Dlogg

Skulle äta pizza själv. Jag frågade i pizzerian vilken som var den godaste, och han sade "Special". Efter att ha tittat på menyn ett tag så hittade jag den inte. Däremot hade de fyra pizzor som fantasilöst hade nästan samma trebokstavsnamn.

Pizzabagaren pekade på en bild av en stor och en liten pizza, och en blå och grön glass. Det var Special. Jag tog en sådan. Konstigt nog så började de göra glassen. En tjej skopade upp glass i en bägare. Hon fick problem med det, och hjälpte till med munnen. Det gillade jag inte, och tänkte klaga senare. Jag fick min glass, och så började de prata om fotboll (fast inte med mig).

Diskussionen handlade om hur man skulle gissa hur matchen skulle sluta. Han som gissade rätt hade gissat att samma spelare skulle göra alla målen, för det var vad som hade hänt i den enda andra matchen han sett. De andra konstaterade att det bara var tur och inte en hållbar strategi.

Jag fick aldrig min specialpizza.

att det var iskallt ute och att mitt hus blev helt förstört

Vaknade en morgon, trodde jag åtminstone, av att flicka i min ålder stod borta vid andra sidan rummet och klöste i väggen med sina vassa naglar. Minns att hon bar en lång vit klänning och hade svart, dött hår vars yttersta toppar räckte henne ned till midjan.
Hon viskade till mig "Shade", med en röst som fick ryggraden att isa. Mitt "artistnamn", eller vad man ska kalla det.
När jag reste mig upp överföll hon mig, hon bet mig och rev i mig med tänder och naglar vassa som knivar. Jag skriker ut i smärta, och försöker slå tillbaka. Men mina slag passerar igenom henne som om hon vore luft.
Det slutar med att farsan kommmer in och väcker mig, och hon är borta.
Slutet på den här mardrömmen, antog jag. Jag tänkte inte mer på flickan under hela dagen, tills jag tog den vanliga joggingturen runt byn. Efter halva vägen får jag se hur hon står mitt i vägen och väntar på mig. Farsan är med mig, vilket är rätt så ovanligt. dock tycks han inte lägga märke till henne.
Jag stannar upp och ropar efter henne. "Vad vill du?" Och plötligt står hon rakt framför mig. Hon viskar en sista gång "Shade", innan hon kastar mig till marken.
När mitt anskite slår i asfalten vaknar jag, 3:30 på morgonen

Jag och Monki var bästa kompisar och bodde bredvid varandra i något hus. För hennes del var det för att hon gick på skola där. Hon gick in genom stora dörren till huset och en kille i 16årsåldern hälsade på henne. Monki var kär i honom så hon rodnade och hälsade tillbaka. Jag gick in en bit efter och pratade några sekunder med killen som var väldigt charmig och trevlig (dock alldeles för ung för mig). Jag gav honom ett tips angående Monki innan jag fortsatte upp till mitt rum.

Mellan våra rum var det bara ett staket, så vi skulle sitta och äta tillsammans på varsin sida om staketet. Plötsligt stod två poliser där och undrade hur gamla vi var eftersom jag hade massa alkohol på mitt bord. Jag sa genast:
"Nejnejnej! Hon ska inte ha någonting, hon är för ung."
De fortsatte ifrågasätta mig och framåt slutet kläckte jag fram att jag var 21, men de tyckte det var irrelevant eftersom de bara ville veta om vi var tillräckligt gamla för alkoholdrickande och inte exakt hur gamla vi var. De började fråga varför jag skulle dricka alkohol när hon inte skulle och att det var onödigt, eftersom jag höll med dem kunde jag inte argumentera emot. Det slutade med att jag tog en öl till maten eftersom det ändå är den enda dryck med alkohol jag tycker om. När de gått lutade jag mig till Monki och frågade:
"Du är 13 va?"
"Fjorton den trettonde", svarade Monki vilket var om en vecka.

Jag, pappa, mamma, Linnéa, Ellinor och farmor skulle åka från flygplatsen. Det fanns dock ett problem - vi fick inte plats i bilen. Mamma körde, Ellis satte sig i passagerarsätet och farmor i mitten av baksätet. Linnéa vägrade sitta bredvid farmor och ville att hon skulle sätta sig på en sida. Farmor sa att hon ville sitta i mitten då det gav mest stöd för nacken. En bit bort stod en ung kille och spelade dragspel. Han var inte speciellt duktig och jag funderade på att utmana honom på duell, men bestämde mig för att inte göra det.

drömde om en jättestor huggorm sen lekte mina katter med 2 mindre ormar fast dom hade katthuvud.

