Jag var i ett stort köpcentrum och blev jagad av en stor elak apa. Han var arg och tjatade om några bananer som han trodde jag hade snott. Jag sprang och sprang och apan kom hack i häl. Då såg jag en rymdraket som jag sprang in i. Raketen var fylld av bananer.
Jag separerade ägg för att samla ihop en massa äggvitor. Sedan stekte jag alla samtidigt, och det blev en banankaka.
En liten tjej hade fått en apa i födelsedagspresent, men nu skulle hon börja på internat och kunde inte ta hand om den så jag fick den istället. Den var jättesöt, bara en liten unge. Den åt banan och konserverade ananasringar.
Jag åkte inlines efter en motorcykel, hängde fast i styret medan någon körde den. Det var en till person som åkte med, hon skulle lämna av ett paket i en brevlåda så hon släppte cykeln och åkte till brevlådan.
“Vänta på mig!” skrek hon, jag tror det var Ingrid.
“Du hinner ifatt”, skrek jag tillbaka. “Vi saktar in lite när du börjar åka.”
Visst saktade vi in, men hon var fortfarande långt efter. Jag åkte plötsligt bakom mc:n, men jag hade tappat taget med inlinesen utan åkte på rumpan istället. Jag gjorde mitt bästa för att ställa mig upp, det var nästan omöjligt. På något vänster stod jag tillsist upp vid styret igen. Vi kom till två mackar.
“Ska vi äta någonting?” frågade jag.
Han som körde mc:n tyckte att vi skulle det, men han släppte styret så jag var tvungen att svänga in till höger. Jag visste inte vilken mack vi skulle till heller, så i panik frågade jag straxt innan jag var tvungen att svänga av åt den ena eller andra macken:
“Statoil eller OK-Q8?!”
“Statoil”, svarade mc-föraren.
Jag svängde åt höger. Vi gick in på Statoil, fast det var en korvrestaurant som hade säkert hundra olika korvmenyer. De andra två bestämde sig och köpte sina korvar, jag hade beslutsångest.
“Vilken skulle du rekomendera?” frågade jag tjejen i kassan.
Hon svarade någonting som innehöll banan och något pulver, med mos. Jag uppfattade aldrig riktigt vad det var, men jag tror att pulvret hon höll upp var bananpulver blandat med curry. Jag tyckte det lät som en god meny.
“Vad kostar den?” frågade jag.
Hon gick fram till kassapparaten och tittade.
“150 kronor”, svarade hon.
“Va!?” utbrast jag. “150kr för en jävla korv!”
Tjejen blev arg och sa att det där inte minsann var någon jävla korv utan en bananspecial-korv-med-mos-samt… tja vad den nu hette som jag aldrig uppfattade. Jag lugnade henne genom att säga:
“Jag menar inte att det bara är en korv, utan att det är en för dyr måltid.”
Tillsist bestämde jag mig för en korv med ketchup och strips, med sallad, den skulle kosta 70kr och då skulle inte läsken ingå. Jag bestämde att när jag kom till drickan skulle jag ta vatten. Jag fick nästan ingen sallad, och de glömde lägga på stripsen, men jag fick senap på (vilket skulle gjort menyn dyrare). Jag kom till kassan där drickan också fanns, men det stod ingen där så jag tog ett glas cola och gick och satte mig utan att betala. Han som ägde stället, en stor fet grek såg det ut som, gick förbi mig och började prata. Jag klagade på att den där banan-menyn var så dyr. Han sa att han tyckte inte att den var värd det då råvarorna var så billiga att införskaffa.
“Det är ju inte direkt saffran i den”, skämtade han.