På en cykelväg en sommardag mötte jag Beatrice som kommit hem från USA. Ingen annan visste att hon kommit tillbaka än. Jag blev väldigt glad och vi hamnade i diket och jag grät lite.
I Grekland skulle jag fotografera ett djurkranium uppe på ett berg över vattnet. Jag trodde jag var helt ensam när en annan man stod vid kanten och hälsade på mig. Jag tänkte att jag kommer att ramla ner om jag fortsätter så jag tog mig till en trappa som låg under vattnet och kom i land. Jag och mannen simmade ihop.
På ett kalas hemma hos oss kom släkten plus några från klassen, bland annat Carro. Oskar försökte äta ett av mina blå ljus.
Evelina hade precis tagit körkort och jag körde efter henne. Jag gasade med pedalerna men styrde med cykeln som jag satt på. Jag cyklade/körde bil hem och det gick väldigt snabbt, jag hade hittat en genväg hem. När jag tittade bakåt såg jag att det fanns tre nya stigar rakt framför vårat hus. Borta vid Conny körde en vit volvo upp på hans tallhäck som gick av. Jag gick upp på stigen i mitten och märkte att man kunde se de nybyggda husen därifrån, dock var alla nu röda och en rödhårig tant gick ut ur ett hus för att lämna soporna.
Vi var i Göteborg och hälsade på Daniels kompis, Emelie var där med. Hon hade en katt och den hade fått pälsängrar i pälsen. Vi tittade också om det bodde pälsängrar under golvet, i springorna. Vi var tvungna att vara i Stockholm klockan 4. Klockan var halv 4. Det tog bara en halvtimme mellan Göteborg och Stockholm så det var lugnt. Jag skulle vara på min skola för det var öppet hus och jag var tvungen att ha hand om garderoben och ta hand om folks ytterkläder. Vi cyklade jättefort.
Jag, mamma och Daniel är på Visingsö, mamma lyssnar på tv4 programmet spårlöst och cyklar samtidigt så hon har datorn på ryggen faststpänd, jag är nervös för att den ska ramla av. Hon orkar inte cykla upp för backarna så vi får putta henne på cykeln. Tydligen är det ett par gamla grannar till oss som är med i programmet, en av döttrarna söker efter sin mamma, men det visar sig att båda var döda.
Jag och mamma går på färjan, Daniel stannar kvar på Visingsö. Pappa är nu med. Vi går på och det är massor av folk. Det är svårt att hitta sittplatser väl på färjan för många platser är bokade.
Siri fick tag i min msn på något sett, kanske genom min blogg. Hon skrev typ HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEYYYYYYY på msn och jag svarade "whuz". Senare var hon inne i mitt rum, hon gömde sig. Jag blev vän med henne.
Innan nästa cykeldröm så drömde jag att Sara kom hem till oss med två tandem-cyklar. Vi cyklade iväg på den och hon sa att hon brukade cykla med sin pojkvän varje dag.
Viktor med familj var på tivoli, jag och min syster var med. Först åkte vi någon konstig cykel-linbana som jag trodde fanns på riktigt. Man cyklade över en dock-stad med stora dockor och när man var framför centrumet av staden fick cykeln vingar och flög över husen. I ett av fönstren på huset kunde man se ett fyllo. Oskar slösade massa pengar på en automat som innehöll donuts och tuggummi-rullar. Anders blev sur på Oskar. Mia hittade Viktors ex som han började hänga med men Mia blickade att han bara skulle vara vän med henne och inte vara otrogen mot Cissi.
Jag var inne på Sacred Heart och märkte direkt att det var en klardröm och poff så dök söta lilla Evelina H upp där. Hon log mot mig och jag sa att hon hade haft på sig sin svarta kjol allt för länge nu. Jag drog av den till hennes stringtrosor då hon började dra upp sina nylonstrumpbyxor men jag drog ner dem. Hennes kön var mycket litet men gulligt och jag lyckades trycka in bägge mina penisar i henne. Andra på sjukhuset tittade på men jag hade sex med henne ändå. Jag vände på henne och kände på hennes små bröst som var mindre än i verkligheten.