En kock tipsade mig om att man, när man stekt köttfärs, kan skölja av den för att den inte ska vara lika fet. Därefter kan man micra den för att den ska bli varm igen.

När jag somnade till i soffan så drömde jag att jag låg kvar, men inte kunde röra mig. Sedan hördes ett omslutande ljud, och synen mörknade i periferin. Jag var säker på att jag skulle bli bortförd till Yuggoth av Mi-Go. Plötsligt vaknade jag.

Jag var Mathilda Thomson och jag skulle göra ett GET-prov för Melvin Vellarvo. I drömmen var jag tydligen smått attraherad av professor Vellarvo. Provet gick ut på att han skulle sova och jag skulle göra någonting med hans mage. För att få en bra vinkel lade jag min kind mot hans panna vilket fick mina läppar att komma väldigt nära hans ögonlock. Under provet så kysste jag hans ögonlock några gånger, för det skulle han ju ändå inte märka då han sov. När jag var klar så vaknade han och viskade nåt till mig. Jag minns inte exakt vad han sa, men kontentan var att han hade märkt vad han gjorde och att han kunde göra mycket bättre saker med mig, där bättre syftade på bra sex. Jag blev rädd och sprang därifrån eftersom jag trots allt tyckte Vellarvo var läskig. Mest eftersom han både var mycket större och hade mer makt än mig. Mathilda är ju bara 15-16 och har ingen lust att ha sex med Vellarvo eftersom att vara attraherad av eller fantisera om sex med en person inte är samma sak som att faktiskt vilja ha sex med den.

Jag vaknar upp på första bänkraden i en fullsatt baseball-plan. Jag försöker resa mig upp på fötter, men mina vrister och fotleder är fastkedjade vid stolen.
Meningslöst ser jag mig om, och ser att alla andra åskådare är fria, och jublar som om det stått någon kändis därnere.
Plötsligt märker jag att planen är uppritad med ännu flytande blod, och att spelarna liknar demoner mer än människor. Därnere ser jag hur man radat upp åskådare framför en stor maskin, som är påväg att strimla sönder dem.
Det ironiska är dock att de som radats upp jublar minst lika mycket som publiken runtomkring dem.
Man hackar sönder de döda kropparna och använder armar och ben som slagträ, medan spelarna fyller sina vattenflaskor med offrens blod.
Spelet börjar likt en vanlig baseball-match, ute-laget radar upp sig med handskar hopplappade av offrens flådda skinn, medan kastaren slungar iväg ett utrivet öga mot slagmannen, som i sin tur slår iväg ögat med en avhuggen underarm.
Ännu hemskare blir det när spelarna börjar tackla varandra med slag och sparkar, de bits och sliter av varandras huvuden. Och så fort någon i innelaget får en "Out", kastas han i strimlaren likt publiken.
Jag tvingas se på, tills det även blir min tur att kastas i strimlaren. När jag pressas av de rödfärgade manglarna vaknar jag upp i natten.

