Jag var bland någon slags maffia boss i en lägenhet och de letade efter ett speciellt ord på husväggarna mittemot genom fönstret. Jag lyckades ta mig ut men hamnade då i det andra ''maffia-gänget'' som sökte ordet ''Rambo'' vilket jag visste var mitt emot de förra stället jag var på. VI tog oss dit och plötsligt var jag med Alex,pappa och några från mitt gamla handbollslag och vi var på väg till ett matställe längre upp på backen. Medans vi gick träffade jag Jossan, Regina och nå randoms som var i Göteborg (utan att de hade sagt nå till mig.....fuuu) och skulle bara va det i 45min till. Jag pratade med Jossan och hon undrade om jag sagt något till JB om våran ''relation'' , sedan gick jag mot thaistället som vi skulle käka på där alla andra redan var och under tiden medans jag gick kom det fram massa igelkottar som typ hoppade på mig och jag tror även jag råkade döda en när jag kastade den ifrån mig (r.i.p) Sen kom jag ner i nån källare där vi skulle äta och så var det nå om en katt som försökte slå mig och blev en vit hund sen. lol
Jag och Allis satt i min säng när mamma och pappa kom in och sa att vi skulle till Argentina i helgen och vara där i fyra dagar. Jag berättade att Sanni kommer i helgen och att jag inte vilje följa med. De stretade emot och sa att jag var tvungen att bestämma mig idag.
Jag var i Allis lägenhet och den såg likadan ut som Matildas. Jag satt på köksgolvet med hennes dator och lyssnade på musik när Preschool Tea Party Massacre började spelas. Hennes pappa trodde att det var en av deras hundar som började morra så han gick dit och jag fick förklara att det bara var jag som försökte logga in på Spotify.
Jag var med Tilda på en husvagnscamping och jag hade på mig en hiphop-keps. Jag lyssnade på Clean White Love i mina vita apple-lurar. Hennes familj (som inte var hennes riktiga familj) hade en tjock hund som blev upprörd när någon svor.
Linnea kom till mig och vi sov över en natt, i skolan nästa dag hade jag ingen tröja för den hade hon lånat och folk sa åt mig att ta på mig en tröja. Linnea gick en bit bort i korridoren med en bygg-kille och pratade, sedan gick hon fram till mig och sa att hon skulle sova över hemma hos honom istället. Inne i Viktors vardagsrum la jag mig på Oscars bröst och grät och han sa massa visa ord till mig. Jag gick hem till bygg-killen nästa dag och då visade det sig att han hade förvandlats till en glad hund och att Linnea sov över bara för att ta hand om den.
Jag mötte Evelina F i Falla, hon var ute med sin hund. Hon hade en kärra och ett mynt med sig. Jag sa att mitt sommarjobb var att gå hundpromenader, sen frågade jag om kärran var en leksak och hon sa att det på den hon hittade myntet eftersom hon hade fått den som betalning när hon skjutsade folk på dagis.
Det var någon form av släktträff en kväll och jag och Emma var utomhus för att jaga en kattunge som ständigt sprang mot farliga katter och hundar. Så fort vi fångat den så smet den igen. Emma hade fått en ny datorskärm som hon kunde spela något retro-spel likande Habbo. Skärmen var som en platt-tv och nu kunde hon göra sig av med någon av hennes andra tre skärmar av varierande ålder och modell. Drömmen avslutades med att Dawn och Ash åkte i en berg-o-dal-bana med klotvagnar av metall för att följa efter en Tynamo.
Jag och MunchingOrange satt i hans husbil på Viktors garageuppfart. Det var en mörk kväll och MO hade tänt sin blåa ljusslinga som det var lite glapp i. "När jag fixat ljusslingan så är det dags att flytta" sa han till mig. Utanför husbilen stod hans stora bearded collie och skall.
Det är min första dag på praktiken hos Moderskeppet. Men allting stämmer inte överens med verkligheten.
Kontoret är inrett i en rödaktig plysch med mycket guld och fransiga kuddar, och alla i Moderskeppet-gänget ser inte riktigt ut som sig själva. Den enda som är "på riktigt" är Fredrik.
Sanna är en kvinna med långa röda lösnaglar och Mattias är en ganska tjock och grotesk man i beigea prasselbyxor. Det är kväll och utanför fönstret syns ljuset från staden som små eldflugor långt borta. Jag blir utskickad för att köpa cider och sedan sitter vi tillsammans och pratar och super lite allt möjligt.