I nästa dröm var jag på ett skepp men var fortfarande i klarvaket tillstånd så jag letade efter någon att ha sex med. Såg någon som liknade Dominique från Top Model men det var Elin K vilket var bättre. Jag drog med henne in bakom en trälucka men Niclas undrade vad jag skulle göra. Jag svarade inte utan drog bara för luckan. Niclas öppnade en i närheten och jag insåg att jag inte skulle orka hålla alla luckor stängda, så jag tog med Elin på utsidan av skeppet. Jag kände att jag inte riktigt hade full kontroll över drömmen för i så fall hade jag redan fått av Elin kläderna. Vi hoppade i vattnet för att undvika Niclas men där smet Elin ifrån mig. Jennie dök upp i vattnet och jag började hångla med henne men hon hade dålig andedräkt så jag slutade och fortsatte min jakt på Elin.
Försök till sex med Elin
Nicole har ramlat på sin cykel, vi sitter i min skola och hon berättar att hon ramlat utanför gallerix, hon försöker förklara vilket gallerix men jag fattar inte. Jag säger att hon borde slicka på sina skrubbsår så försvinner dom.
Jag cyklade trehjuling (inte de man har nar man ar liten, utan stora som det kryllar av i Kina). Jag hade nagonting vardefullt pa flaket som jag var tvungen att fly med. Ellinor satt pa flaket for att se till att ingenting ramlade av. Mamma jagade oss pa en moped och vi hade i princip ingen chans att fly fran henne, men jag visste att vi skulle klara det. Vi cyklade mot Stangan och jag svangde hoger for att cykla upp pa vagen bredvid, men aningen forsent. Framhjulet gick over kanten och resten av cykeln foljde efter. Jag och Ellinor simmade i vattnet. Mamma skulle nu vara tvungen att dyka efter cykeln om hon ville ha grejerna pa den, men det skulle aven vi vara tvugna att gora.
Gick omkring på stan när jag såg någon spruta ut någon vätska ur en sprutflaska från ett fönster på marknivå. Jag gick in i molnet, lade mig på marken och låtsades må jätteilla. Damen som hade sprutat fick panik och bad om ursäkt. Hon erbjöd mig flaskan som kompensation. Jag klagade lite till, tills hon även gav mig en cykel. Då fick jag dåligt samvete.
Senare kom jag på att det var en mycket snäll dam, som kände sedan tidigare.
Gick uppför en stor backe och diskuterade tandborstning. Han som gick med mig påstod att man inte behöver borsta tänderna fyra av dagarna i veckan, men jag fick inte veta varför.
(Något om att Edward från Twilight sprang uppför backen, blev cyklad ikapp och ombedd att gå långsammare.)
Från toppen rullade vi ned. Kullarna var höga och jag studsade, så det var läskigt och jag trodde att jag skulle dö. Det löste sig ändå.
Jag var ute och gick och pratade i telefon med Gunnar samtidigt. Jag skulle åka hem till honom. Det var ganska sent på kvällen och jag såg en kille som var lite yngre än mig och som höll ett hårt grepp om öronen på två 12-åriga pojkar som skulle hem. Jag kollade på cyklarna i cykelstället. Där stod några ölcyklar. De var glasgröna och inne i ramen var det som att det var öl. I en av dem stod det någonting.
"Det står pescado i den!" ropade jag till Gunnar.
Sedan kom jag fram till busshållplatserna (som låg på helt fel ställe). Mormor var också där och skulle åka hem, men i drömmen bodde hon i Norrköping så hon skulle vara tvungen att åka motorväg. Jag lade på med Gunnar. En kvinna sa att hon kunde köra oss och vi slog oss ner i en buss. Mormor satte sig lite längre bak och jag ganska långt fram. Vi började åka och jag somnade till lite. Jag vaknade igen på motorvägen då jag hörde ljudet av polissirener.
