Jag var med i ett spel som liknade Mafia II men som även innehöll Transformers och Gladiatorspel. När man körde över en bro kunde man se hur Transformers stod nere i vattnet. Vid en karusell träffade jag blonda Sally, hon blev min flickvän. När jag kom in i ett uppdrag som jag inte var menad att vara med i så sprang jag och letade efter henne.
Vid sängen hade jag en problembok med Pokémon-tema, ens Pokémon levlade utefter att man löste problemen, om man inte gjorde det så levlade Garys Pokémon oavsett. Nu hade jag kommit till Tjuvarnas Prins, en stor Magikarp med en liten krona på huvudet. Han låg i en vacker snöpark med sin tjänare brevid sig. Deras slav åkte kana nerför en backe för att kunna flyga över bron, som uppdraget var. Jag försökte flera gånger men lyckades inte. Till slut gick jag avsides med slaven och frågade hur man skulle göra men hittade istället ett blå facit - det fanns en hemlig mossig gång under snöparken som man skulle gå in i, eftersom att man när man klarat uppdraget skulle falla ner i ett hål. Jag gick in och det var alldeles mörkt men jag kunde urskilja stora sovande igelkottar.
Det var skolavslutning. Alla skolans klasser var på andra sidan bron och det var riktigt soligt. En lärare sa åt Adam att inte dricka öl såhär tidigt på dagen och han gömde genast undan sin Pripps Blå.
Av någon anledning kom jordens undergång den dagen, eller i alla fall något slags krig. Alla sprang ner till ett stort skyddsrum med ett enormt gammalt skepp i. Alla ungdomar satte sig i skeppet och var rädda. En lärare kom fram till oss och höll ett peppande tal som fick ganska många av personerna att gå upp för att kriga. Resten av oss, mig inkluderat, satt kvar i skeppet.
Sedan kom en kvinnlig lärare ner till oss och sa "skit i den där alkoholregeln, upp o sup me er" och säkert hälften av de som var kvar sprang därifrån för att supa.
Jag, två tjejer och tre killar var nu kvar. Ingen av dessa var mina egentliga kamrater, men vi började sjunga tillsammans. I rädsla antar jag.
Sedan försvann alla utom jag och Lisa. Vi trodde oss vara de sista kvar på jorden.
(någonstans här blev det en lucid dröm)
Hon blev kär i mig och jag tog lite varstans på henne. Vi gick upp men fick då reda på att Amanda fortfarande levde.
Jag och Emelie skulle köpa godis, jag hoppades att Emelie också skulle köpa lakrisal, för då slapp hon tjata av mig sedan, men hon köpte en banankola och en klubba i stället. Jag fick sedan ett nytt konstprojekt som jag diskuterade med mina klasskompisar, det var någon utomlands som hade gett oss teman som vi skulle jobba efter, jag fick temat "bro" och tyckte först att detta var ett frustrerande tema, men kom sedan fram till att det var rätt okej ändå. Kom sedan fram till ett gigantiskt grått hyreshuskomplex, det var provflygning med höghastighetsflygplan genom hyreshus. Flygplanen lämnade runda, meterstora perfekta hål i husfasaden och jag hann tänka att jag hoppades att de hade hunnit evakuera alla som bodde där innan man flög igenom husen. Jag var också fascinerad av hur flygplanen hann väja för närliggande hus.
(25/11)
Jag och Ann gick på promenad. Vi skulle gå hem till Viktor (eller iaf förbi honom), men allting verkade omgjort. När vi gick under en bro där gången bestod av trappor blev jag ledsen eftersom det innebar att man inte längre kunde cykla där. Jag frågade en tant om de två röda husen var nybyggda eftersom jag inte kände igen dem. Hon svarade nej, men påpekade att det gula huset bakom mig var nybyggt. Då kände jag igen mig, vi var på trädgårdstorget. Ann skulle gifta sig och klättrade upp i ett torn där hennes man väntade. Han var en tecknad elefant och hade tre kungakronor och massa utsmyckningar. Plötsligt tappade han kronorna som föll ner på marken och kulorna som varit fästa vid toppen rullade ut på gatan. Elefanten sprang ner och försökte samla ihop kronorna och kulorna, men något hotfullt närmade sig så han nöjde sig med fem kulor och en krona som endast behövde fem kulor.
