(20/12)
Jag hade en bat, nagot mellanting mellan en roddbat och en kajak. Jag paddlade forbi Stureforsbadet dar min mamma och mina systrar var. Jag stannade dar och borjade prata med dem, sedan visade jag att man kunde flytta pa vattnet fran vissa delar av an sa att det inte blev lika djupt dar. Jag gjorde sa pa en bit av an. Dessvare sa var detta att gora obalans i naturen, och an svarade med att bygga upp en hog mur av vatten som vi inte markte till en borjan. Nar jag sag den ropade jag:
"Se upp! Skynda hem!"
De borjade springa. Jag visste att nar ytspanningen skulle brista skulle det bli oversvamning overallt. Det skulle bli en kolosal katastrof. Jag borjade springa, och hoppade fran hustak till hustag efter min mamma. Mamma hoppade ner i en vattenscooter eftersom husen stod pa pelare i vatten, och jag hoppade pa bakom henne. Hon korde nerfor mot byn vi bodde i (efter ett tag var det en snoscooter istallet). Plotsligt var det jag som korde och jag hittade inte i byn. Jag ville ta mig upp pa det hogsta berget for att inte bli ovesvammad. Jag akte upp pa en vag, men kom snart till toppen pa nat som snarare var en kulle. Jag korde vidare och hittade en ingang i ett berg med stege. Jag klattrade snabbt och kom upp och ut, men insag att jag bara hade klattrat 2m. Jag fortsatte pa fot upp pa samma berg. Jag visste att det inte var det hogsta, men jag hade inte tid att hitta ett annat berg. Jag var i sallskap med min lillasyster Linnea, men hon var bara 4 ar och valdigt oforsiktig av sig. Jag kom till en avsats dar manga andra fran byn valt att ta skydd, ovanfor oss fanns ett platt tak av betong. Vi sag muren av vatten vaxa bortom bergen fran vilka jag just kommit. Jag undrade var mamma var nagonstans, och hoppades att hon funnit skydd. Jag upptackte att Linnea hade krypit ivag mot kanten av avsatsen och skyndade mig dit och plockade upp henne. I samma stund jag backade in mot vaggen sag jag hur ytspanningen pa vattnet brast och vatten borjade forsa ner for bergen i norr. Jag tryckte Linnea (som var iford en fargglad vinteroverall) mot mig, och sag skrackslaget pa mangderna vatten som adderades till floden/sjon som var nedanfor berget vi var pa. Vattennivan steg drastiskt, och inte nog med det borjade vatten forsa ner aven over oss, fran sodra bergen. Om det inte varit for taket ovanfor oss sa hade vi spolats bort pa direkten. Jag upptackte igen att Linnea krypit ivag for att kolla pa fenomenet narmre kanten. Kvinnan som satt bredvid mig hjalpte mig att fa henne tillbaka. Efter ett tag slutade vattnet att floda, fran berget vi var pa hade vi ungefar tre meter ner till vattnet, en drastisk hojning, men vi levde. Jag horde ett pling, det var kvinnan bredvid mig som fick ett sms. Det var fran hennes man. Han skrev:
"Det ar ett mirakel att jag overlevde det har, om du ocksa mar bra ar det ett tecken pa att vi borde vara tillsammans forevigt."
Jag blangde ilsket pa sms:et. Hennes man var ingen trevlig karl och hade varit otrogen mot henne manga ganger om och misshandlade henne verbalt. Jag sa till henne att hon skulle sta fast vid sitt beslut att lamna honom och inte ta honom tillbaka. Jag sag att det gjorde henne verkligt ont och visste att hon alskade sin man trots att han var ett javla svin. For att make:a min point visade jag sms:et han hade skickat till min mammas mobil, som jag av nagon anledning hade, under tiden floden pagick. Den sa: "Hej vackraste, hoppas du mar bra. Jag vill garna traffa dig och visa hur mycket du betyder for mig."
