(20/12)
Jag hade en bat, nagot mellanting mellan en roddbat och en kajak. Jag paddlade forbi Stureforsbadet dar min mamma och mina systrar var. Jag stannade dar och borjade prata med dem, sedan visade jag att man kunde flytta pa vattnet fran vissa delar av an sa att det inte blev lika djupt dar. Jag gjorde sa pa en bit av an. Dessvare sa var detta att gora obalans i naturen, och an svarade med att bygga upp en hog mur av vatten som vi inte markte till en borjan. Nar jag sag den ropade jag:
"Se upp! Skynda hem!"
De borjade springa. Jag visste att nar ytspanningen skulle brista skulle det bli oversvamning overallt. Det skulle bli en kolosal katastrof. Jag borjade springa, och hoppade fran hustak till hustag efter min mamma. Mamma hoppade ner i en vattenscooter eftersom husen stod pa pelare i vatten, och jag hoppade pa bakom henne. Hon korde nerfor mot byn vi bodde i (efter ett tag var det en snoscooter istallet). Plotsligt var det jag som korde och jag hittade inte i byn. Jag ville ta mig upp pa det hogsta berget for att inte bli ovesvammad. Jag akte upp pa en vag, men kom snart till toppen pa nat som snarare var en kulle. Jag korde vidare och hittade en ingang i ett berg med stege. Jag klattrade snabbt och kom upp och ut, men insag att jag bara hade klattrat 2m. Jag fortsatte pa fot upp pa samma berg. Jag visste att det inte var det hogsta, men jag hade inte tid att hitta ett annat berg. Jag var i sallskap med min lillasyster Linnea, men hon var bara 4 ar och valdigt oforsiktig av sig. Jag kom till en avsats dar manga andra fran byn valt att ta skydd, ovanfor oss fanns ett platt tak av betong. Vi sag muren av vatten vaxa bortom bergen fran vilka jag just kommit. Jag undrade var mamma var nagonstans, och hoppades att hon funnit skydd. Jag upptackte att Linnea hade krypit ivag mot kanten av avsatsen och skyndade mig dit och plockade upp henne. I samma stund jag backade in mot vaggen sag jag hur ytspanningen pa vattnet brast och vatten borjade forsa ner for bergen i norr. Jag tryckte Linnea (som var iford en fargglad vinteroverall) mot mig, och sag skrackslaget pa mangderna vatten som adderades till floden/sjon som var nedanfor berget vi var pa. Vattennivan steg drastiskt, och inte nog med det borjade vatten forsa ner aven over oss, fran sodra bergen. Om det inte varit for taket ovanfor oss sa hade vi spolats bort pa direkten. Jag upptackte igen att Linnea krypit ivag for att kolla pa fenomenet narmre kanten. Kvinnan som satt bredvid mig hjalpte mig att fa henne tillbaka. Efter ett tag slutade vattnet att floda, fran berget vi var pa hade vi ungefar tre meter ner till vattnet, en drastisk hojning, men vi levde. Jag horde ett pling, det var kvinnan bredvid mig som fick ett sms. Det var fran hennes man. Han skrev:
"Det ar ett mirakel att jag overlevde det har, om du ocksa mar bra ar det ett tecken pa att vi borde vara tillsammans forevigt."
Jag blangde ilsket pa sms:et. Hennes man var ingen trevlig karl och hade varit otrogen mot henne manga ganger om och misshandlade henne verbalt. Jag sa till henne att hon skulle sta fast vid sitt beslut att lamna honom och inte ta honom tillbaka. Jag sag att det gjorde henne verkligt ont och visste att hon alskade sin man trots att han var ett javla svin. For att make:a min point visade jag sms:et han hade skickat till min mammas mobil, som jag av nagon anledning hade, under tiden floden pagick. Den sa: "Hej vackraste, hoppas du mar bra. Jag vill garna traffa dig och visa hur mycket du betyder for mig."
Jag trodde inte min mamma hade nat att gora med den har snubben, men jag franholl mig fran att skriva tillbaka aven om jag var bra sugen pa att saga vilket javla svin han var och att jag onskade att han inte overlevt floden. Dels ville jag inte gora det i min mors namn, och dels var jag fortfarande for orolig om min mamma hade klarat sig for att kunna gora nat annat.
Jag var hemma. Ellinor kom hem med sin kompis. De hade följt en tredje kompis hem. Dock hade den här kompisen följt med tillbaka. Ellinor och den andra kompisen suckade lite över det eftersom den tredje kompisen var ganska jobbig. Jag gick och satte mig i soffan där en något överviktig kvinna satt. Hon hade precis värmt en snabbpizza i micron som hon åt. Mamma sa att snabbpizza var onyttigt, men jag försvarade den genast eftersom jag tyckte att det luktade så gott från den. Mamma sa att jag inte skulle ha råd att äta sånt där ändå när jag flyttade hemmifrån, då blev jag lite ledsen.
Ellinor kastade boll inomhus. Det var en lite studsboll. Jag sa åt henne att sluta. Hon slutade inte och då slog jag till henne på kinden. Hon blev arg. Vår hundvalp (som vi tydligen hade) tog bollen och sprang iväg med den. Han hoppade upp på bänken och jag sneglade på mamma som bekräftade min outtalade fråga, att valpen inte fick lov att vara där. Jag slängde ner den på golvet. Den var söt.