"Shit vad fort jag kör!" utbrast kvinnan som körde och saktade ner.
Polisen var tydligen ute efter henne för att hon hade kört alldeles för fort. Vi var dock tvungna att åka till nästa avfart innan vi kunde stanna. Snart började kvinnan accelerera igen och var uppe i 130...147...163... Hon var nästan uppe i 170. Jag satt och skrek på henne att hon skulle sakta in, vilket hon inte gjorde. En telefon som satt på bussen ringde och hon slängde en blick på min som att jag skulle svara. Jag ville dock inte ta av mig bältet i den här hastigheten och sa:
"Om du saktar ner så svarar jag."
Då släppte hon båda händer från ratten och sträckte sig efter telefonen. Det var tydligen polisen. Jag funderade på om jag skulle ta över ratten, men då kanske polisen skulle tro att det var jag som hade kört så fort och inte hon. När vi kom till nästa avfart åkte vi in och stannade. Det var massa skog där. En kvinna och vad jag antog var hennes son stod och pratade i närheten. Kvinnan spottade sonen i ansiktet. Vi började kliva av bussen och jag började gråta. Jag hade varit så rädd när bussen hade åkt och nu kom allting över mig. Jag bröt och gröt och skakade. Lisa (från kyrkan) var där och hon började också gråta litegrand. Utanför satt en bunt konfirmander. Bland annat Michaela som jag noterade hade färgat sitt hår svart. Jag slog mig ner bredvid henne, fortfarande med tårarna rullandes och kroppen skakandes. Hon höll just på att fråga mig hur det var fatt då en tjej som satt framför vände sig om. Hon såg ut att vara runt 12år, men hon borde vara konfirmand annars förstod jag inte vad hon gjorde där. Hon gav mig en klädkatalog och sa att hon var med i den som modell och sa alla outfits hon hade haft på sig i den. Jag började leta upp dem.
Lite senare förklarade jag för Michaela att jag utan problem kunde vittna emot kvinnan som hade kört i en domstol. Hon kanske skulle bli sur på mig, men jag hade varit totalt livrädd så jag skulle göra vad som helst för att få henne rejält dömd och borta från trafiken.
Jag klev av bussen och såg en ~11-årig kille cykla på en likadan grön cykel som jag en gång hade haft. Jag ropade på honom och bad honom stanna, men han fortsatte cykla. Jag sprang efter honom och han började cykla fortare. Sen stannade han utanför pizzerian där också hans pappa var. Pojken gick in på pizzerian men pappan var kvar utanför. Hans far verkade vara från Turkiet eller liknande. Jag berättade som det var, att jag trodde att det var min gamla cykel som stod där. Jag frågade om jag kunde låna cykeln för att åka hem och hämta mina nycklar så jag kunde testa min nyckel till cykeln. Det fick jag inte. Jag bad honom vänta där medan jag sprang och hämtade nyckeln, och det skulle han göra. Jag skyndade mig hem och hämtade mina nycklar, sedan tänkte jag ta en cykel tillbaka för att det skulle gå fortare. Jag såg en grön cykel i garaget och var tvungen att stanna upp några sekunder och fundera på om jag hade gjort bort mig, innan jag insåg att det var min systers cykel som hon hade fått av mormor. Jag tog istället mammas gamla cykel och skyndade tillbaka. Mannen och sonen var borta. Jag frågade mig omkring och upptäckte att de till och med hade avregistrerat sig från SH pga cykelgrejen. På SH hade pappan hetat Niconeli (eller nåt åt det hållet). Jag visste inte alls hur jag skulle få tag på dem nu.