Jag trodde inte min mamma hade nat att gora med den har snubben, men jag franholl mig fran att skriva tillbaka aven om jag var bra sugen pa att saga vilket javla svin han var och att jag onskade att han inte overlevt floden. Dels ville jag inte gora det i min mors namn, och dels var jag fortfarande for orolig om min mamma hade klarat sig for att kunna gora nat annat.
I andra halvan av drömmen hade jag kommit till ett hav och hittade något som påminde om ett ansikte i klipporna. Med ett blött finger ritade jag dit blixt i pannan och glasögon sen simmade jag därifrån. Några tjejer simmade dit och blev imponerade. Jag dök plötsligt väldigt djupt utan att egentligen vara medveten om hur djupt och såg en enorm grå djuphavsfisk med vita prickar, den påminde om ett fartyg. Jag tog mig snabbt upp till ytan igen och försökte berätta för folk vad jag sett men ingen verkade imponerad. Vattnet och platsen byttes ut mot vår egen sjö och jag var där med Viktor och andra personer. Det fanns brännmaneter i vattnet som blixtrade till ibland. Jag satte mig i en roddbåt med någon tjej och plötsligt började den röra sig ut mot ön - det satt en skäggig man och rodde utan att vi sett honom. Väl ute på ön fanns redan andra ungdomar och vi fick ett uppdrag som inte riktigt framgick vad det var. Tydligen hade vi redan gjort det så vi försökte spola framåt men det var svårt eftersom det inte var någon film.
Anders berättade att han hade köpt ett svart fartyg och han bjöd in vår familj ombord. På morgonen såg jag att mina föräldrar hade fått HD-animes som de hade tittat på under natten och vid frukosten berättade de om hur de hade spelat på Anders roliga enarmade bandit. En annan kille på båten tyckte om cosplay men ville inte tänka på sex när han var utklädd. Vi hade fått nya kläder av Anders, bland annat byxor med bjällror på som kunde repa det nya golvet i båten.
Det är som ett spel där man ska kapa fartyg, det är väldigt verkligt. Jag ser på skärmen att man kan korsa det "blå vasa-skeppet" och vi bestämmer oss för det. Jag står nu på skeppet och närmar oss "det blå vasa-skeppet" och jag kliver på. Det är väldigt lyxigt och jag går ner på undre däck, man kan få massage om man vill, jag går dock in för att gå på toaletten, havet kränger och det är stora vågor. Jag blir medveten om att jag drömmer och ser mig omkring på toaletten och tänker " vad verkligt det ser ut, fast det är en dröm" sedan funderar jag över hur jag ska ta mig därifrån, eftersom det börjar bli lite läskigt stora vågor och skeppet kränger, jag tänker att " fast detta är en dröm kan jag ju inte ta mig ur det här, jag vet ju inte hur" Sedan börjar jag drömma som vanligt igen, utan att vara medveten om att det är en dröm.
Jag satt i en bil men en okänd kille, han hotade med att vi skulle köra ner i vattnet med bilen, under en viadukt. Han gjorde det och vattnet runt bilen började stiga och var upp till vindrutan. Då får jag reda på att bilen han han även byggt om till en båt så det var lugnt. Vi gjorde även samma sak med en annan bil, han hade 2 som han byggt om till båtar. Den första bilen var en BMV och den andra en gammal skitbil. Jag såg att han förvarade bilarna i ett garage vid Rådhusparken.