Jag cyklade trehjuling (inte de man har nar man ar liten, utan stora som det kryllar av i Kina). Jag hade nagonting vardefullt pa flaket som jag var tvungen att fly med. Ellinor satt pa flaket for att se till att ingenting ramlade av. Mamma jagade oss pa en moped och vi hade i princip ingen chans att fly fran henne, men jag visste att vi skulle klara det. Vi cyklade mot Stangan och jag svangde hoger for att cykla upp pa vagen bredvid, men aningen forsent. Framhjulet gick over kanten och resten av cykeln foljde efter. Jag och Ellinor simmade i vattnet. Mamma skulle nu vara tvungen att dyka efter cykeln om hon ville ha grejerna pa den, men det skulle aven vi vara tvugna att gora.
Jag badade i en sjö tillsammans med mamma, Linnéa och Ellinor. Jag hade en krusbärsläsk som var väldigt god. Min mor fascinerades av hur kolsyran spred sig i vattnet om man hällde lite av läsken i sjön. Jag tänkte att det var väl okej att hon hällde ut lite, men sen ville jag ha tillbaka den. Mynningen på flaskan hamnade under vattnet så att en mindre mängd sjövatten rann in i flaskan. Jag blev förbannad och skulle säga till henne, för nu var ju läsken odrickbar. Innan jag han säga någonting började Linnéa prata och jag pekade med mitt pekfinger mot hennes ansikte tills jag nuddade hennes mun och då tystnade hon. Jag vände mig till mamma och sa:
"Är du helt jävla dum i huvudet?"
Linnéa gick därifrån och mamma började skrika på mig innan jag ens hann börja förklara varför jag var arg på henne. Jag tog läskflaskan från henne och då hon inte blev tyst trots att jag försökte säga saker så hällde jag tillsist den kvarvarande läsken över hennes huvud.
Jag, pappa, mamma, Linnéa, Ellinor och farmor skulle åka från flygplatsen. Det fanns dock ett problem - vi fick inte plats i bilen. Mamma körde, Ellis satte sig i passagerarsätet och farmor i mitten av baksätet. Linnéa vägrade sitta bredvid farmor och ville att hon skulle sätta sig på en sida. Farmor sa att hon ville sitta i mitten då det gav mest stöd för nacken. En bit bort stod en ung kille och spelade dragspel. Han var inte speciellt duktig och jag funderade på att utmana honom på duell, men bestämde mig för att inte göra det.
Jag skulle med ett flyg. Ellinor följde mig till flygplatsen och när jag skulle in klappade jag henne på huvudet och sa:
"När jag var två år yngre än du så flög jag själv." (hon är 13)
Ellinor smet in under spärren och jag sa att det fick hon inte göra, sen trodde jag hon stal mitt pass, men det gjorde hon inte för båda låg i väskan (det gamla och det nya). Jag gick in och där satt några som var faddrar för alla på resan och frågade om jag inte ville ha nåt att äta. Jag var tveksam. Sedan sa de att det var gratis om jag använde kupongerna jag fått med. Jag plockade upp dem och kollade mitt val. Samtidigt hörde jag flygplansmotorn starta utanför, men jag ville ju ha min mat först! Dessutom hade inte faddrarna gått in i planet. När jag tittade ut hade planet lyft. Tydligen skulle faddrarna inte med planet, och maten skulle jag få ombord, inte där. Jag tyckte faddrarna var dåliga faddrar som hade misslett mig och blev sur.
Jag promenerade i Sturefors. Så mötte jag min kusin Rebecca och min morbror Bengt. De skulle precis hem och äta. Jag höll Becca i handen på vägen. Linnéa var också där. Vi skulle åka hem. Man hade gjort banor i Sturefors så man skulle åka på rullstolsliknande grejer och det fanns banor man kunde rulla in i på olika ställen. Jag och Linnéa började tävla hem. Jag hade jättesvårt att svänga och det blev bara päronsvängar hela tiden. Linnéa vann. Min rullstol, som nu var en cykel var jättetrasig. Jag upptäckte att framhjulet var jättelöst och kunde ramla av när som helst. Sedan upptäckte jag att bakhjulet redan hade ramlat av. Jag bestämde mig för att gå och leta efter det senare. Mamma och Ellinor var där. Mamma sa nåt till Linnéa och Linnéa svarade:
"Mm, när jag blir nykter."
Jag var i Tyskland med min lillasyster Ellinor. Vi hade en pulka som vi behövde dra. Vi tänkte köpa snören för att kunna dra den med. Vi hittade en liten butik som sålde hopprep. Jag tyckte Ellinor skulle öva sin engelska och be om hopprepen, men hon var blyg och ville inte. Jag började prata istället. Hopprepen var jättedyra och kostade 20€ styck. Jag ville inte ha dem. Jag hittade några andra som kostade 4,7€, men sedan insåg jag att det bara var handtagen till hopprepen. Så jag och Ellinor gick därifrån.
Min lillasyster Ellinor fyllde år och farfar och Britt var där. Vi hade en gammal tårta i kylen från min födelsedag som vi var tvungna att äta upp så ingen såg den. Jag åt en lång bit med massa grädde på just som de kom upp för trappan. De slog sig ner vid bordet. Golvet var stökigt. Mormor var där och rensade påsar. På golvet låg en full soppåse. Mormor råkade tappa en liten apoteket-påse vid den och plötsligt ryckte den till och försvann in under soppåsen. Jag ropade på mamma och vi tappade en ny påse med flit - samma sak hände. Ut sprang plötsligt en liten guldbiege mus och jag hoppade upp så tårna inte skulle nudda marken. Jag skrek för full hals medan mamma (som är den som har fobi för möss och dylikt) inte lät ett ljud utan bara tittade på.
Jag diskuterade med en i min klass vad standardläget för en människas humör var. Jag ansåg att hon var olycklig, medan hon tyckte att man var lycklig.