Jag promenerade i Sturefors. Så mötte jag min kusin Rebecca och min morbror Bengt. De skulle precis hem och äta. Jag höll Becca i handen på vägen. Linnéa var också där. Vi skulle åka hem. Man hade gjort banor i Sturefors så man skulle åka på rullstolsliknande grejer och det fanns banor man kunde rulla in i på olika ställen. Jag och Linnéa började tävla hem. Jag hade jättesvårt att svänga och det blev bara päronsvängar hela tiden. Linnéa vann. Min rullstol, som nu var en cykel var jättetrasig. Jag upptäckte att framhjulet var jättelöst och kunde ramla av när som helst. Sedan upptäckte jag att bakhjulet redan hade ramlat av. Jag bestämde mig för att gå och leta efter det senare. Mamma och Ellinor var där. Mamma sa nåt till Linnéa och Linnéa svarade:
"Mm, när jag blir nykter."
Jag cyklade på en cykel vars fotbroms inte fungerade, så i kurvorna bromsade jag med handbromsen. Den gnislade jättemycket.
Jag skulle åka till bussen. Mamma sa att jag skulle skynda mig. Jag var tvungen att cykla på den lilla gamla cykeln med stödhjul. På väg till bussen såg jag en ekorre som låg på marken och tog sig för kroppen.
"Ajajaj, jag orkar inte med fettisdagen", sa han.
När jag cyklat en bit till såg jag en annan ekorre på andra sidan vägen som gjorde likadant. Sedan kom jag fram till busshålplatsen. Jag var tvungen att ställa in cykeln på mammas jobb då det inte fanns något lås på den. Mamma skulle också åka bussen så hon stoppade den. Jag ställde av mig min väska när jag ställde in cykeln, men när jag skulle ta upp den igen var det inte samma väska.
Medan jag rörde mig längs en gata såg jag en blå container skjuta ut runt ett hörn. Den var fylld av sand. En cyklist cyklade utför den, landade på vägen och fortsatte cykla.
Jag hade sovit så länge att en gammal kompis lillasyster hade blivit vuxen och skulle få barn. Jag skulle träffa barnet, men jag vågade inte eftersom jag tyckte att spädbarn var äckliga och såg ut som råttor. Sedan fick jag en lillasyster (som var Ellinor fast bara någon månad gammal) och skulle cykla iväg med henne i barnsadeln. Då kom min kompis med sin systers bebis som var mycket äldre nu och hon sjöng Havet är djupt. Jag sjöng med. Vi cyklade hem till mig, men när vi kom fram hade jag jättehög hastighet och insåg att jag inte skulle hinna bromsa. Jag hoppade av cykeln, och av for även barnsadeln med Ellinor i. Jag sprang efter cykeln för att stanna den. Den svängde vänster och var på väg mot grannens bil, men missade precis och körde rakt in i busken. Jag tog ut den, men så upptäckte jag att Ellinor låg med huvudet mot marken och barnsadeln över sig. Jag sprang för att kolla till henne. Det hade gått bra.
Vi skulle åka från kyrkan. Det var jag, mamma, min syster Ellinor och någon kille vi skulle skjutsa. Mamma körde för långt och missade svängen och när hon skulle vända råkade hon köra in i en bil (som jag kände igen som min f.d. körledares bil). I vilket fall hamnade vi i en nedförsbacke och jag sa åt mamma att gå ur bilen och att jag skulle försöka istället. Jag satte mig i förarsätet och körde ner för backen för att vända på en gårdsplan, men det var så halt att bilen varken svängde eller bromsade när man ville så jag körde i däcket på en stor jeep. Det var mörkt också och jag funderade på om jag kunde sätta på helljus för jag såg knappt nåt trots att jag åkte sakta. Jag frågade mamma:
"Bor det folk här!"
"Självklart bor det folk här!" sa hon och jag la ifrån mig idéen om helljus.
