Jag, Yuki och Andrea badade på en strand vid havet. Det var inte jättevarmt, men det var för att det var vinter. Om man kollade ut över landskapet bakom oss kunde man se att det fanns snö på sina ställen. Dock var det ändå badväder, och det var för att det inte var lika kallt i Nanjing där vi nu befann oss.
Jag gick ner för gatan utanför sovsalarna tillsammans med Andrea. Vi lyssnade på musik på något sätt och när "When I kissed the teacher" med ABBA kom på började Andrea också sjunga med. Hon förklarade att det var en av hennes absoluta favoritsånger. Vi kom fram till ett stånd som sålde flygbiljetter, det var dit vi hade varit på väg eftersom jag skulle kolla upp priserna till Japan. Jag bad kvinnan i ståndet att kolla upp priserna för de datum jag ville åka. Hon slog in det i sin dator och på skärmen kom priser upp i olika valutor; dollar, euro och yuan. Det första jag såg var att det var billigt, och det andra jag såg var att priset i yuan var billigare än de andra två. Det såg nämligen ut att kosta 2.6 CNY (ungefär samma i SEK).
"Det kan inte stämma!" tänkte jag och kollade efter igen.
Mycket riktigt, det kostade 2 600 yuan, men det var fortfarande billigt i jämförelse med vad Eric hade betalat. Just då kom han promenerande ner för gatan, och mycket förvirrad av hans närvaro utbrast jag:
"Vad fan gör du här?!"
Han sa att han nyss landat med flyget, och kommit hit med taxi. Det förklarade fortfarande inte hur han hade hittat mig vid exakt det här ståndet på gatan, vilket gjorde mig förvirrad. Jag bestämde mig dock för att inte tänka mer på det, berättade för honom om de billiga biljetterna till Japan och mobbade honom lie för att han hade betalat överpris på resan hit.