Dlogg

Jag var i en korridor där det bodde massa studenter. Jag kollade in i rummen som var jättetrånga. I varje rum fanns det två sängar och en bänkyta längst bak. Många av rummen var dessutom stökiga. Jag förvånades över hur många av dörrarna det var som var öppna, som att de verkligen litade på varandra i rummen. Utanför respektive dörr hängde en skylt med namnen på de två personer som bodde i rummet och två tal. På en av dörrarna i slutet, i vars rum det var jättestökigt, stod det 14, 14. Jag insåg plötsligt att det var åldern på personerna som bodde där inne. Jag gick in i sista rummet eftersom jag trodde att det var köket, men där fanns också sängar, men även en liten spishäll. Jag insåg då att alla hade haft spishällar i sina rum på bänken. Jag började prata med några tjejer som bodde i början av korridoren. Jag försökte antyda att jag kunde kinesiska, men de verkade inte förstå när den tredje tjejen som stod upp började prata kinesiska för att jag inte skulle förstå. Hon berättade något om en dröm.
"Vad hade du för dröm?" frågade jag på kinesiska och hon tyckte att det var helt insane att jag också kunde kinesiska.

Det var en mamma och hennes dotter som gjorde en videoblogg när de tältade. De filmade sig när de satt i dörröppningen på sitt tält och tittade in i tältet. I bakgrunden hördes skrikande.
"Ni kan aldrig gissa", sa mamman med ett suck och riktade kameran mot de unga männen som satt och skrek. "Sverigedemokrater."
De skrek saker som att sticka kniven genom tältduken och liknande, men de var ganska onyktra och verkade egentligen harmlösa så de var mest irriterande. Nu var det jag och min mamma. Vi hörde något från de unga männen om att tältet skulle vara utochin och det var det, dessutom var inte taket utspänt. Vi suckade åt pappa som hade satt det ut och in och började göra om det genom att vända på tältpinnarna. Pappa kom tillbaka med någon saft till alla och innan vi hann säga att han vänt tältet utochin så hade han hält ut det sista i sitt glas på utsidan av tältet eftersom det var tradition att hälla på tältduken. Problemet var just att det var insidan. Jag började skälla på pappa.

Jag var hemma. Ellinor kom hem med sin kompis. De hade följt en tredje kompis hem. Dock hade den här kompisen följt med tillbaka. Ellinor och den andra kompisen suckade lite över det eftersom den tredje kompisen var ganska jobbig. Jag gick och satte mig i soffan där en något överviktig kvinna satt. Hon hade precis värmt en snabbpizza i micron som hon åt. Mamma sa att snabbpizza var onyttigt, men jag försvarade den genast eftersom jag tyckte att det luktade så gott från den. Mamma sa att jag inte skulle ha råd att äta sånt där ändå när jag flyttade hemmifrån, då blev jag lite ledsen.

Jag var på någon fest och Ingrid var där. Vi skulle äta någon glass med någon chokladpaj till som fanns och när alla hade ätit varsin portion så fanns det några kvar. Jag högg genast in på en till. Jag åt och åt, och trots att jag visste att jag inte borde så forsatte jag att äta. Inte när Ingrid sa att andra kanske vill ha mer utan först när hon sa att det var onyttigt så slutade jag äta. Jag skämdes för att jag inte hade kunnat stoppa mig själv.

Jag satt på en toalett och utanför så pågick ett krig mot Voldemort. Jag försökte läsa en bok på toaletten, men jag somnade hela tiden. Lucius Malfoy knackade på dörren för att jag hade varit inne där för länge, men jag somnade igen. Utanför så började Voldemort tappa sina allierade. De flesta hade dött och andra, som Lucius Malfoy, sökte efter anhöriga snarare än att stödja Voldemort i kriget. Voldemort stod ensam i skogen och färre och färre personer kom tillbaka för att rapportera. Tillsist blev han helt själv och han blev lite orolig. Han gick in i krigsfältet där han blev nedknuffad av Goyle (den yngre) och sedan flög Lucius Malfoy på honom, men Voldemort hann rulla undan. Jag blev rädd att Voldemort skulle få övertaget, men han förlorade på något vänster tillsist.

(27/9)

Jag var död, eller jag måste ha varit död eftersom alla människor jag kunde prata med var döda. Det fanns levande människor där också, men även om vi kunde se dem kunde vi inte prata med dem. Jag träffade Paul och frågade hur han hade dött. Han berättade att han hade varit på sin kampsportsträning och så skulle de öva på att kasta knivar. Där var det en kille som hade bestämt sig för att kasta en kniv på Paul eftersom det var coolt. Den hade träffat på halsen precis under örat och alla hade skrattat. Paul berättade att han också hade skrattat först, men bara gurglande ljud och blod hade kommit ur hans mun. Killen som hade kastat kniven hade inte menat att Paul skulle dö utan bara bli lite skadad eftersom han ville ha uppmärksamhet i media och skulle där framställa det hela som en olyckshändelse. Dock hade händelsen alltför uppenbart inte varit en olycka.

Jag accepterades i en maffiafamilj. Senare duellerade jag och maffiabossen om ledarskapet i ett farligt spel: En brottningsmatch, där vinnaren var den som slog ut den andra och samtidigt övertygade publiken om sina åsikter om kärnkraft.

Till slut vann jag när jag strypte honom med mina ben, så han inte längre kunde argumentera emot.

Att min sambo dumpade mig, hade sex med en annan när jag stod bredvid sängen och sen låtsades som om jag inte fanns när jag försäkte å honom tillbaka.

Jag stod i kön till en kiosk för att köpa någonting att äta. När jag kom fram hade jag ännu inte bestämt mig, jag visste vad jag ville ha, men inte vad jag skulle dricka till. Jag funderade på att låta några gå före när det blev min tur, men när det väl blev så sa jag bara:
"Vinägerchips och en semla tack."
Tydligen var detta den godaste matkombination jag någonsin hade ätit. Den skarpa smaken i vinägerchipsen mot den lite mer mjuka smaken i semmelbrödet och grädden var helt perfekt. Jag kollade bort mot drickorna och insåg att jag nog ville ha bubbelvatten. Det fanns Loka i olika smaker, men också ICAs bubbelvatten som var mycket billigare. Dock stod ICAs så olägligt till att han i kiosken skulle behöva krypa in mellan lårer och backar för att komma åt den. Det slutade med att jag bestämde mig för att jag kunde dricka vanligt vatten.

Bodde (eller hyrde rum) i en gammal kyrka. Där fanns också en massa scientologer. En av dem sade att jag skulle få en massa pengar om jag fångade CD-skivorna som han kastade mot mig, så jag gjorde det. Sedan ursäktade han sig med att han menade att jag skulle inse något.

Då blev jag arg och kastade ut honom och de andra scientologerna. Deras högpräst låg i ett annat rum i en soffa.

I ett tredje rum satt anhängare och spelade schack. Alla var i klart vunnet slutspelet. Spelarna var dock osynliga.

Det var Karin som hade gett dem tillåtelse att vara där.