Tillsist kom vi upp för backen, men nu satt jag på en cykel istället för en bil och det gick trögt. Killen (som satt på en annan cykel) ropade till mig att jag skulle växla ner, det gjorde jag och det gick mycket lättare. Jag funderade på om jag skulle testa det på bilen också, men så kom jag på att jag bara hade kört på ettan. Sedan kom mamma och Ellinor gående utan bil, jag frågade var de hade gjort av den. De sa att de hade gett upp och skulle gå hem. Jag tyckte det var knäppt.
Jag och en tjej är tecknade och springer. Tjejen förvandlas till min kompis Ju och vi ska cykla till ett badställe på Gotland. Nästan framme står min kompis Ås pappa och klipper i ett gult buskage. Det står en ko och en kalv på vägen. Ju klappar dem.
Ju: Jag har aldrig klappat såna som i Min Granne Totoro.
Korna blir då till hundar. Vi cyklar vidare och plötsligt säger jag att jag behöver en bättre cykel för att klara den steniga backen. På parkeringen vid badplatsen står en vit bil. Vi cyklar tillbaka och så kommer en massa bilar. Ju viftar med en röd och en gul/svartprickig flagga. Ås pappa skriker att jag står i vägen.
(drömd natten till 14/7)
Vi cyklade till mormor, det var jag, Gunnar, Annika och Adam. Vi sov där. Nästa morgon skulle vi till skolan (vi gick på Ånestad). Vi skulle äta frukost och det var jättegott och vi åt massor. Sedan såg jag att Annika bredde smör på sina mackor innan hon stoppade dem i brödrosten. Hon sa att det var jättegott och jag gjorde likadant. Jag bad Gunnar passa mina mackor då jag kom på att jag hade glömt låsa min cykel kvällen innan. Jag gick ut, men det som såg ut som min cykel var inte min. Sen kom jag på att jag inte hade ställt cykeln där utan gick till det andra cykelstället. Annika och Adam var där och Adam sa att min cykel inte stod kvar. Den hade blivit stulen. Jag fick ångest och ropade:
"Jag hatar mitt liv!"
Jag var ute och cyklade längs med Stångån och plötsligt så råkade jag cykla ner i ån. Eftersom min cykel är ny ville jag inte att den skulle sjunka så jag försökte dra med den upp, men jag orkade inte. Då spolade jag tillbaka tiden och såg till att inte cykla ner i ån.
Jag var i skolan och letade efter min cykel som någon har tagit. Det var massor med cyklar där som liknade min, men ingen av dem var min. Jag blev mycket besviken. Jag gick tillbaka till Ingrid, Adam och Armand där jag hade stått tidigare och pratade lite med dem. Jag försökte beskriva cykeln för Ingrid och hon sa att hon hade sett en likadan som jag beskrev lite längre bort. Vi gick dit, den var borta nu.
Istället så började vi stirra genom ett hål i väggen, och jag var Harry Potter, fast jag hade kinesögon och långt, rakt och inte speciellt tjockt hår. Och jag hade inga glasögon. Ingrid och Adam hade på något sätt blivit Hermione och Ron och Armand vet jag inte alls var han tog vägen. I vilket fall var Hermione och Ron jättekära och skulle börja hångla, men olyckligtvis råkade Harry (jag) hamna emellan så allting blev jättepinsamt.
(trehundrafemtioelva drömmar som drömdes på raken, dock med dåliga övergångar. Trots det hängde allting ihop på ett sätt jag inte har en aning om)
Först så var jag ute och gick med Gunnar och kom till en skola. På den skolan gick Carro. Hon skulle åka därifrån på sin cykel och vi mötte henne och hälsade. Hon hade bråttom och kunde inte stanna och påpekade att vi verkade stöta på varandra överallt.