Mattias maler på om att jag spelar i ett band, fast jag inte gör det och en tjock katt strosar omkring bland alla ben. Någon ger Fredrik en kommentar om att han köpt två minisängar på Coop men aldrig kommer få användning för dom. Fredrik blir sur och går därifrån men kommer sen tillbaka efter ett tag för att hämta mig och har i släptåg med sig tre små ljusbruna hundar med scarfs.
Jag skulle någonstans, jag blev dragen av en border collie, vet inte om jag åkte på en släde men huden drog mig i alla fall upp för alla backar. Den förstod svenska också för jag kunde prata till den och den förstod allt jag sa. Den pratade inte tillbaks. Jag såg att den började halta och hunden hade fått en liten sten under tassen som jag hjälpte den bli av med.
Jag köpte mat som vi skulle äta hemma hos Emelie, men sedan glömde jag kvar maten hos henne, plötsligt hamnade jag i ett rum, några klasskompisar var med och vi upptäckte att rummet var avlyssnat med långa sladdar som var dragna utmed väggarna med små små mikrofoner i ändarna. Jag drog bort sladdarna och slängde dom, hann och tänka att dom som nu avlyssnat oss måste ha fått mycket information som dom inte borde ha tillgång till.
I en annan del av drömmen är jag i Jönköping, jag träffar några poliser. Det visar sig att dom ska ha knarkövning med hundar. Polisen slänger ut massor av knark på trottoaren och vill se om hunden reagerar på det, men den bryr sig inte. Jag hinner tänka att det är inte bra att jag står här om polisen kommer med så mycket knark på marken nedanför mig, vilket jag förklarar för polisen som har övningen och vi skrattar gott åt mitt skämt.
En fråga i en frågesport löd: Vad är Clavieres hunds namn?
Jag och en tjej är tecknade och springer. Tjejen förvandlas till min kompis Ju och vi ska cykla till ett badställe på Gotland. Nästan framme står min kompis Ås pappa och klipper i ett gult buskage. Det står en ko och en kalv på vägen. Ju klappar dem.
Ju: Jag har aldrig klappat såna som i Min Granne Totoro.
Korna blir då till hundar. Vi cyklar vidare och plötsligt säger jag att jag behöver en bättre cykel för att klara den steniga backen. På parkeringen vid badplatsen står en vit bil. Vi cyklar tillbaka och så kommer en massa bilar. Ju viftar med en röd och en gul/svartprickig flagga. Ås pappa skriker att jag står i vägen.
Att det fanns en ny liten mataffär i stan. Det satt snygga brudar bakom kassorna, som det ju brukar göra i mataffärer. Sedan var jag i nåt sjukhus, som även hade en avdelning för husdjur. En arg schäfer hade rymt från den avdelningen och började skälla ilsket på mig, samt hoppade upp mot mig. Den bet dock inte.
Att det var nån happening i sportplan. Jag var där med några kompisar. En kompis och någo annat folk spela typ Badminton, tennis eller nåt i en inhängnad. Så började det regna lite, sedan började det åska. Åskvädret kom överraskande över oss och nära. Det bara skrällde då åskan var typ 100 meter från oss.
Vi for på läktarn och sitta, det var några brudar där också. Sedan for vi in, men kom ut tillbaka. Folket tänkte nästan gå och spela igen, fastän det åskade ännu. Så kom det någon brud i 20-årsåldern och sitta bredvid mig på läktaren och börja prata. Hon var finsk, hade långt ljust hår, som verkade vara blonderat till det ljusaste möjliga. Hon var ganska kraftigt sminkad. Tjock svart ögonskugga och så. Såg en aning "dockaktig" ut, ,men det störde mig inte det ringaste.
Hon började första prata med mig om något, sedan kom hon riktigt intill mig, så hennes kropp var mot min, vid sidan om mig där hon satt. Jag kunde känna varma erotiska vibbar av henne, och hon verkade intresserad.
Sedan drog hon med mig, för hon ville gå och se på något i skogen vid sidan av sportplan bakom den ganska stora men låga gamla röda stugan utan egentliga fönster. Kanske 50 meter längre in i skogen dansar en c 3 meter lång docka. Alltså en sådan docka där en människa är inuti dockskalet. Det är en del folk i skogen där, som uppenbarligen tycker det är jätteroligt att dockan dansar där. Åskvädret hade dragit sig längre bort, men det mullrade ännu i fjärran.
