Dlogg

Först (inte egentligen men det första jag minns) är att vi är på fest hos familjen jag är hos. Det är ett gammalt hus. Jag tycker deras yngsta barn (runt 4 år kanske) är jättesöt och bondar med henne.
Sedan pratar pappan i huset om en pojke som är nära släkt med dem (eller nära vänner) till sina vänner om att han kan sjunga. Dem säger något i stil med ”vad bra, kan du inte be honom komma och testa sjunga i vår grupp nu? Vår nuvarande sångare är för känslig…” Sedan får man en inblick i hur dem spelar/sjunger. Det är på en låång bana av stockar, och musik (fel toner och illa musik) hörs i bakgrunden hela tiden. Människan ”sjunger” genom att hoppa på stockar, utan att tappa balansen.

Sedan är det lite mörkt, men pojken går med i en pakt med någon (kommer inte ihåg vem, men ”jag” vet om den;) att kidnappa familjens yngsta dotter och i gengäld ge dem något som jag inte kommer ihåg vad. Han tar med sig dottern i en stor träkista och bär den upp till grottan där dem alla sjungit. Man hör musiken igen och han kliver omkring på stockarna och lägger/sätter kistan på en bra plats.

Sedan är jag pappan i hushållet. Mamman kommer och säger till mig att dottern är borta, och hon börjar bli hysterisk av gråt. Jag går upp för att kolla. Uppför en trappa (lik den Mattias och Josse har) finns det två rum, ett till höger och ett till vänster. Jag går in i det till vänster först, för där finns storasystern (som kan va allt från 14 – 18 år, man såg bara håret). Hon spelar dator och jag (som pappan) frågar om hon sett sin lillasyster. Hon svarar ”nej” och jag går in för att kolla i det högra rummet. Där finns bara en säng, med en stor kanin-huvud-kudde och en vanlig kudde. Jag kollar under täcket och hittar där hennes rosa napp. Jag går ut och ger det till mamman och sade ”detta var allt jag hittade”. Sedan står vi utanför huset och kollar upp till himmelen.

Sedan hoppar det lite igen, och det nästa jag minns är att jag (som mig själv/vän till familjen) står utanför huset, med dottern intill mig(!), och ropar något i stil med ”Sofie”. Tydligen ropar jag på pojken. Jag får svar två gånger från skogen, en som ropar ”Skorpan!” och en som ropar något annat tillbaka med Edwalls röst. Det skrattar jag lite åt, och när mamman kommer och ställer sig bredvid mig säger jag till henne ”kul att bo i en Astrid Lindgren-skog, för alla ropar tillbaka till en”. Hon nickar och skrattar instämmande. Till slut hör vi ändå något till svar. (Noteras ska att ”sjung-grottan”/deras gömställe sågs tydligt ifrån huset). Till slut kommer pojken vandrandes emot oss, med en diva-stil och en cigarett i handen. Vi är jätteförvånade. Efter honom kommer en liten pojke, kanske max 1½ år, också med en cigarett. Då blir jag förbannad, tar tag i den pojken och skriker som fan till honom att ”vad gör du!? Varför röker du!?” och så vidare. Den lilla flickan står bredvid och kollar, och mamman står precis som att ”vad har nu hänt..?”. Den stora pojken bara försvann xD

Efter att ha stått och skrikit åt ungjäveln ett tag kommer pappan i huset ut, och efter att ha sett att sonen (för det var tydligen en son till dem) röker brister han ut ”NEEJ!? VAD HAR JAG GJORT FÖR FEL!?” och kramar mamman i huset medan han gråter hjärtskärande. Jag gör en gest med handen för att flickan ska följa med föräldrarna in och samtidigt kollar jag med avskyr på pojken, som fortfarande bara står där med tom blick och glor på mig. Sedan slutar drömmen.

attackerad av grävling

Jag höll i min förstfödda son i famnen, han strålade som en ängel. Tillsammans stod vi på gården där jag själv växt upp och vacker musik spelades i bakgrunden. Jag grät tårar av glädje i sömnen.

Det var fint.