Sedan satt jag på en trappa på skolgården. Det skulle vara en vandring. Det var tydligen en förberedande grej inför studierna av kinesiska för att kolla vilka som var motiverade och vilka som inte var det. Jag var totalt omotivirad till att vandra och ville inte följa med. Vi skulle vandra till Gotland, och det tyckte jag var för långt. Medan jag väntade på att vi skulle börja vandra träffade jag min engelsklärare som jag hade haft i högstadiet och pratade med henne. Hon frågade hur gammal jag var och jag påpekade att jag skulle ta studenten nu i sommar. Sedan skulle vandringen sätta fart och jag ville fortfarande inte följa med trots att min utbildning eventuellt hängde på det.
Istället satt jag i ett rum brevid Gunnar där jag ringde till en Amerikan. Jag skulle kanske beställa någont från hennes affär, men jag kunde inte bestämma mig så det blev aldrig sagt över telefon. Sedan sa vi hejdå. Jag berättade för Gunnar att jag hade ringt ett samtal till amerika och han suckade, en suck som betydde "är du dum i huvudet, det är ju jättedyrt". Sedan tog han min mobil för att kola saldot. Jag hade kanske 40-50kr innan samtalet, nu hade jag 140-150kr. Jag hade alltså fått pengar för att ringa till amerika.
Snart så mottog jag ett brev från de styrande i amerika. Först trodde jag att det var en logg över samtalet jag hade fört, men det var det inte. Det var istället en rättning av min engelska. Det stod att bilder inte hette "piks" (fast jag hade sagt "pics" (förkortning av "pictures") med c och inte med k). Sedan hade jag sagt "fract" som i att hon skulle "frakta" varor. Gunnar sa att man inte kunde säga så och jag var övertygad om att man kunde det för jag hade bara gjort ett verb av substantivet "fract". Jag var i vilket fall mycket upprörd över brevet eftersom jag var både avlyssnad och dissad för min engelska.
Sedan var jag hemma. Jag skulle slänga en sak i en papperskorg som stod på altanen, men lampan fungerade inte där. Det var mitt i natten och jättemörkt så jag gick halvvägs ut på altanen, sedan slängde jag föremålet på marken och sprang in igen eftersom jag var jättemörkrädd. När jag kom in satt min lillasyster Linnéa vid matbordet och pluggade i mörkret. Jag tände två lampor i det rummet för att jag var mörkrädd.
"Lampan på altanen fungerar inte", sa jag.
"Jag vet", svarade Linnéa.
"Jag vågade inte gå ut och släga en sak", fortsatte jag.
"Tänd lampan i mellanrummet då", svarade Linnéa.
"Jag har redan varit ute en gång, jag går inte ut igen", sa jag.
Då kom min andra lillasyster, Ellinor, fram och skällde på oss och sa at klockan var mitt i natten (den var mellan runt 2-3) och frågade varför vi (mest Linnéa) inte sov. Jag kontade med:
"Varför sover inte du?"
Hon sa att hon visst sov men hade vaknat när vi tände. Jag följde henne tillbaka till sitt rum, där sängen inte var uppbäddad, men hon hade legat i mammas säng, där sängen inte heller var uppbäddad. Hon hade sovit på överkastet. Jag fick en jättebra idé. Eftersom jag var väldigt mörkrädd så kunde vi alla tre sova i mammas och pappas säng (för de var inte hemma). Så slapp jag ligga ensam där nere och vara rädd, och så kunde jag skydda mina systrar om det hände någonting.