Jag är påväg till min skolavslutning på min nuvarande skola och innan dess måste jag gå på toa och den enda toan finns i en lastbil som vi ska köra till skolaavslutningen med. Jag har jättesvårt att komma på plats och helt plötsligt nuddar jag handbromsen och lastbilen sätts i rullning och jag vet inte hur man stoppar den, den rullar jättelångt men precis innan ett träd stoppar jag den. Mina vänner hoppar på och jag, märkbart chockad sätter mig hos dem istället och jag förklarar vad som hände och hur det kunde hända. Vi är på skolavslutningen sedan där massa barn från min förra skola står och sjunger och spelar, även jag och en annan tjej som jag var nära vän med på min förra skola sjunger och jag sjunger Mmm... av Laura iZIBOR. Sedan är det mest hypade uppträdandet för det är meningen att lärarna ska sjunga en låt som heter "Petra" om en annan lärare men istället är det några småkillar som sjunger en låt som heter Isabelle om en av mina klasskamrater. Efter de har uppträtt kommer ett par män fram till mig och leder ut en liten kille ur en trädkoja och dem säger till mig att jag har ett barn och att jag är häxa. Jag blev tydligen attackerad av en druid när jag var jätteung och därför har jag en son med blont hår och gröna ögon. Jag kramar om honom och börjar gråta, men jag älskar honom. Sedan tar de mig till en skola som är ungefär som ett läger där jag ska få utöva min magi. De visar mig runt på skolan och längst fram är spöken och de är rädda för mig för att jag kan förvandla dem till is, det finns varulvar i nästa som är rädda för att ajg ska trolla fram isprojektiler som dödar dem, vampyrer i den brevid som inte kan attackera mig för att jag förvandlar mitt blod till is och längst bort finns det dem mest utbildade häxorna och dit kan ajg inte gå för de skulle döda mig, de är dem enda som kan besegra mina krafter på skolan och så är det för varje släkte. Nej, jag får umgås med de "snälla" övningshäxorna, det finns några häxor som ogillar mig starkt och de hämtar ett par spöken som de skyddar med eld (min specialitet är tydligen is, så jag kan inte göra eld någonting) medan ett av spökena, det som har hypnos som specialitet hypnotiserar mig med sina ögon och tar min magi. Nästa sekund jag vet är jag på rektorns kontor (rekton ser precis ut som Simon från Simon och Tomas på 3:an) och han bara skakar på huvudetn och frågar hur det har kunnat hända, jag vet inte vad jag ska svara. Han säger att inga komplikationer sker nu men att de kommer göra det om ajg fortsätter hamna i trubbel. Sedan får jag öva på mina krafter på olika sätt, nbland annat i ett mycket konstigt omklädningsrum som har dörrar överallt. Jag bestämmer mig för att hämnas på de andra häxorna så jag förhäxar dem till is. När rektorn ger mig straffet att Skura omklädniungsrummet försöker jag rymma och då beordrar han mig att bo i ett alldeles eget hus bort från alla mina vänner och jag blir av med min magi. Jag blir jätteledsen men då kan ajg inte rymma. Sen sitter jag med när småhäxorna leker en chokladlek samtidigt som deras lärare försöker trösta mig och säger att "Han aldrig vet vad han ska vänta av dig och det honom orolig men egentligen är han snäll." Mitt i leken kommer en annan häxa in och säger att jag ska gå ut till huset för att han väntar på mig. Jag går ut och där sitter rektorn ioch han säger att vi ska börja med middag och sedan ta itu med trestegsplanen för att jag ska få tillbaka min magi igen. jag bestämmer mig för att göra något oväntat och säger lite flörtligt att "det är alltid nytta och aldrig nöje med dig nu" och rektorn ger mig en jättekonstig blick. Jag blir jätteirriterad och säger att jag bara skojade och sedan säger rektorn någonting om att han tog med sig någon jg skulle träffa först och sedan visar det sig vara min son siom nu är min avsevärt mycket äldre dotter. Jag krmar om henne och vi glömmer bort rektorn helt medan jasg frågar henne massa saker om henne (hon ser förövrigt ut som en katt) och sedan dyker min pappa upp och jag blir jätteglad och kommer på att jag inte berättat om henne för pappa. När jag berättar att ajg är häxa och har en dotter så säger pappa att det inte går men då frågar jag "Har dumbledore ljugit för mig då, va,va?" och han svarar bara jättelugnt att han inte har ljugit och sedan visar jag mina krafter och han säger att han inte har svårt att tro på magin men att jag inte kan ha en dotter och sedan vaknar jag.

Jag och Stina var på ett lajv med Doom 3-tema, och båda spelade marines i Mars City direkt efter olyckan (precis som i början av spelet). Det vimlade av zombies (andra lajvare) i det mycket realistiska lajvområdet som såg ut precis som det i spelet. Vi hade fått veta från början att det var ungefär lika många marines och zombies, och att vi skulle möta andra, men liksom (nästan hela tiden) i spelet stötte vi bara på döda marines, som vi antog var spelande lajvare eller dockor som såg mycket realistiska ut. Medan vi var där anade jag allt mer att det inte egentligen var ett lajv, och att det faktiskt var riktiga zombies - speciellt med tanke på att rekylen från våra vapen verkligen inte var bofferlikt.

Det började med att jag skulle på utflykt tillsammans med min klass (som för tillfället var typ... tre?) och våra föräldrar till en gruva, där en man och två kvinnor tog emot oss. Vi gick in i gruvan, och helt pötsligt var jag en fisk (och denna var jag drömmen ut...), först höll jag på att dö på grund av oljeutsläpp, men jag överlevde eftersom en delfin tipsade mig om en utväg. När jag kom tillbaks till platsen där jag tappat bort dem, men såklart var de inte kvar. Jag började hoppa runt på marken (fiskar kan ju inte springa... :P), ramlade ner i stora bassänger ibland och försökte komma upp.
När jag hoppat en bit ser jag en kvinna som går in i ett rum, och jag skyndar kvickt efter. Där inne står alla föräldrar (barnen är borta!) oc dricker något som är olika färg för alla, och på alla har det växt ut huggtänder, och till råga på allt står mannen som tog emot oss, "Välkommen, mina kära vampyrvänner!" Jag fick ju lite panik, och försökte hoppa ut, men då sa en kvinna där "Jag känner blod..!" och jag fick ännu mer panik. Mannen och den här kvinnan började då jaga mig (och konstigt nog hoppa jag ifrån dem), så jag dök ner i första bästa bassäng. Till slut gav de upp och då var drömmen slut. :D

Det var vanligt att man hade två lektioner som krockade. Då delade man upp sig i två, ett original och en kopia. Kunskapen delades inte, så det gav inte så mycket. Kopian fick inte äta någon mat. Jag frågade om inte kopian var sur för det, men det fanns visst ingenting som han kunde göra åt det.