Sedan kom en liten argsint hund och började nafsa på mig. Den hette Jysky. Jag sade: Jysky,sluta! Så slutade den. Jag fick för mig att söka efter kompisarna, men undrade vart bruden tog vägen. Så vaknade jag.
Nåt om att året var 1989 och det kom någo finskt sketchprogram i tv. Det var kanske 5 killar i ett hus. Det var någon som spelade Ronnie James Dio, men man märkte att det inte var han på riktigt. Det var helt crazy , men jag minns inte så mycket detaljer. Så var en av typerna, en gråskäggig gobbe, uppe i vinden. Han satt mitt på golvet och var i yogaställning med rökelser kring sig. Han såg ut som någon indisk guru eller liknande.
Sedan frågade någon av japparna; "Har ni sett Dio?"(Han hade försvunnit) Sedan kom det en hund som var en Finsk Spets. Hunden hette "Mordie" Det kom också en svartvit katt.
Jag var med i serien på samma gång jag såg den.
Det är en hund i bilen, och jag släpper ut den, men bilen är full med vatten. Så jag försöker tömma den, men det kommer bara in mer.
Det är mycket vatten överallt. Jag försöker spika ihop bryggorna, som i själva verket är våran farstu-bro. Olika djur står på bryggorna, katter och hundar, de är beroende av att jag lyckas och ibland tvingas de simma. Men jag lyckas inte. Försöker göra allt på en gång. Försöker rädda djuren från vattnet.
Sen vaknar jag.
kalas hos nina. stort konstigt hus, glest möblerat och väldigt ljust. rummen på lite olika höjd, små trappor upp eller ner in i varje rum. 5-6 trappsteg sådär. överallt massor av människor som äter och pratar och har fest. jag känner nästan ingen. många gamla elever. det är förmiddag. jag, lisa och sofia breimo sitter tysta vid ett bord. två vi inte känner sitter vi samma bord. de pratar bara med varandra. bordet är vitt, stort och så lågt att man sitter på golvet. det står konstig mat på vårt bord, tre genomskinliga plastpåsar med olika saker i. inga bestick eller tallrikar. jag och sofia breimo letar bra mat åt mig, jag vill inte äta det som finns i plastpåsarna. vi letar överallt men det är svårt att hitta. vi vågar inte prata med andra gäster. letar efter nina för att fråga. till slut hittar vi henne i ett litet kök. shannon och rikard wolff är där inne med henne. rikard wolff är klädd som servitör och jag vet att han är ninas man. nina och shannon pratar med varandra men efter att jag, lisa och anna bäck stått i dörren en stund och anna bäck försökt få kontakt med nina ganska högljutt så går shannon ner för en kort trappa till ett kalt litet sovrum. anna bäck frågar något, får svar och går. lisa finns i bakgrunden eller jämte mig hela tiden. plötsligt vågar jag inte fråga längre, det känns helt fel och bara dumt. nina tittar på mig och säger "ja?", väntar på att jag ska säga nåt eftersom jag uppenbarligen vill något. jag skruvar på mig en stund och tvekar. säger "äsch... äsch, det var inget." och går.
jag och lisa ser nina och shannon genom ett fönster. de står på en grusplan med gröna grästuvor lite varstans. känns som hamn. det blåser och de har likadana kläder. svarta kappor och turkos strumpbyxor, vävda i lite mönster sådär som strumpbyxor kan vara. mörka kängor. lisa tycker att det är lite gulligt men jag tycker att kläderna är fula.