Det var en stor festlokal eller nått dylikt, jag minns inte va jag gjorde där. Om jag minns rätt så var det rätt så många smårum, något som kunde ha liknat en studentkoridor. Iaf, jag har för mig att det var nån slags fest eller nått sånt för det fanns tydligen drinkar framme men jag minns inte om det var ett folktät spektakel eller inte, jag minns iaf att jag hade ett glas vitt vin och gick min väg. Jag tog mig fram till ett tomt vitt rum, där fanns det ett bord och en stol och om jag minns rätt så var det ett rätt så litet bord, som ett vardagsrums bord och för nån anledning så kändes det som om borde och stolen inte passade in där, liksom det såg verkligen ut som ett förhörs rum ifrån en dålig polisfilm men i vardagsrums storlek, men det var inget vardagsrum, det var ett vitt tomt rum med en stol och ett bord. Jag hade slått mig till ro med glaset och jag var ensam i rummet. Jag såg ner på glaset och såg vinet, jag kände lugnet. Jag höjde glaset sakta men lungt emot min mun. Jag tar en avnjutande klunk, men då vinglaset lämnar mun så händer det nå mystiskt, det går sönder, precis som om jag tatt ett bett på den. Jag grips av panik och jag känner glaset i munnen, korssat, i små bitar och utan att tänka mig för så börjar jag tugga på det, jag tuggar och tuggar så att det till slut blir som grusbitar kluvna mitt i tur. "Jag får inte låta nån märka detta" tänkte jag och svalde sakta ner glassplittret jag hade i munnen - Jag kände hur det vassa glaset skar i halsen på mig så jag försökte att ta det lungt.
Efter halva glaset så kom jag att tänka på att jag inte kunde äta glas, men det sket jag i och fortsatte att tugga tills glaset va borta.
Jag befinner mig utomhus jag ser en kille i 18 års åldern cykla på sin cyckel förbi mig, jag känner igen mig; höga vita 10 våningshus, uppradade snett uppåt med 3 våningshus på andra sidan gatan. Efter en stund så måste jag ha insett att jag var hemma eller iaf påväg hem för jag går emot min trappuppgång och är bara några hundra meter bort. Jag börjar att förstå varför jag inte kände igen mig, jag tog tydligen en annan väg än vanligt. Då jag är ca 50 meter ifrån porten så ser jag som en stor traktor eller en lastbil av nått slag och det är först nu jag ser pojken, jag känner genast igen honom, det är min granne och han cyklar rak emot lastbilen och jag förstår inte riktigt hur han skall kunna komma förbi denna stora barikad. Men då han är nån meter ifrån så tar han och trycker i och med ett stutts så hoppar han över den "inte allt för lilla lastbilen".
Jag förstår verkligen inte hur han lyckades hoppa över en sån hög barikad, den vart iaf 3, 4 m hög (minst) och otroligt bred, ja så bred att den egentligen inte skulle ha fått plats där.
Jag minns inte varför men jag är rätt så säker på att det vart för att jag inte kunde komma förbi "lastbilen" för att komma in till trappuppgången, den vart ju så lång att vilken väg du än tog så kom du inte åt dörren så av nån anledning så hamnar jag på baksidan eller jag tror det iaf, jag är inte riktigt säker för det såg inte ut som det brukar se ut. Istället för en massa träd och en lite slingrig stig så fanns det stora rör. Det såg ut som byggrör, men jag inser snart att det är gångar formade som rör som går som tunnlar eller nått, det påminner om en relativt fräsh kloak fast lite störra som i "Turtles". Vid ingången så står ett gäng ifrån mitt granskap jag går fram emot dom. Jag minns att jag inte vart nyckter i drömmen, jag var, typ syrad eller nått och jag vet att jag vart påtänd ett tag (hur länge vet jag inte) och samtidigt så har jag inget minne utav att jag droppa LSD.