Jag var på baksidan av tornet och Voldemort kom in där. Antingen förhäxade Voldemort Ron eller så tog han besittning i Rons kropp. Fast nu var jag Ginny och jag visste inte om det. Ron började förföra mig vilket jag tyckte var lite lustigt eftersom att vi var syskon. Fast han gav mig ett konstigt instrument och vi spelade tillsammans.
Senare skulle Voldemort döda någon, och jag var mig själv igen. Jag hoppade framför denna någon som sköld och sa:
"Döda honom inte!"
Voldemort visste att jag var mugglare och på så sätt ingen match för honom, men jag lyckades hoppa ur vägen för den första Avada Kedavran, men den andra - då jag gjorde en ansats att springa förbi honom - träffade.
Jag var utomlands på semester (själv). Jag skulle bada i havet, men det var stora broar där. Mitt första intryck var att det var en sunkig badplats, men sedan insåg jag att broarna och allt som var där var gjort för att badplatsen skulle bli ett häftigt vattenland. Jag delade tydligen ett enbäddsrum med min mammas kompis Helen. Någon hade skrivit på en utvärdering att vi båda var trevliga och jag tänkte att det var ju inte bra nu kanske någon skulle upptäcka att vi bodde två men betalade för en.
(natten till 16/6)
Jag sprang på en skogsstig tillsammans med Ingrid och Adam. Vi hade sprungit där förut. Det började duggregna. Jag kom fram till en klippavsats och blev tvungen att tvärnita. Armand stod där. Vi klättrade ner till stranden nedanför. Klippan var lite hal på grund av regnet, men vi klarade oss bra för vi hade klättrat ner där förut. När vi var nere började det ösregna och jag, Adam och Ingrid sprang in under ett tak (Armand hade försvunnit). Det kom stora vågor ifrån ån som var tre meter höga och sjöljde över oss. Jag ropade till de andra att vi skulle simma/springa (ibland var det vatten och ibland inte) till bron dit vågorna inte nådde upp.
saga och jag hade fått en stor skuta med tre master. den var gjord av något fint trä. låg vid en liten brygga i en liten stad vid havet. saga var överlycklig men jag var ganska tveksam. hon ville ut och segla med en gång. hoppade ombord på båten och sprang runt och tittade på allt, drog i linor och ropade på mig. jag stod kvar på bryggan och såg framför mig hur vi kanske skulle kunna komma iväg men aldrig tillbaka till hamnen igen. två helt okunniga personer på en sån jättebåt! det går ju inte.
lite senare i staden limmade jag upp mina bilder på elskåp. bilder som var typ 15*15 cm. det stod fyra elskåp på en rad. staden liknade haparanda. jag hade en spark och det var snö. fast ganska varmt, jag hade bara tjocktröja. klar luft. mycket ljust vitt. på de fyra elskåpen limmade jag en bild på varje, på mitten av de. det blev väldigt snyggt. sen sparkade jag iväg och kom till nån bro. två broar. som gick lite över och under varandra hit och dit. hoppade från den ena till den andra med sparken. broarna var klarblå undertill.
För ett tag sedan drömde jag att jag och min bror åkte bil han körde alldeles för fort jag bad honom sakta ner för att det kom en bro längre fram han lyssnade inte och bilen hamnade under vatten, det sista orden jag sa i drömmen var jag älskar dig.jag lyckades ta mig upp och räddas men inte min bror.
Inatt drömde jag något liknande fast då var min syster med i drömmen och körde bilen. också samma visa där fast vi slirade ner i vattnet med bilen på vägen ner skrek jag att dom skulle hoppa ur för att vi skulle hamna i vattnet. min syster och jag lyckades ta oss upp ur vattnet men inte min bror.
Är det någon som på något sätt kan tyda denna drömmen?
(från 13/7-07
Jag och Annika var i New York. Vi bodde på ett berömt hotell på en av de översta våningarna. Jag skulle gå ut på promenad och gick kanske hundra meter från hotellet, det var på en bro, och satte mig där på en bänk. Plötsligt var det en tvskärm, fast det var en journalist som stod framför mig och berättade om en hemsk hurricane som svepte över världen. Jag kollade bort mot horisonten och fick se en hög, men inte så bred virvelvind komma farandes genom en kyrka. Den raserades och jag tog det som en symbol för att kristendomen rasade. Virvelvinden fortsatte och svepte precis förbi mig, men inte så jag blev medsliten och rasade hotelet som jag och Annika bodde i. Jag fick panik, Annika var ju kvar där inne, hon skulle ju dö! Jag såg henne falla och landa på trappan, studsa en gång och landa nedaför den. Jag sprang fram till henne, då reste hon sig upp.
