På en cykelväg en sommardag mötte jag Beatrice som kommit hem från USA. Ingen annan visste att hon kommit tillbaka än. Jag blev väldigt glad och vi hamnade i diket och jag grät lite.
I Grekland skulle jag fotografera ett djurkranium uppe på ett berg över vattnet. Jag trodde jag var helt ensam när en annan man stod vid kanten och hälsade på mig. Jag tänkte att jag kommer att ramla ner om jag fortsätter så jag tog mig till en trappa som låg under vattnet och kom i land. Jag och mannen simmade ihop.
På ett kalas hemma hos oss kom släkten plus några från klassen, bland annat Carro. Oskar försökte äta ett av mina blå ljus.
Matilda var i tv med Robert Gustafsson och hon visste att jag tittade så hon skrev lite på mobilen och visade Robert. Då ringde Robert hem till mig. Han försökte få mig att ordna ett kalas genom att fråga vad vi hade hemma. Mamma skickade ett sms och sa att hon nu var på väg mot Athen, men ändå kom hon hem med min syster. Jag sa att jag inte fått någon länk till hennes blogg men den tyckte hon hade ett uppenbart namn. Mia kom också hem till oss med en påse kexchoklad för att hon visste hur bra jag var på chokladkakor. Hon kramade mig.
kalas hos nina. stort konstigt hus, glest möblerat och väldigt ljust. rummen på lite olika höjd, små trappor upp eller ner in i varje rum. 5-6 trappsteg sådär. överallt massor av människor som äter och pratar och har fest. jag känner nästan ingen. många gamla elever. det är förmiddag. jag, lisa och sofia breimo sitter tysta vid ett bord. två vi inte känner sitter vi samma bord. de pratar bara med varandra. bordet är vitt, stort och så lågt att man sitter på golvet. det står konstig mat på vårt bord, tre genomskinliga plastpåsar med olika saker i. inga bestick eller tallrikar. jag och sofia breimo letar bra mat åt mig, jag vill inte äta det som finns i plastpåsarna. vi letar överallt men det är svårt att hitta. vi vågar inte prata med andra gäster. letar efter nina för att fråga. till slut hittar vi henne i ett litet kök. shannon och rikard wolff är där inne med henne. rikard wolff är klädd som servitör och jag vet att han är ninas man. nina och shannon pratar med varandra men efter att jag, lisa och anna bäck stått i dörren en stund och anna bäck försökt få kontakt med nina ganska högljutt så går shannon ner för en kort trappa till ett kalt litet sovrum. anna bäck frågar något, får svar och går. lisa finns i bakgrunden eller jämte mig hela tiden. plötsligt vågar jag inte fråga längre, det känns helt fel och bara dumt. nina tittar på mig och säger "ja?", väntar på att jag ska säga nåt eftersom jag uppenbarligen vill något. jag skruvar på mig en stund och tvekar. säger "äsch... äsch, det var inget." och går.
jag och lisa ser nina och shannon genom ett fönster. de står på en grusplan med gröna grästuvor lite varstans. känns som hamn. det blåser och de har likadana kläder. svarta kappor och turkos strumpbyxor, vävda i lite mönster sådär som strumpbyxor kan vara. mörka kängor. lisa tycker att det är lite gulligt men jag tycker att kläderna är fula.
jag står i ninas sovrum, precis innanför en fönstervägg med en glasdörr i. i rummet står en dubbelsäng. inget mer. med mig står tre gamla elever. det är jennika och så två som ser ungefär likadana ut som hon. de skrattar och pratar om ställen de varit på. jag skrattar lite åt nåt namn på ett ställe jag med, då tittar en av de på mig och säger "men du vet väl inte var det är nånstans?" jag säger "nej..." och de tar fram en massa växter från ingenstans. de har plockat de på platserna de talat om. hon som frågat mig har en orange lilja. börjar borsta mitt ansikte med den. skrattar. de andra faller in i borstandet. jag vet inte om de gör det vänskapligt eller elakt. står kvar ändå med växterna svepande över ansiktet. sen går vi ut genom glasdörren, ut på en betongterrass. den är så stor att jag inte ser hela. där finns stora krukor med växter i. kallt och grått är det. de gamla eleverna drar elaka skämt om att stänga in alla utvecklingsstörda som också går på en skola i vår lilla stad. för att de är så jobbiga. så kommer en flock bordercollies och jagar iväg oss. ibland är hundarna inte hundar utan de utvecklingsstörda de andra skämtat om. jag springer in i ninas sovrum igen. alla utom sofia breimo har gått från festen. hon har väntat på mig. sängen är stökig. kanske har vi varit med och rört runt den, men sofia vill prompt gå med en gång utan att plocka i ordning. hon går ut ur rummet och bort i nån hall långt bort. jag ropar efter henne "vadå ska vi bara lämna det såhär?", går ut ur rummet och ser att nina & rikard wolff står i rummet till höger (sofia har gått åt vänster). vi ser på varandra och jag känner mig lite dum, hon hörde säkert vad jag ropade. jag ler lite och går sedan efter sofia som säger att hon minsann redan städat en massa.