Det hade öppnat en svartklubb i Stockholm, jag och Joakim letade efter den, dom andra hade visst redan gått in. Man kunde höra dunket från musiken på långt håll, den låg vid vattnet i någon gammal lokal väldigt centralt, tydligen var klubbens lokaler väldigt stora. När vi började närma oss såg vi en stor mörk båt där det stod massor av poliser från insatsstyrkan, svarta kläder, gevär med lasersikte. De skulle slå till mot svartklubben. Jag och Joakim insåg att vi inte borde gå in där då vi skulle bli tagna av poliserna utan försökte snällt gå från området. Joakim glömde sin öl som han hade ställt utanför byggnaden. Vi gick runt och såg poliserna slå till, på en lång rad rörde dom sig ljudlöst fram mot dörren och lasersikterna fladdrade i mörkret. Musiken inne på nattklubben tystnade och det började välla ut folk som polisen bad ställa sig i en kö. De skulle föra in alla som var på svartklubben i ett register, man skulle få en prick. Man blev även registrerad i SL:s register fick vi höra.
Vi träffade några vi kände som hade varit där inne, Louise sa att det var jättestort och häftigt där inne och hon verkade inte allt för bekymrad att polisen kommit.
Nästa dag gick jag till området igen. Jag såg de som arrangerat svartklubben ställa i ordning stolar bland annat. Jag såg en stor korp, kanske två meter stor som var gjord av tyg som de hade eldat. Jag såg ett gigantiskt levande marsvin på platsen, det var lika stort som en mindre häst. Jag såg en liten kanin. Jag såg en stor fågel av något slag som dom försökte sätta en kondom på huvudet på. Jag försökte fota allt jag såg men de var snabba på och plocka undan.
Det var en jättelik bassäng som jag seglade mitt gigantiska uppblåsbara skepp i. Jag lastade mitt skepp fullt med allt möjligt, djur bland annat. Det var ganska stormigt och mörkt. Skeppet var uppblåsbart men det såg ut som riktigt stål och kändes som det också. Jag vet inte var jag var på väg, men plötsligt åkte jag in i en tunnel, där det plötsligt körde bilar. Skrovet på båten rispades mot asfalten och jag kände att det här inte var alls bra. Helt plötsligt föll båten ihop och luften gick ut den och den bara låg där och bilar körde över den. Jag tittade hopplöst på min hög av båt som bara låg där på vägen. Jag tog mig i kragen och bar upp båten genom tunneln igen och ut på sjön, där jag blåste upp den. Jag fick simma lite bredvid och vattnet kändes inte alls som vattnet utan som olika slemmiga sjok av gele. Jag testade att bara ligga där lite och man sjönk inte.
Jag hittade en docka vid min båt som dels var riktig bebis också. Jag hävdade att dockan tillhörde kvinnan som jag sett innan och att det " inte var okej att låta amma dockbebisen just för nöjes skull".
Jag slängde sedan dockan ifrån mig, den hamnade på ett skrivbord.
Morfar hade köpt en flygande båt, som jag åkte runt i. Sedan behövde jag städa den.
I vattnet hade jag hittat en krabba eller kräfta.
Jag var i Uppsala på en resa med konfirmanderna. Jag var i båten som vi skulle åka hem med. Ruben körde. Alla var på flygplatsen eftersom det var därifrån båten skulle åka. Jag sa till Ruben att han borde släppa av mig så jag kunde gå och hämta konfirmanderna. Han gjorde det. Båten var lite läskig. Man var tvungen att klättra upp för trappor och grejer för att komma ut. Ingenting för någon med klaustrofobi helt enkelt. Efter många om och men så la båten till få ett ställe där jag kunde kliva av. Jag sprang över flygplatsens hamnställe och blev tutad på en gång innan jag kom in i byggnaden.
Jag var uppenbarligen i affärsdelen, men jag ville ju till väntesalsdelen. Jag var inne i någon trädgårdsaffär och en försäljare haffade mig och försökte få mig att köpa någonting som såg ut som en papperssamlare men var till växter.
"Du ser ut att vara ny här", sa hon och i den meningen uppfattade jag att hon trodde att jag var ny student.
Jag orkade inte säga emot att jag inte var Uppsalastudent utan spelade med för att bli av med henne.
"Ja, jag bor för det mesta här och åker hem på loven", ljög jag.
Hon försökte sälja papperssamlarsaken till mig medan jag gick för att hitta därifrån. Tillsist kom vi fram till dörren till väntrummen och jag såg konfirmanderna innanför.
