(18/12)
Jag var pa ett stalle tillsammans med min lillasyster Linnea. Efter ett tag gick jag darifran tillsammans med Gunnar. Det visade sig att vi var i Kina. Plotsligt sag jag nagra maskerade man med vapen springa bort mot lokalen vi just hade lamnat. Jag blev genast radd.
"Min syster ar dar inne, vi maste gora nat", sa jag till Gunnar som inte verkade sa fortjust i iden.
Jag tog upp min pistol som jag hade i fickan och borjade ga tillbaka. Dock var det tva som stod relativt nara oss och som vaktade sa att ingen skulle ingripa som sag mig. Jag skrattade nervost och sa:
"Hehehe, jag bara skojade, det har ar en leksakspistol."
Jag backade langsamt ifran dem innan jag hoppade pa fordonet (nagon slags moped) som skulle ta oss till ett motell. Nar jag kom fram till motellet var jag sjalv. Jag fick ett rum och la mig dar for att sova. Plotsligt vaknade jag av en small. Fonstret var oppet, och jag var overtygad om att bovarna hade forfoljt mig eftersom jag hade sett deras ansikten och nu skulle de doda mig. Jag skyndade ut ur rummet och knackade pa dorren till rummet dar motellagarna sov. De oppnade och jag borjade prata med dem (pa kinesiska).
"Jag tror att det ar nagon i mitt rum, fonstret ar oppet och det var det inte forut."
"Vi slappte in en man i ditt rum, han sa att han kande dig."
"Va? Jag sa att jag var jagad, hur kan ni da slappa in en man hur som helst?"
Vi foljdes at till mitt rum. I sangen lag Michael och sov. Han hade krakts overallt for att han hade druckit sa mycket. Krakset var typ bara genomskinligt slem som tackte stora delar av hans klader och sangen. Nu var jag inte langre pa ett kinesiskt hotell utan hemma hos farmor.
"Sahar gor man verkligen inte", sa Rune och sag ogillande pa Michael. "Dricker sig stupfull och kommer hem till nagon pa det har viset."
Farmor sa ingenting, men jag blev arg. Michael hade faktiskt inte menat att bli sahar full. Han brukade inte dricka sa mycket.
"Tror du han gjorde det med flit eller?" bet jag tillbaka. "Jag skulle gissa pa att nagon lagt nat i hans drink eller sa."
Jag trodde inte det pa riktigt utan visste att Michael bara gjort ett misstag och druckit for mycket, men det tankte jag inte tala om for farmor och Rune. Vi hade vid det har laget hjalpt Michael ut pa trappan sa han kunde fa frisk luft.
Drömmen utspelade sig på en plats som liknade Nyhem fast med mer och större fönster. Många elever satt utanför tjejernas omklädningsrum (som av någon anledning hade ett stort fönster) och Malin hade gått in där för att byta om. Hon slutade och sprang ut i bara handduk när hon såg hur många som tittade på henne. Jag tittade inte på henne (så mycket) för att hon skulle tycka om mig eller något liknande.
Jag satt vid ett skrivbord och arbetade mitt i natten. Jag gick upp och fram till fönstret, och eftersom klockan var så mycket var det bara tonåringar ute, och alla slogs och söp.
Jag gick in till Stinas rum och lade mig i sängen hos henne.
Jag hittade en bok av något slag som tydligen var väldigt viktig och hemlig, för jag blev tillfångatagen och placerad i en fängelsecell tillsammans med en annan man som också sade att han var oskyldig. Jag begärde att få tala med deras ledare, men allt jag fick tala med var en löjtnant, som inte trodde på min historia om att jag bara hittat boken på gatan.
Efter att ha varit i cellen ett tag insåg jag att fönstret var ganska stort, och jag kunde komma igenom det och fly. Där var det dessutom kanske inte folktomt på gatan, men det var inga vakter. Jag klev ut och stod utanför, men min kamrat ropade tillbaka mig in och berättade att han trodde han kunde sparka sönder dörren och fly genom den. Jag påpekade att min flyktplan redan var ganska bra, men han blev tjurig och sade att han ville använda sin. Så vi gjorde så, han flydde genom dörren och jag genom fönstret. Efter att ha gått ett tag på gatan upptäckte jag dock att jag var förföljd av en skummis i hatt, och när jag vände gick han efter mig igen, tills han var tillräckligt nära att berätta att han var polis, och ledde tillbaka mig till cellen. Väl där hörde jag ett pistolskott utanför, och jag förstod att min kamrat haft än värre otur än jag.
