(18/12)
Jag var pa ett stalle tillsammans med min lillasyster Linnea. Efter ett tag gick jag darifran tillsammans med Gunnar. Det visade sig att vi var i Kina. Plotsligt sag jag nagra maskerade man med vapen springa bort mot lokalen vi just hade lamnat. Jag blev genast radd.
"Min syster ar dar inne, vi maste gora nat", sa jag till Gunnar som inte verkade sa fortjust i iden.
Jag tog upp min pistol som jag hade i fickan och borjade ga tillbaka. Dock var det tva som stod relativt nara oss och som vaktade sa att ingen skulle ingripa som sag mig. Jag skrattade nervost och sa:
"Hehehe, jag bara skojade, det har ar en leksakspistol."
Jag backade langsamt ifran dem innan jag hoppade pa fordonet (nagon slags moped) som skulle ta oss till ett motell. Nar jag kom fram till motellet var jag sjalv. Jag fick ett rum och la mig dar for att sova. Plotsligt vaknade jag av en small. Fonstret var oppet, och jag var overtygad om att bovarna hade forfoljt mig eftersom jag hade sett deras ansikten och nu skulle de doda mig. Jag skyndade ut ur rummet och knackade pa dorren till rummet dar motellagarna sov. De oppnade och jag borjade prata med dem (pa kinesiska).
"Jag tror att det ar nagon i mitt rum, fonstret ar oppet och det var det inte forut."
"Vi slappte in en man i ditt rum, han sa att han kande dig."
"Va? Jag sa att jag var jagad, hur kan ni da slappa in en man hur som helst?"
Vi foljdes at till mitt rum. I sangen lag Michael och sov. Han hade krakts overallt for att han hade druckit sa mycket. Krakset var typ bara genomskinligt slem som tackte stora delar av hans klader och sangen. Nu var jag inte langre pa ett kinesiskt hotell utan hemma hos farmor.
"Sahar gor man verkligen inte", sa Rune och sag ogillande pa Michael. "Dricker sig stupfull och kommer hem till nagon pa det har viset."
Farmor sa ingenting, men jag blev arg. Michael hade faktiskt inte menat att bli sahar full. Han brukade inte dricka sa mycket.
"Tror du han gjorde det med flit eller?" bet jag tillbaka. "Jag skulle gissa pa att nagon lagt nat i hans drink eller sa."
Jag trodde inte det pa riktigt utan visste att Michael bara gjort ett misstag och druckit for mycket, men det tankte jag inte tala om for farmor och Rune. Vi hade vid det har laget hjalpt Michael ut pa trappan sa han kunde fa frisk luft.
Nora och Eric satt bredvid varandra på något som antingen var ett tåg eller flyg och pratade. Jag satt två säten längre fram med min mamma. Jag vände mig om för att höra på diskussionen. De diskuterade en fest som hade ägt rum några dagar innan. Diskussionen fokuserade på att Skåne hade druckit väldigt mycket (på ett bra sätt). Nora och Eric drog slutsatsen att eftersom de, jag och Hallberg hade druckit ganska mycket, och vi faktiskt var de mest awesome människorna på hela jorden, så var det inte så konstigt att även Skåne ville vara en del av vår awesomeness.
Eftersom jag satt bredvid min mor så tyckte jag att det var en typiskt dålig idé att de skulle prata om hur full jag hade varit några dagar innan, så jag bytte samtalsämne till våra utlandsresor och diskuterade det roliga faktumet att Erics flyg skulle mellanlanda i Peking i hans resa mot Japan, och att mitt skulle mellanlanda i Tokyo på min resa till Kina. Det var ganska komiskt att vi inte hittat direktflyg till respektive land när det uppenbarligen fanns.
Stina sade att hon inte gillade asiatiska utan föredrog grekiska och egyptiska.
Jag var i Linköping, men vi var på gränsen till Norge. Jag försökte föreställa mig en karta i huvudet hur det skulle se ut, men jag lyckades inte. En norrman menade att Norge var precis norr om oss. I vilket fall gick vi till gränsen och knackade på, för vi skulle göra något tillsammans med norrmännen. En snäll norrman öppnade, och började prata. Bakom honom stod en som hatade svenskar, men jag försökte visa att vi var vänner så jag räckte fram ostklumpen jag stått och ätit på och frågade:
"Ost?"
Han tog emot den och åt på den, men till minen att döma gillade han den inte och jag kunde inte låta bli att skratta åt minen. Han trodde då att jag hade lurat honom att äta osten och sa det och slängde iväg den över gatan. Jag blev arg och samtidigt som jag gick iväg för att plocka upp osten sa jag:
"Jag tycker faktiskt om den!"
