet, i vars rum det var jättestökigt, stod det 14, 14. Jag insåg plötsligt att det var åldern på personerna som bodde där inne. Jag gick in i sista rummet eftersom jag trodde att det var köket, men där fanns också sängar, men även en liten spishäll. Jag insåg då att alla hade haft spishällar i sina rum på bänken. Jag började prata med några tjejer som bodde i början av korridoren. Jag försökte antyda att jag kunde kinesiska, men de verkade inte förstå när den tredje tjejen som stod upp började prata kinesiska för att jag inte skulle förstå. Hon berättade något om en dröm.
"Vad hade du för dröm?" frågade jag på kinesiska och hon tyckte att det var helt insane att jag också kunde kinesiska.
Några satt och byggde en stor Egyptiskinspirerad staty i öknen. Jag gick förbi där någon satt och frågade vad den bestod av. Killen sa orden på kinesiska för att hon inte skulle förstå exakt var det var, och hon nöjde sig. Jag förstod dock vad han sa eftersom jag kunde kinesiska och det var att statyn var gjord av maräng. Jag gick ut och bröt av en bit av statyn, och när jag kom in och åt på den stirrade mannen på mig och sa:
"Ni shou hanyu ma?" (Pratar du kinesiska?)
"Shou ba!" (Ja)
Det var dock inte helt sant att jag hade förstått vad han hade sagt eftersom jag kom på att jag inte kunde ordet för maräng, men sedan kom jag på att filmen hade varit textad när han sa det.
Jag skulle skriva tenta, men insåg att tentan i vågfysik och tentan i kinesiska låg på samma dag och samma tid. Därför skulle jag bli tvungen att skriva minst en omtenta. Jag tyckte att det var idiotiskt att de lagt tentorna så de krockade.
Det var något häftigt äventyr på en skola. Det var någonting med kineser och kinesiska. Jag sprang omkring och letade efter något.
Jag var på stan och mötte Ingrid. Vi gick till en kulle och där skulle vi lära oss kinesiska. Gunnar och Angie kom snabbt upp på kullen, sedan försökte jag, men ramlade ner igen. Det var speciellt för kineser att kunna ta sig upp på kullen. Tillsist kom jag upp, Ingrid hade redan gett upp. Jag satte mig bredvid henne på ett ställe som hon kommit till utan att behöva klättra. Hon frågade hur jag hade lyckats och jag sa att det gick efter ett tag. Sedan kom Gunnars mamma dit och skulle undervisa oss om djur. Jag hade klättrat förbi en bok om djur när jag klättrade upp på kullen berättade jag för Ingrid och Armand. Gunnars mamma slutade prata och jag viskade till Ingrid och Armand:
"Berömt sista ord: Nämen titta så söt! Jag undrar var mamma björn är"
Då hörde jag ett brum och kollade upp. En björn stod på bakbenen längre bort. Hon åt bär och tittade hotfullt på gruppen. Alla satt som förstenade. Sedan vände björnen och gick därifrån. På baken på björnen satt en röd skylt som det stod [övningskör] på.
(trehundrafemtioelva drömmar som drömdes på raken, dock med dåliga övergångar. Trots det hängde allting ihop på ett sätt jag inte har en aning om)
Först så var jag ute och gick med Gunnar och kom till en skola. På den skolan gick Carro. Hon skulle åka därifrån på sin cykel och vi mötte henne och hälsade. Hon hade bråttom och kunde inte stanna och påpekade att vi verkade stöta på varandra överallt.
Sedan satt jag på en trappa på skolgården. Det skulle vara en vandring. Det var tydligen en förberedande grej inför studierna av kinesiska för att kolla vilka som var motiverade och vilka som inte var det. Jag var totalt omotivirad till att vandra och ville inte följa med. Vi skulle vandra till Gotland, och det tyckte jag var för långt. Medan jag väntade på att vi skulle börja vandra träffade jag min engelsklärare som jag hade haft i högstadiet och pratade med henne. Hon frågade hur gammal jag var och jag påpekade att jag skulle ta studenten nu i sommar. Sedan skulle vandringen sätta fart och jag ville fortfarande inte följa med trots att min utbildning eventuellt hängde på det.
Istället satt jag i ett rum brevid Gunnar där jag ringde till en Amerikan. Jag skulle kanske beställa någont från hennes affär, men jag kunde inte bestämma mig så det blev aldrig sagt över telefon. Sedan sa vi hejdå. Jag berättade för Gunnar att jag hade ringt ett samtal till amerika och han suckade, en suck som betydde "är du dum i huvudet, det är ju jättedyrt". Sedan tog han min mobil för att kola saldot. Jag hade kanske 40-50kr innan samtalet, nu hade jag 140-150kr. Jag hade alltså fått pengar för att ringa till amerika.
Snart så mottog jag ett brev från de styrande i amerika. Först trodde jag att det var en logg över samtalet jag hade fört, men det var det inte. Det var istället en rättning av min engelska. Det stod att bilder inte hette "piks" (fast jag hade sagt "pics" (förkortning av "pictures") med c och inte med k). Sedan hade jag sagt "fract" som i att hon skulle "frakta" varor. Gunnar sa att man inte kunde säga så och jag var övertygad om att man kunde det för jag hade bara gjort ett verb av substantivet "fract". Jag var i vilket fall mycket upprörd över brevet eftersom jag var både avlyssnad och dissad för min engelska.
Sedan var jag hemma. Jag skulle slänga en sak i en papperskorg som stod på altanen, men lampan fungerade inte där. Det var mitt i natten och jättemörkt så jag gick halvvägs ut på altanen, sedan slängde jag föremålet på marken och sprang in igen eftersom jag var jättemörkrädd. När jag kom in satt min lillasyster Linnéa vid matbordet och pluggade i mörkret. Jag tände två lampor i det rummet för att jag var mörkrädd.
"Lampan på altanen fungerar inte", sa jag.
"Jag vet", svarade Linnéa.
"Jag vågade inte gå ut och släga en sak", fortsatte jag.
"Tänd lampan i mellanrummet då", svarade Linnéa.
"Jag har redan varit ute en gång, jag går inte ut igen", sa jag.
Då kom min andra lillasyster, Ellinor, fram och skällde på oss och sa at klockan var mitt i natten (den var mellan runt 2-3) och frågade varför vi (mest Linnéa) inte sov. Jag kontade med:
"Varför sover inte du?"
Hon sa att hon visst sov men hade vaknat när vi tände. Jag följde henne tillbaka till sitt rum, där sängen inte var uppbäddad, men hon hade legat i mammas säng, där sängen inte heller var uppbäddad. Hon hade sovit på överkastet. Jag fick en jättebra idé. Eftersom jag var väldigt mörkrädd så kunde vi alla tre sova i mammas och pappas säng (för de var inte hemma). Så slapp jag ligga ensam där nere och vara rädd, och så kunde jag skydda mina systrar om det hände någonting.