“Du lever!” utbrast jag.
“Det var väl ingen fara, jag ramlade ju bara på trappan”, sa Annika.
“Det här måste vara ett bevis på att Gud finns”, babblade jag på. “Men vad har hänt med folket, the hurricane drar ju genom hela världen.”
Vi antog att de med säkerhet inte hade överlevt, men vi vägrade ge upp för det och började ta oss hemåt för att se om de var oskadda.
Jag och en kompis skulle spela tony hawk på ett gammalt xbox(ibland så blev det nått PS liknande med) som vi fått låna men så hade vi bara en kontroll och som man förästen komplade in med enorma men jättesmala antender som man kunde trycka ihop till små pinnar(fast dessa utan ändrades till gamla n64 utag med). Så jag for till en snubbe för att låna en kotroll, men han missuppfatta det och gav mig pepparkaksformer eller nått sånt. Så då jag satt där så märker jag att det är fest och tvärt emot mig så sitter min Samhälls lärare och är jätte full och jag märker att det är typ värsta snuskiga raggar festen där alla är typ 50 plus.
Jag vet inte varför men jag minns att jag tittade på nå program, typ robinsson eller nått sånt och det var en JÄTTE dum version (detta var nog inte på festen jag såg det, utan jag tror att det var en helt annan dröm). Det handla typ om en tävling där man skulle stå på en bro som var flera TUSEN meter upp i luften bland typ en massa berg. Det var en gammal hängbro, jag minns att en utav deltagarna var jätte dum och hoppade rak ner på bron ifrån vad de kom till bron med (jag är lite osäker, men jag tror att de kom ur en TV, och det gjorde jag med...)så att skiten nästan paja. Själva tävlingen gick ut på att svinga bron fram och tillbaka till så att man nådde andra sidan (alltså inte mor bro öppningarna) jag minns att jag typ snubbla eller nått, tog tag i det undre repet som gick med bron och automatiskt så slunhgade jag mig emot målet (detta var helt i misstag och jag minns att jag fick beröm utav program ledaren för att visa mod efdtersom att jag inte äns va med i tävlingen, själv så fatta jag nada var fortfarande i schock tillstånd eftersom att det helt var i misstag). Som sagt jag var på väg emot målet men jag missa, så jag åkte tillbaks emot bron (fråga itne hur men repet hade låsnat på nått sätt och var oberoende utav bron) men då jag kom emot bron så åkte jag rakt igenom den vred 180 så att jag såg mitt mål igen, då såg jag hur alla fåglarna på uppenbarligen denna mystiska Jurasikpark liknande ön liksom gjorde samma sak som jag, fast själva repet satt fast på bergstopparna och dom åkte runt och runt och runt och de såg ut som gamarna ifrån Robin Hood.. Sen så blev allt svart
Det var en stor vandring med många. Jag och en till satt i varsitt flygplan och flög. Under oss åkte två bussar, en som jag flög över och en som den andra flög över. Den andra styrdes av Some och åkte i sidled. Vi kom till en bro, och på andra sidan bron lyfte två andra flygplan. Jag landade och sade till de andra att vi var tvungna att gå resten av vägen, för framför oss fanns en flygplats eller flygplansmekaniker, och vi hade ingen pilotlicens.
Efter bron svängde vi till höger, in i en godisaffär. Framför kassan stod en säng. På den fanns en massa godisnappar. Jag försökte äta så många som jag kunde, för de skulle försvinna imorgon. Där fanns även popcorn, men de var inte gratis.
Jag vandrade över en hög och smal bro som var fylld av folk, men vart jag än gick så var det en liten och ful terrier som hoppade och skällde kring mina ben, vilket gjorde det svårt att hålla sig kvar på bron, tillslut förstod jag att det var mina glittriga strumpbyxor jag hade på mig som han ville äta upp.
Mitt på bron stötte jag ihop med Bert Karlsson också, i glamrock-kläder och pudelfrisyr.