jag står i ninas sovrum, precis innanför en fönstervägg med en glasdörr i. i rummet står en dubbelsäng. inget mer. med mig står tre gamla elever. det är jennika och så två som ser ungefär likadana ut som hon. de skrattar och pratar om ställen de varit på. jag skrattar lite åt nåt namn på ett ställe jag med, då tittar en av de på mig och säger "men du vet väl inte var det är nånstans?" jag säger "nej..." och de tar fram en massa växter från ingenstans. de har plockat de på platserna de talat om. hon som frågat mig har en orange lilja. börjar borsta mitt ansikte med den. skrattar. de andra faller in i borstandet. jag vet inte om de gör det vänskapligt eller elakt. står kvar ändå med växterna svepande över ansiktet. sen går vi ut genom glasdörren, ut på en betongterrass. den är så stor att jag inte ser hela. där finns stora krukor med växter i. kallt och grått är det. de gamla eleverna drar elaka skämt om att stänga in alla utvecklingsstörda som också går på en skola i vår lilla stad. för att de är så jobbiga. så kommer en flock bordercollies och jagar iväg oss. ibland är hundarna inte hundar utan de utvecklingsstörda de andra skämtat om. jag springer in i ninas sovrum igen. alla utom sofia breimo har gått från festen. hon har väntat på mig. sängen är stökig. kanske har vi varit med och rört runt den, men sofia vill prompt gå med en gång utan att plocka i ordning. hon går ut ur rummet och bort i nån hall långt bort. jag ropar efter henne "vadå ska vi bara lämna det såhär?", går ut ur rummet och ser att nina & rikard wolff står i rummet till höger (sofia har gått åt vänster). vi ser på varandra och jag känner mig lite dum, hon hörde säkert vad jag ropade. jag ler lite och går sedan efter sofia som säger att hon minsann redan städat en massa.
Vi var en grupp spioner à la CIA, som var på väg till Mongoliet. Det var krångel med färgan så när vi kom fram var vi fem minuter sena. Då hade alla redan försvunnit från vårt viktiga möte. Vi fick helt enkelt ge oss ut själva. Vi fick ge oss av mitt i natten för att spionera på ett hus. Där fanns en vallgrav i storlek med en bäck, eller snarare rännil. Ändå funderade vi massor på hur vi skulle komma över tills jag slutligen tog ett skutt. Vi trodde att en hund skulle börja skälla, men det hände inte. Vi började spionera runt huset, som det lyste i. Plötsligt såg vi en kvinnna längre bort. Vi fick panik och började springa. Men nu var det mycket svårare att ta sig ut, vi fick klättra upp för rännilens fåra, och det tog jättelång tid. Jag ramlade, men fick tag i en grästuva. Så sprang iv därifrån ut på Mongoliets gator. Där träffade jag en som kunde franska, så vi växlade ett par meningar. Sedan kom kvinnan vi hade sett. Hon log och skrattade lite åt oss. Sedan frågade hon vad vi hade pratat om när vi hade samlats i hennes trädgård innan själva flykten. Jag blev förvirrad eftersom vi inte alls hade samlats, utan flytt i förvirring.
Det var en stor festlokal eller nått dylikt, jag minns inte va jag gjorde där. Om jag minns rätt så var det rätt så många smårum, något som kunde ha liknat en studentkoridor. Iaf, jag har för mig att det var nån slags fest eller nått sånt för det fanns tydligen drinkar framme men jag minns inte om det var ett folktät spektakel eller inte, jag minns iaf att jag hade ett glas vitt vin och gick min väg. Jag tog mig fram till ett tomt vitt rum, där fanns det ett bord och en stol och om jag minns rätt så var det ett rätt så litet bord, som ett vardagsrums bord och för nån anledning så kändes det som om borde och stolen inte passade in där, liksom det såg verkligen ut som ett förhörs rum ifrån en dålig polisfilm men i vardagsrums storlek, men det var inget vardagsrum, det var ett vitt tomt rum med en stol och ett bord. Jag hade slått mig till ro med glaset och jag var ensam i rummet. Jag såg ner på glaset och såg vinet, jag kände lugnet. Jag höjde glaset sakta men lungt emot min mun. Jag tar en avnjutande klunk, men då vinglaset lämnar mun så händer det nå mystiskt, det går sönder, precis som om jag tatt ett bett på den. Jag grips av panik och jag känner glaset i munnen, korssat, i små bitar och utan att tänka mig för så börjar jag tugga på det, jag tuggar och tuggar så att det till slut blir som grusbitar kluvna mitt i tur. "Jag får inte låta nån märka detta" tänkte jag och svalde sakta ner glassplittret jag hade i munnen - Jag kände hur det vassa glaset skar i halsen på mig så jag försökte att ta det lungt.
Efter halva glaset så kom jag att tänka på att jag inte kunde äta glas, men det sket jag i och fortsatte att tugga tills glaset va borta.