"Nej, nu måste jag gå", sa jag till tanten och gick in till konfirmanderna.
"Hej!" sa en konfirmand. "Var har du varit?"
Jag berättade om Ruben och båten, fast nu hade Ruben blivit Snape och konfirmanden kommenterade min berättelse med:
"Du är kär i honom."
"Det är jag inte alls det", protesterade jag, men gav upp ganska snabbt.
Jag stod på en brygga och såg en båt som guppade några meter utanför. Båten såg ut som en stor mörk eka med en mast. På masten fanns ett blått segel som var ihopfällt. Seglet fick mig att tänka på blåa underlakan, med den enkla skillnad att seglet inte var urtvättat. Hela båten var som tagen ur en vacker tavla och jag tänkte att det var sällan man fick se en sådan fin båt i verkligheten. Jag tänkte att jag skulle simma ut och hämta båten så den inte låg bortglömd. Jag dök i vattnet och simmade fram till aktern där jag tog tag i båten och försökte simma tillbaka, men det var i princip omöjligt. Personen som jag varit med på bryggan ropade till mig att båten var konstruerad på ett sätt att den inte kunde åka baklänges. Jag simmade då fram till fören istället och simmade med båten mot en annan brygga lite lite längre bort för att jag skulle slipa vända den.
Jag åkte bil längst en sjö där det var storm. Jag pratade i telefon med någon som var Viktors flickvän som undrade varför Viktor inte kunde vara hemma nu. Jag påpekade att det var storm, och Viktors båt lämpade sig bäst för storm, dessutom älskade han att åka båt i uppförsbackar! När jag lagt på var jag inte i bilen längre och vattnet var precis framför mig. Viktor hade ramlat ur båten och kämpade för att hålla sig uppe vid ytan (Egentligen var det knäppt för vi var inomhus i ett rum och jag satt på ett påslakan och på ena sida om påslakandet var vattnet). Jag drog upp honom. Han frös och huttrade. Nu var han Adam och inte Viktor. Han tog av sig sina våta kläder och jag gav honom en filt att värma sig under. Det tog ett tag att leta fram filten, jag visste att jag hade en, men inte var. Tillsist hittade jag den inom räckhåll från där jag satt. När Adam fortfarande frös så höll jag om honom. Jag hade mitt ansikte mot hans nacke och höll på att somna för jag var så trött. Då sa en person som satt i närheten:
"Sådär blev det för mig och mitt ex med."
Det hon menade var att hon och exet hade suttit i en liknande position och det ena hade lett till det andra... Jag blev sur eftersom jag inte någonsin hade varit tillsammans med Adam och inte önskade bli det.
"Jag och Adam har aldrig varit tillsammans!" sa jag.
Jag försökte förklara på massor med olika sätt att Adam och jag bara var väldigt bra kompisar, men hon vägrade tro mig.
Jag var på konfirmationsundervisning (som senare visade sig vara ett läger). Kantorn Malena var där och konfirmanderna skulle öva sånger inför redovisningen. En tjej uttryckte en önskan om att sjunga en specifik sång, men det verkade som få tog väldigt liten notis av det. Senare kom en annan tjej (som jag inte gillade eftersom hon var uppmärksamhetskrävande) och uttryckte samma önskan och tyckte att hon skulle få sjunga den eftersom det var hennes födelsedag om några dagar. Malena accepterade den önskan, vilket jag tyckte var orättvist eftersom en annan tjej varit först.
Sedan stod alla i en ring. Ange kramade på en kille som såg ut som en kille i min klass, men egentligen var han konfirmand. Han sa någonting om att han hade kommit på meningen med att konfirmera sig och den meningen var just Angelica. Jag tyckte att Angelica var lite för gammal för konfirmanderna (fast i drömmen skiljde det bara fyra år). Jag stod samtidigt och kramade på Gunnar.