Jag tog ett bett för att illutrera, men sedan gick jag runt ett hörn för att slänga bort och spotta ut, eftersom osten legat på marken. Några av de andra (3 stycken) kom med mig. Folk runt omkring var sminkade till häxor, och jag kom på att det var Halloween. Jag vände mig till mina kompisar och sa att vi skulle fixa ett halloweenparty. De tyckte att det var en jättebra idé och vi gick in i en affär som sålde ljusslingor och andra ljusdekorationer. Vi ville ha massor saker därinne, men hade inte råd. Vi kom hem till personen (som senare visade sig vara Gunnar) där vi skulle ha festen, och eftersom vi misstänkte att det skulle bli världens röjfest så skulle jag städa undan allt som verkade ömtåligt och de andra två hade uppgifter som dekoration och mat. Jag skulle gå och köpa mat mitt i allt, men jag hade hittat en spännande pappkasse med papper som tillhörde Gunnars mamma, vilka talade om att hon och hans pappa hade gift sig tidigt i Kina och sen hade pappan åkt därifrån. Jag fick det till "They married when she's not looking, she daydreams when he's not there" (eftersom låten Accio Love spelades samtidigt med liknande text). Ur papprena jag hittade hade de alltså gift sig utan att hon fick bestämma, men hon hade målat upp en bild av sin drömman. Jag hade gått iväg med påsen, men insåg snabbt att den var väldigt privat och tänkte gömma den någonstans och få det att inte se ut som jag hade läst nåt i den.
Gunnars styvpappa var där, eller vem det nu kan vara som satt och slappade vid soffan. Vi hade fest. Polisen kom dit för att vi hade alkohol där och tydligen var minderåriga, men mannen i soffan hade inte märkt någonting. Två pojkar som jag antar var mina småbröder eller iaf hade det förhållandet till kom hem och visade upp att de hade fått marijuanablad när de gick trick-or-treat. Jag såg att de var väldigt lika, men att det inte var marijuana, så jag tog bladen och slängde bort dem i rabatten just som polisen kom upp på trappen till dörren och började prata med mig.
Jag var i Kina och skulle åka en hiss till näst översta våningen på ett hus. Personen bredvid mig skulle åka ända upp. Hissen sket i mitt våningsplan, men översta våningen låg inte i samma hus utan hissen började plötsligt röra sig i sidled till huset mittemot. Sedan bestämde sig hissen för att snurra ett varv så att den blev uppochner. Jag klättrade runt efterhand som den snurrade och tyckte det var lite obehagligt. När jag hade kommit ur hissen tyckte jag att det skulle vara kul att åka igen, eftersom nu visste jag vad som skulle hända. Jag tog med mig en kompis. Precis innan hissen skulle vända sig uppochner så stannade den. En dörr öppnades och en västerländsk doktor kom in. Han sa att han skulle vaccinera oss mot någonting och stack in en spruta i min arm. Han använde samma spruta till min kompis. Några minuter senare kom en annan västerländsk doktor med poliser som tog till fånga den första doktorn. Den första doktorn hade missbrukat sin roll på läkare och "effektiviserat" på otillåtna sätt, som att använda samma spruta flera gånger. Jag frågade om sprutan han hade använt till mig, och om jag kunde ha fått HIV. Den nya "riktiga" doktorn sa att det var möjligt och att jag fick testa mig när jag kom hem till Sverige. Jag bröt ihop och bestämde mig för att ta livet av mig om jag var HIV-positiv.
Jag var Harry Potter. Voldemort skulle brygga ett elixir, men jag visste att om jag hoppade i kitteln och skänkte mitt blod till den (dvs samma sak som Voldemort hade gjort i slutet av Harrys fjärde år), så skulle jag garanterat övervinna Voldemort. Vi befann och i ett klassiskt antikt kinesiskt hus och jag stod och tryckte bakom en gravsten precis bakom kitteln. När alla dödsätare tittade bort så hoppade jag fram från bakom gravstenen och rakt ner i kitteln. Det lät plums, och några undrade vad det var som lät. Voldemort lugnade dem med att säga att det inte var någonting, för den här brygden skulle låta plums ibland. Det gav mig all tid jag behövde för att skära ett snitt i min arm, läsa en ramsa och låta blodet beblanda sig med vattnet i kitteln. Sedan kom en kraft som var så stark att jag reste mig upp. Jag ställde mig upp ur kitteln och var flera meter hög. Voldemort fick syn på mig. Han visste vad jag hade gjort och såg nästan lite rädd ut. Jag sa ingenting, utan helt plötsligt frammanade jag en eldsexplosion som tog upp hela huset och sedan försvann. Alla dödsätare och Voldemort var borta. Jag gick ut ur huset och in till slottet där flera i familjen Weasley stod. Jag ryckt på axlarna och sa:
"Det är över. Voldemort är borta."