Då jag väl kommer fram till dom så ser jag vad de håller på med, jag ser att de meckat en holk och de bjuder med sig till mig (här börjar allt bli väldigt suddigt, antar att ruset börja att slå in ifrån LSD. Iaf jag minns att jag rökte ett par blåss, sen så gick jag djupare in i röret och efter ett tag så kom jag fram till folk som jag tydligen kände (minns inte vilka det var, tror att det var tjejer). Jag minns att vi var i slutet utav "kloakerna" och där fanns det lite rör och typ ett litet nattduksbord. Jag står och pratar med packet (tror att de var 3, 4 st). Vi var inne i nått slags samtal, så känner jag helt plötsligt att inget stämmer längre, allt bara snurrar och jag kastas iväg emot järnrören eller nått, jag får som minnes luckor, jag vet inte va som hänt, jag vet iaf bara att jag hamnat bland rören och nattduksbordet, jag liksom ligger där som om nån slungat iväg mig, jag känner att jag har en brännande smärta i halsen och jag hör tjut och skrik. En slags van anländer till platsen och människor tar tag i mig och lyfter upp mig, jag ser min mor eller jag tror iaf att det är hon. Jag hör nån fråga om "han har skadat sig själv". Jag förstår inte riktigt, men då jag ser på nattduksbordet där jag legat (jag vet inte hur länge) så ser jag blodfläckar med nå kristalliknande i sig, precis som om nån haft det i mun och släpat det lite kort från vänster till höger och jag förstår att det är mitt blod att brännan ifrån halsen kommer ifrån glaset och att det måste kommit på borde då jag vaknat upp och vridigt mig.
Personerna som håller i mig släpar mig till vänen, de slänger in mig där bak. Det är mörkt och jag förstår inte va som händer där bak i skåpbilen så är det mörkt och kallt, det finns inga säten, bara kyla, jag kan knappt se mina händer men det värsta var nog det ögonblick som jag isåg att jag inte var ensam därbak, jag tror att jag hörde nån flicka och jag var 100 på att jag kände nått. Det var nått vast, nått flåsande och fuktigt emot min hand under några sekunder så ändrar sig det vassa till nått mjukt och runt och sen tillbaks till sin vassa form. Till min förskräckelse så inser jag vad det är som jag har handen i och jag hinner knapt reagera innan jag känner smärtan ifrån de sylvassa schäfer tänderna bita tag i min hand.
Jag försökte lönlöst att få låst hande, men den satt fast, så jag tror att jag börja slå på hundens nos för att komma låss. Precis då den släpper tagen så är vi fram och dörren slits upp...
Sen så minns jag inte så mycket mer...det intresanta är att det var en rätt så lång dröm, längre än såhär och jag somna kasnke vid 4, halv 5 tiden och vakna upp nån gång runt 6
I min mammas röda lilla bil eller på min egna röda moppe(det ändrades var och varannan sekund, en liten stund tror jag till och med att det var en guldfärgad tyota) for jag ner till Göteborg. Anledningen till detta var att Linus var där, boendes hos några släktingar och jag kände mig tvungen att möta honom och överlämna hans julklapp nu när jag hade chansen. Därför gick jag runt oh släpade på en cykel passande en sjuåring, köpt på JC.
När jag kom dit parkerade jag bilen jättesnyggt(och snett) och gick sedan att knacka på hos släktingarna - men ingen öppnade. Jag ringde också Linus men han svarade inte. Tillslut gick jag på en promenad i centrum bara för att upptäcka att jag var i en liten stad istället(förmodligen Strömstad), och sedan provade jag att knacka på dörren till släktingarna och ringa igen. Men ingen öppnade eller svarade.
Besviken åkte jag hem på min röda moppe och fick en lång utskällning av mamma för att jag hade farit iväg, jag tog en lång dusch och när jag klev ut ur badrummet var jag plötsligt en lärarassistent på något slott och skulle undervisa i matte. Vi skulle tala betyg den här timmen, och när jag står vid bordet längst bort i salen och ger min forna vapendragare Matilda ett G i uppförande(som hon enligt drömmen knappt förtjänat) så ser jag Linus sitta vid ett av borden.
Det hela slutar med att Lollo coh Krille uppenbarar sig vid min sida och sitter och smygfotar honom men svär sedan åt att han alltid lyckas vända bort huvudet när kortet tas. Själv stod jag bara och var sur för att det minsann passade att dyka upp nu, jaha, men inte förut, nehej.