Vi skulle öva på körstämman till den tidigare nämnda låten. För att se om vi hade rätt ton så gick vi upp mot personalrummet för att höra tonen förstärkas av ekot där inne. Min ton var lite fel och jag försökte ändra den, men då blev det bara värre. Tillsist fick jag dock till det. Gunnar hade inga problem.
Vi fortsatte upp för trapporna och var plötsligt på en båt. Det lät ganska mycket om båten (ungefär som det låter om bilen när man åker motorväg) och några saker som överröstade det här ljudet var sorlet av människorna och klirrandet av glas i baren. Jag tyckte att konfirmanderna kunde samlas och sjunga "Till havs" i kanon för människorna. Vi ställde upp i korridoren och började sjunga unisont en gång. Sedan skulle vi sjunga i kanon och då försökte jag slå in olika delar av konfirmandgruppen, men de var inte tillräckligt bra på sången så det gick inte. Då tänkte jag att konfirmanderna skulle få fortsätta sjunga och jag och Gunnar skulle ta kanon. Dock så tänkte jag fel och slog in oss på "vinden", men Gunnar påpekade att jag var förtidigt och började sjunga på "en horisont". Eftersom vi var så osäkra så blev konfirmanderna också det och kom in på våran kanonstämma och tappade sin egen. Jag gav upp och ursäktade oss med att vi inte kunde låten.
Vi gick ner för trapporna och jag stannade Gunnar och kramade på honom. Sedan klagade jag på att vi inte hade haft sex på hela resan. Vi skulle bo i hytt på båten, men det var osäkert om vi skulle få bo i samma hytt. Jag föreslog att vi skulle förlova oss för då skulle vi få det garanterat. Gunnar tyckte att det var en dålig anledning till att förlova sig. Jag höll med.
Åkte båt, gick av och blev lämnad, den åkte ifrån mig....
(29/1-2010)
Jag drömde att jag gick i en klass där vi bara var ca 5 elever. Vi var ungefär 14 år, och isdockan gick också i samma klass. Jag och isdockan hatade varandra ömsesidigt. Jag tyckte hon var elak och dryg. Hon tyckte jag var töntig och jobbig. Mitt under en lektion började vi skrika på varandra.
"Du är precis som din karaktär, isdockan!" skrek jag som hade uppfattningen av att Rain var elak, självgod och älskade att göra andra ledsna.
"Va?" svarade isdockan som inte fattade vad jag menade.
Sedan bråkade vi ett tag, och jag fick mest elakhetspoäng som en apparat framme vid vår fröken räknade ut. Jag hade 135 (vilket gick upp till 138 under nästa mening) och isdockan hade runt 83.
"Jag kanske får mest elakhetspoäng för att jag svär kallar henne fula saker nu", skrek jag argt. "Men ni vet inte vad hon gör på rasterna!"
En stund senare så var klassen, utan fröken, på något ställe. Vi vadade i midjedjupt vatten och puttade en båt framför oss. Vi kom till en smal passage där det skulle bli jobbigt att få igenom båten och inga i klassen hade några förslag på vad vi skulle göra. Jag och isdockan hade dock lite idéer och tillsammans kom vi fram till en bra plan för att lösa problemet och efter det blev vi vänner. Antagligen blev vi vänner tack vare att vi hade luftat våra känslor i bråket tidigare. Vi upptäckte att vi kanske inte var så olika trots allt.
(10/5)
Jag skulle vara med i ett båtrace. Båten var ungefär lika stor som en badring. Jag hade precis kommit dit då starten sa att vi skulle sätta på oss våra nummerlappar. Jag hittade inte min, men såg snart att den låg längst fram i båten. Jag krånglade på mig den, men då hade starten redan gått. Jag hoppade i den lilla båten och gasade iväg i världens fart.