Först trodde de mig inte, men sedan fick jag massa kramar. Kriget var äntligen slut.
Jag kom hem från min Kinaresa. Tydligen hade den krockat med ett stort projektarbete på universitetet. Jag trodde att jag bara skulle ha missat litegrand, men jag hade missat en halvvägsinlämning som inte var obligatorisk, men som gett alla användbar kritik. Min fysiklärare från gymnasiet var där och klagade på min frånvaro, han var tydligen handledare. Arbetet gick ut på att man skulle lägga upp potatis, kött och sås snyggt på en tallrik och första inlämningen hade man bara behövt visa potatisen. Jag började skiva mina kokta potatisar för att det var snyggt, men då de var lite överkokta så gick de sönder, jag svor åt det men tänkte att det nog gick bra en då. Jag funderade på att göra en sen halvvägsinlämning, men bestämde mig istället för att ta allt på en gång, det fick gå som det ville om de nu var tvugna att ha en kurs som började innan nolle-p.
Jag var i Kina och pratade med Anna. Hon hade en bror och en kompis som hon åkte med, men eftersom hon sov på min våning så fick hon aldrig träffa dem och jag trodde hon hade åkt själv. Hennes bror hade ett trick där han kunde lista ut vad man tänkte genom att hålla ett finger på ens öra. Han hade visat det för mig en gång och jag hade blivit väldigt imponerad. Han kom upp till min våning samtidigt som Anna hade gått ner och skulle illustrera det för mig igen. Problemet var bara att jag låg naken i min säng under täcket eftersom jag skulle sova och uppenbarligen inte hade vett nog att använda pyjamas. Han visade igen och jag tänkte på Snape. Han sa att det var ovanligt svårt och gled med fingret ner längst sidan på min kropp till början på mitt ben under täcket, för det skulle enligt honom hjälpa honom med tankeläsningen. Jag kunde inte koncentrera mig på Snape längre och visste inte vad jag tänkte på vilket resulterade i att inte han heller visste det.
Senare gick jag ner till Anna och frågade om hennes bror alltid brukade göra så eftersom jag kände mig lite smått utnyttjad av vad han hade gjort. Hon blev jättepissed på honom och sa att det inte var första gången han hade gjort så mot någon. Det hela slutade med att han anmäldes.
Det började med att en panda rymde från zoo. Hela USAs befolkning hjälpte pandan från att gömma sig från zoopersonalen och hitta hem.
Några millitärgubbar kom med 3 sprängmedelsbilar och lastade in pandan i den. De skulle bara förbi en grotta och en skog så skulle de vara i Kina igen.
När det skulle köra igenom tunneln kom presidenten och ville se när de detonerade bomberna. Alla tryckte på var sin knapp i bilarna. De hade inga sprängmedel, fast bilarna gick sönder ändå, och alla spreds ut i skogen på andra sidan tunneln.
Pandan hittade först bnefälhavaren. Han var död. Så pandan gick och letade efter de 2 andra , som givetvis levde. När de sedan gick tillbaka för att se om befälhavaren låg kvar där död så var han borta. De fick ett sms, så satt han på en stock lite längre bort och drack varm choklad.
Sen vaknade jag.
Vi köpte en fönsterruta av en familj, men fönstret passade inte fönstret. Senare hittade jag familjen i vårt kök. Anledningen till att de var där var att de hade sökt assyl och beviljats det eftersom de var tvungna att fixa fönstret. Tydligen beviljas bara en familj per månad assyl i Linköping, och 80 per månad i hela Sverige.
Senare var jag i mitt vardagsrum med Karin och trampade nästan på Oliver, vår skäggagam. Han hade blivit dubbelt så stor. I vardagsrummet fanns även två akvarier med fiskar i. Jag föreslog att vi skulle peta ("poke", sade jag) på en fisk och sedan äta upp den.
Sedan var jag i köket igen, den här gången med Peng. Hela golvet var fyllt av mjöl, och i det satt två pojkar. En kinesisk flicka stod upp och höll i en plåt med två små bröd på. Jag tog plåten från henne och ställde den på golvet. Tydligen hade hon gått en kurs i att göra grimaser med ögonen. Peng hade också gått den. Jag frågade om det var obligatoriskt för kineser, och tyckte att jag var rolig.
Några kineser höll på att flytta in i vårt garage. Jag och min mor hjälpte dem. När hon såg en hög stolar började hon prata om hur enkelt det var att stapla dem för att de var speciellt konstruerade. Kineserna förstod inte svenska, så jag sade "English in, please". Alla skrattade åt mig för att jag sagt orden i fel ordning.
I garaget byggde de ett altare för att tillbe någon gud. Jag hjälpte en gammal man dekorera det. Han visade att man måste dekorera det med varierande långsamma och snabba rörelser, vilket jag härmade.