Det var natt, och jag skrev på ett projektarbete. Min handledare stod utanför fönstret och viskade tips till mig. Några som sov i samma rum vaknade, och en av dem stängde fönstret.
Flyttade, och fönstrena hamnade i norr.
Gick omkring på stan när jag såg någon spruta ut någon vätska ur en sprutflaska från ett fönster på marknivå. Jag gick in i molnet, lade mig på marken och låtsades må jätteilla. Damen som hade sprutat fick panik och bad om ursäkt. Hon erbjöd mig flaskan som kompensation. Jag klagade lite till, tills hon även gav mig en cykel. Då fick jag dåligt samvete.
Senare kom jag på att det var en mycket snäll dam, som kände sedan tidigare.
Man kunde använda Google Street View IRL, så jag flög omkring för att hitta till rätt hus. Vid ett svart hus åkte jag uppför fasaden och in genom fönstret. När jag trodde att jag var framme berättade mamma att jag hamnat i Norrköping, inte i Linköping.
Utanför fönstret gick en massa folk förbi. Två personer som jag kände till gick förbi. De hade färgat håret helrött respektive helblått. Dessutom hade de satt upp håret så det blev enormt och svajade när de gick.
Jag trodde att de skulle välta ned i Stångån.
Annika frågade något.
En laserstråle kom från ett fönster för att värma en vattentank med iskallt vatten. Utanför vattentanken fanns mer vatten, men det kokade. Jag undrade varför man inte bara värmde det kalla vattnet med det varma, och tänkte visst högt.
I ett fönster högt ovanför mig satt Peng. Han förklarade att lasern hade samma frekvens (som vad?), så det gick inte.
På vägen hängde en rysk skylt, och jag läste "да da". När jag vaknade insåg jag att det hade stått "ба ba".
Någon person klagade på att han hade sämre föreläsare än mig. Jag sade att han skulle ha valt ett bättre program.
Jag och Gunnar skulle flytta ihop. Jag stod i ett fönster och höll på att pynta lite då Gunnar kom upp bakom mig och gav mig en kram. Vi var förlovade.
Jag och Rebecka var utanför skolan. Den var nybyggd och väldigt mycket i glas. I fönster satt det folk och åt. Jag ville också äta min lunch i ett fönster så vi skulle gå till ett. Vi kom aldrig dit minns jag.
(vad som hände istället har jag inget minne av, men mina anteckningar säger:
* resesammanfattning
* bilder)
Vi köpte en fönsterruta av en familj, men fönstret passade inte fönstret. Senare hittade jag familjen i vårt kök. Anledningen till att de var där var att de hade sökt assyl och beviljats det eftersom de var tvungna att fixa fönstret. Tydligen beviljas bara en familj per månad assyl i Linköping, och 80 per månad i hela Sverige.
Senare var jag i mitt vardagsrum med Karin och trampade nästan på Oliver, vår skäggagam. Han hade blivit dubbelt så stor. I vardagsrummet fanns även två akvarier med fiskar i. Jag föreslog att vi skulle peta ("poke", sade jag) på en fisk och sedan äta upp den.
Sedan var jag i köket igen, den här gången med Peng. Hela golvet var fyllt av mjöl, och i det satt två pojkar. En kinesisk flicka stod upp och höll i en plåt med två små bröd på. Jag tog plåten från henne och ställde den på golvet. Tydligen hade hon gått en kurs i att göra grimaser med ögonen. Peng hade också gått den. Jag frågade om det var obligatoriskt för kineser, och tyckte att jag var rolig.
Några kineser höll på att flytta in i vårt garage. Jag och min mor hjälpte dem. När hon såg en hög stolar började hon prata om hur enkelt det var att stapla dem för att de var speciellt konstruerade. Kineserna förstod inte svenska, så jag sade "English in, please". Alla skrattade åt mig för att jag sagt orden i fel ordning.
I garaget byggde de ett altare för att tillbe någon gud. Jag hjälpte en gammal man dekorera det. Han visade att man måste dekorera det med varierande långsamma och snabba rörelser, vilket jag härmade.