Jag befinner mig utomhus jag ser en kille i 18 års åldern cykla på sin cyckel förbi mig, jag känner igen mig; höga vita 10 våningshus, uppradade snett uppåt med 3 våningshus på andra sidan gatan. Efter en stund så måste jag ha insett att jag var hemma eller iaf påväg hem för jag går emot min trappuppgång och är bara några hundra meter bort. Jag börjar att förstå varför jag inte kände igen mig, jag tog tydligen en annan väg än vanligt. Då jag är ca 50 meter ifrån porten så ser jag som en stor traktor eller en lastbil av nått slag och det är först nu jag ser pojken, jag känner genast igen honom, det är min granne och han cyklar rak emot lastbilen och jag förstår inte riktigt hur han skall kunna komma förbi denna stora barikad. Men då han är nån meter ifrån så tar han och trycker i och med ett stutts så hoppar han över den "inte allt för lilla lastbilen".
Jag förstår verkligen inte hur han lyckades hoppa över en sån hög barikad, den vart iaf 3, 4 m hög (minst) och otroligt bred, ja så bred att den egentligen inte skulle ha fått plats där.
Jag minns inte varför men jag är rätt så säker på att det vart för att jag inte kunde komma förbi "lastbilen" för att komma in till trappuppgången, den vart ju så lång att vilken väg du än tog så kom du inte åt dörren så av nån anledning så hamnar jag på baksidan eller jag tror det iaf, jag är inte riktigt säker för det såg inte ut som det brukar se ut. Istället för en massa träd och en lite slingrig stig så fanns det stora rör. Det såg ut som byggrör, men jag inser snart att det är gångar formade som rör som går som tunnlar eller nått, det påminner om en relativt fräsh kloak fast lite störra som i "Turtles". Vid ingången så står ett gäng ifrån mitt granskap jag går fram emot dom. Jag minns att jag inte vart nyckter i drömmen, jag var, typ syrad eller nått och jag vet att jag vart påtänd ett tag (hur länge vet jag inte) och samtidigt så har jag inget minne utav att jag droppa LSD.
Då jag väl kommer fram till dom så ser jag vad de håller på med, jag ser att de meckat en holk och de bjuder med sig till mig (här börjar allt bli väldigt suddigt, antar att ruset börja att slå in ifrån LSD. Iaf jag minns att jag rökte ett par blåss, sen så gick jag djupare in i röret och efter ett tag så kom jag fram till folk som jag tydligen kände (minns inte vilka det var, tror att det var tjejer). Jag minns att vi var i slutet utav "kloakerna" och där fanns det lite rör och typ ett litet nattduksbord. Jag står och pratar med packet (tror att de var 3, 4 st). Vi var inne i nått slags samtal, så känner jag helt plötsligt att inget stämmer längre, allt bara snurrar och jag kastas iväg emot järnrören eller nått, jag får som minnes luckor, jag vet inte va som hänt, jag vet iaf bara att jag hamnat bland rören och nattduksbordet, jag liksom ligger där som om nån slungat iväg mig, jag känner att jag har en brännande smärta i halsen och jag hör tjut och skrik. En slags van anländer till platsen och människor tar tag i mig och lyfter upp mig, jag ser min mor eller jag tror iaf att det är hon. Jag hör nån fråga om "han har skadat sig själv". Jag förstår inte riktigt, men då jag ser på nattduksbordet där jag legat (jag vet inte hur länge) så ser jag blodfläckar med nå kristalliknande i sig, precis som om nån haft det i mun och släpat det lite kort från vänster till höger och jag förstår att det är mitt blod att brännan ifrån halsen kommer ifrån glaset och att det måste kommit på borde då jag vaknat upp och vridigt mig.
Personerna som håller i mig släpar mig till vänen, de slänger in mig där bak. Det är mörkt och jag förstår inte va som händer där bak i skåpbilen så är det mörkt och kallt, det finns inga säten, bara kyla, jag kan knappt se mina händer men det värsta var nog det ögonblick som jag isåg att jag inte var ensam därbak, jag tror att jag hörde nån flicka och jag var 100 på att jag kände nått. Det var nått vast, nått flåsande och fuktigt emot min hand under några sekunder så ändrar sig det vassa till nått mjukt och runt och sen tillbaks till sin vassa form. Till min förskräckelse så inser jag vad det är som jag har handen i och jag hinner knapt reagera innan jag känner smärtan ifrån de sylvassa schäfer tänderna bita tag i min hand.