Jag var egentligen på ett äventyr och kom fram till en tårtkartong. Tårtor gav mig poäng så jag öppnade den för att kolla om det var en tårta i och det var det. Jag skulle just ta tårtan då en gammal dam (häxa) som satt bredvid sa att det var hennes tårta. Jag ställde tårtan i hennes knä.
"Tack så mycket", sa hon.
Hon hade en klänning som var gjord av samma ingredienser som tårtan. Jag och min vapendragare smakade på klänningen. Den var mycket god, vilket vi också kommenterade.
"Tack", sa damen igen.
Vi fortsatte att gå, nu var det natt och i det här landet var det olagligt att vistas utomhus på natten. Vi gick tyst och jag funderade på om jag skulle sätta på mig mina svävande skor (vilket var båten fast nu var den ett par skor). Jag skulle ju låta mindre om jag svävade. Plötsligt hörde vi röster och la oss kvickt ner på marken.
"Hörde duw åckså nåt?" sa en mansröst med bred dialekt.
"Aa, vavare?"
Vi skyndade oss till en liten lastbrygga (på land) där vi la oss för att undvika vad vi trodde var soldater. Plötsligt var männen där.
"Ere ni igen, va?" sa den ena.
De var inte soldater, utan tjuvar.
"Ni är alltid där vi ska sova, flytt på er!" sa den andra.
Vi hade nämligen tagit deras sovplats några dagar tidigare. Vi flyttade kvickt på oss då vi inte ville skapa något trubbel så att soldaterna skulle komma dit.
Michan och Ingrid satt på en sten ute i sjön. Jag var på bryggan. Plötsligt satt jag i båten som de hade haft ut till stenen och körde runt, men jag kunde inte bromsa så jag höll på att krocka propellern i stenar flera gånger. Michan skrek åt mig att vara försiktigare.
(natten till 10/8)
Jag var på en utflykt och jag var min lillasyster Ellinor. Jag hade en kattkompis som var jättesnäll och följde mig överallt. Efter några dagar skulle vi åka båt hem, men jag fick inte ta med mig katten. En farbror skulle ta hand om katten åt mig. Men han såg hur ledsen jag blev av att lämna katten så han släppte den i smyg så att den sprang på båten. Mamma missade båten.
Jag var mig själv igen. En kapten eller liknande kom och sa till oss att det var ett hål i båten som vi måste laga. Vi skyndade oss dit. Det var redan fullt med vatten i botten och jag var tvungen att simma med plankor till Karl som spikade för hålet.
Jag skulle åka hem i en svart båttaxi. Det var jag, Gunnar, Ingrid och en okänd kille. Den okända killen ville till någonstans (Frimuraregatan, vet inte ens om den gatan finns) som tydligen låg en ganska bra bit ifrån Ingrids hem, men Ingrid valde att också gå av där. Jag och Gunnar gick också av för att Ingrid skulle komma ut. Då höll båttaxin på att åka iväg, men vi hoppade in igen och sa att vi ville hem till Gunnar.
Jag läste en bok som liknade Bibeln.
En gammal man höll på att drunkna i en sjö. Han ropade: "Herre, hjälp mig! Jag har hundra dinarer att ge Er". På stranden stod en herre som hette Joshua och rodde ut och hjälpte honom in till en ö. Mannen sade att han skulle ge honom de hundra dinarerna när han kommit in till fastlandet. Joshua nekade honom det, och sade att det var han och Bob som skjutsat gamlingen dit från början.
saga och jag hade fått en stor skuta med tre master. den var gjord av något fint trä. låg vid en liten brygga i en liten stad vid havet. saga var överlycklig men jag var ganska tveksam. hon ville ut och segla med en gång. hoppade ombord på båten och sprang runt och tittade på allt, drog i linor och ropade på mig. jag stod kvar på bryggan och såg framför mig hur vi kanske skulle kunna komma iväg men aldrig tillbaka till hamnen igen. två helt okunniga personer på en sån jättebåt! det går ju inte.
lite senare i staden limmade jag upp mina bilder på elskåp. bilder som var typ 15*15 cm. det stod fyra elskåp på en rad. staden liknade haparanda. jag hade en spark och det var snö. fast ganska varmt, jag hade bara tjocktröja. klar luft. mycket ljust vitt. på de fyra elskåpen limmade jag en bild på varje, på mitten av de. det blev väldigt snyggt. sen sparkade jag iväg och kom till nån bro. två broar. som gick lite över och under varandra hit och dit. hoppade från den ena till den andra med sparken. broarna var klarblå undertill.