Jag försökte lönlöst att få låst hande, men den satt fast, så jag tror att jag börja slå på hundens nos för att komma låss. Precis då den släpper tagen så är vi fram och dörren slits upp...
Sen så minns jag inte så mycket mer...det intresanta är att det var en rätt så lång dröm, längre än såhär och jag somna kasnke vid 4, halv 5 tiden och vakna upp nån gång runt 6
Limbo, hennes hund Fifi och jag hade åkt till ett tivoli. Av någon konstig anledning hade vi ett klubbrum bredvid en spelhall, så vi gick dit och bytte om och pratade. Jag hade hittat en vit kimono men röda mönster på som jag hade på mig, Limbo hade en svart ninjadräkt med en mörkgrön kort öppen jacka utan ärmar över, och Fifi hade en lång röd mantel.
När vi tröttnade på att vara där sprang vi runt på tivolit. Jag och Fifi delade plats i parishjulet medans Limbo sprang omkring och skrämde folk. Jag frågade Fifi en massa saker, som t.ex. om tivolits enda berg- och dalbana var öppen. Enligt Fifi var den tydligen det.
Efter vi fått leta upp Limbo gick vi tillbaka till vårt klubbrum. Jag skulle precis fixa till min kimono när två kvinnliga ninjor hoppade fram bakom ett par bänkar och attackerade oss. Limbo var förberedd och drog fram en bild med Sasuke i rosa kläder. De två ninjorna skrek "NOO SASUKE!" och försvann upp i lila rök.
Jag kramade Limbo och vaknade.
Jag åkte buss hem från skolan med vosten och Lonsas och när vi åkte förbi Stora Grönhög på något konstigt sätt fick jag veta att vosten bodde på andra sidan vägen. Eftersom jag bodde där min dagmamma bodde var det ca. 500 meter till honom och jag förargades över att han inte sagt till mig; han hade bättre lina än mig och jag kunde ha satt upp en server där. Vi gick över till vosten och nu hade Golv, Timm och några junior-spelare från mitt fotbollslag joinat oss. På vägen till vosten gick vi på en landsväg där det fanns ett hus som vi blev inbjudna till. Då hade några tjejer i min klass också joinat oss och vi satt vid ett litet matbord och skulle äta hos dem. Då sa någon att det fanns en bofink under bordet men det var min döda kanin som levde och skuttade omkring tillsammans med en hund. Sedan fick vi veta att vi skulle vara kvar där ett tag och mannen i huset blev lite småarg och påstod att "Om vi ska laga 12-13 måltider för alla de här personerna kommer vi bli panka" men kvinnan var snäll och lagade gärna maten.
Jag var på något läger eller liknande. Min lärare hade hämtat mig på busshållsplatsen. Det var en stor gård ute på landet. 1 Stort hus och 2 lador. Det fanns bara ett djur, en stor lurvig brun hund.
Det var 4 tjejer, 6 killar och 3 lärare på gården. Det fanns en sjö, där de hade byggt en träkoja med ett hopptorn. Alla hade kul med varandra, killarna var idioter och tjejerna fjortisar. Jag ville inte umgås med dom, så jag satt för det mesta inomhus.
Lite längre in i drömmen gick jag ut ur huset med 3 av tjejerna, den ena av dom var väldigt kort och hade kortklippt svart hår. Jag tyckte att jag såg ännu en flicka bakom henne, så frågade jag när jag inte såg henne "Var är den andra flickan?"
De stirrade konstigt på mig men sa inget. Vi gick in i ladan och satte oss. Hunden var också med. Då såg jag den andra flickan igen! Hon var lite gråaktigt och svävade fram, så jag visste att hon var ett spöke. Hon tog kontroll över hunden och fick den att attackera mig. Jag skrek något, kommer inte ihåg riktigt, men ett av de två orden var "monstrum". Hunden flög in i väggen, flickan svävade ur hunden och försvann i ett grått moln. Jag hade gett henne frid. Tyvärr vaknade inte hunden igen. Den var död.
Jag märkte snartr att jag hade märken på min högerarm. 4 seals med antingen kinesiska eller japanska tecken satt i rad på min högra underarm. Tjejerna skrek och sprang. Jag stirrade bara på min arm.
Det var då jag vaknade. Jag låg och stirrade på min högerarm, där de kinesiska tecknen hade varit i drömmen.