Jag och min familj hade en risig gammal båt som låg i någon slags by full med båtar. Vi bodde i ett hus där (på riktigt) som måste ha flutit på vattnet. En klasskompis till mig bodde granne med oss och jag gick dit för att hälsa på. När jag kom hem var mina kusinbarn där och jag och pappa skulle gå till båten som man nådde via en 300 meter lång brygga med intilliggande hus. Vi kom fram och upptäckte att för att komma in var man tvungen att antingen krypa igenom ett 60*30 cm stort hål eller lyfta på en lucka och gå runt hålet. När vi hade varit där kom tre personer i min parallellklass i en kanot och frågade om min familj skulle åka till Sälen för att åka skidor. Jag sade att jag ville det men inte visste och de sade att det vore kul om jag följde med, så vi bokade stuga.
En båt låg förankrad vid en brygga. Jag och några fler var där. Jag satt inne i båten med min laptop. Efter ett tag gick jag ut och började leka och bada med de andra. Där hängde ett rep från himlen (hmm) som jag svingade omkring mig i. Tyvärr kunde jag inte slänga mig ned i vattnet med det, för det var bara en halvmeter djupt.
Bredvid sjön låg en djupare pool, som min pappa simmade i. En som arbetade vid badplatsen gick upp till honom och frågade om han var intresserad av deras styrketräningsprogram, så gick de iväg tillsammans.
Alla började svinga sig över den djupa poolen, men det visade sig vara farligt. Det slutade med att en som heter Jan Lindström (för att jag läste Fredrik Lindström igår?) svingade sig för långt och slog nacken i kanten. Jag frågade om jag skulle ringa ambulansen eller 112, sedan ringde jag 112. Jag gjorde ordning på golvet så de skulle kunna komma dit utan problem. Dessutom plockade jag bort pappret från en kondom, som tydligen legat på marken.
Jag var en demondräpare som dött, och återfötts som mig själv. Genom min barndom hade jag tillsammans med min trogna kompanjon flytt från demoner som försökt döda mig, och sedan var jag vuxen. Jag, en tjej som jag verkade skydda, och min korta, råttliknande kompanjon befann oss på en lyxbåt, och så kom det en demon på båten. det låg två katter i närheten. Demonen skrek plågat hela tiden, och hade en alienmun utskjutade från magen. Jag klöv honom med en sticksåg, och hans blod var grönt.
Därefter befann vi oss i en kyrka, som sköttes av nunnor. De skyddades av fyra underliga symboler över varje dörr (ett kors inuti en cirkel), men så insåg jag att en dörr bara hade tre symboler ovanför sig, så jag rusade upp i koret där den där tjejen stod tillsammans med fyra nunnor. En av nunnorna sa då "Nej, det är ingen fara. Jag lovar!", och gick sedan fram och stack mig med en kniv i buken, men jag var inte jag, utan jag var min kompanjon. Jag (kompanjonen) gick då fram och började slasha med min kniv mot nunnans hals, som började blöda grönt blod, och förvandlades till en demon. Hon berättade då, och jag fick en filmflashback om hur det hade varit hon som jag(inte kompanjonen) flytt från när jag var ett litet barn. Jag(kompanjonen) fortsatte att slasha mot halsen, och när det bara var en sena kvar av halsen sa demonen "skit också", och så slets senan av. Nunnorna började då torka upp blodet, och längre bort låg 20 katter.