Jag drömde att jag mördade kronprinsessan victoria och daniel...

Flyttade omkring stolar hemma.

I natt dröme jag en sjukt konstig dröm om ett Shirl. Jag åkte med tåget och på tåget träffade jag Freyda och Caileh som var på väg till skolan. Men sedan sa de att de lika gärna kunde skolka och följa med till Sh:irlet istället. Jag var yngst av alla förutom Funas katt som var (precis) två år. Sh:arna var snälla allihopa, men tyvär var de precis som bilden av dem i mitt huvudet. Det började med att vi skulle klara oss i 40 timmar utan mat och sömn. Vi spelade maffia, men jag fick inte vara med eftersom det var Borgin och Burkes maffia. När vi äntligen fick sova, vaknade jag några timmar senare och upptäckte att jag nästan var ensam, den enda som också var kvar var Kyashi. Jag gick upp och såg mig omkring, då upptäckte jag att alla satt i köket och hade en teoretisk lektion i kvastflygning. I ett hörn satt gaya i en rullator och stickade. När de såg mig komma sa de åt mig att ge dem en fms-lektion, och tjatade och tjatade. HenrikJ hotade med att Liam skulle kasta en Expelliarmusbesvärjelse över mig, om jag inte gav med mig.
Sedan vaknade jag...


//strumpminister

Drömde att min dotter dog och att min man var bortrest,semester mne brydde sig inte att hon hade dött.Han ville att jag skulle begrava henne för han skulle inte avbryta sin semester.Jag kommer ihåg att jag var rasande och kunde knappt andas när jag vaknade av drömmen.

Jag drömde om epilogen i den sjunde Harry Potter boken. Men istället för Harry och Ginny, var det HenrikJ och jag hade gift oss och fått två barn som skulle börja på Hogwarts.

Jag skulle vara med i ett TV-program (dokusåpa) där alla var klädda i militärkläder. Första dagen skulle vi dock ha på oss t-shirt och mjukisbyxor. En tjej frågade om jag ville låna, men jag sa att jag hade. En annan tjej sa att det var bra om mitt namn stod antingen på byxorna eller t-shirten. Jag sa att jag hade en sån t-shirt, sen kom jag på att det stod DUKTIG på den ena och LEDIG på den andra och inte mitt namn. Den enda t-shirten med mitt namn på vad den jag hade haft när jag var tre. Sedan kom jag att tänka på min t-shirt jag haft under "nollningen" på asienkunskapen och försökte hitta den. Jag hittade inte den, men istället två tröjor från STS (språkresa) med rolig text på.

Jag och Gunnar somnade i en säng. När jag vaknade ramlade en lapp av mig. Lappen var från mamma och hon hade skrivit att jaf inte skulle glömma bort att boka tandläkartid.

Jag var och hälsade på en stam i Afrika. Vi skulle spela fotboll. Alla var iklädda kläder som gjorde det halvt omöjligt. Min kompis var sjuk och en i stammen hjälpte henne att bli frisk, hemma skulle hennes sjukdom vara obotlig. Jag blev fascinerad och började fråga dem om andra saker, som rymden. De berättade allt de visste.

När jag kom hem skrev jag en bok om rymden. Det fanns sen innan en bok om rymden som alla trodde på, men jag hade lagt till en hel del nya saker som stammen hade bevisat. En sak var att jorden inte skulle gå under av en komet som krockade i den (vilket alla felaktigt trodde) utan att Gud skulle rädda oss från kometen. Det var en annan del om monstret som levde i havet. Ingen trodde på min version, och hur mycket jag än försökte argumentera för att min version var rätt (vilket den var) så ville ingen tro mig.

Alla ignorerade mig och en dag kom prästen hem till mig och berättade att min odör (som betydde lukten av min andedräkt) hängde i luften på grund av att jag skrivit den där boken. Alla trodde att havsmonstret skulle leta upp mig för att den kände på doften att jag skrivit något om den. Plötsligt stannade prästen upp i sitt talande och stirrade skräckslaget mot mig. Bakom mig stod det stora havsmonstret (som såg ut som en Alot: http://hyperboleandahalf.blogspot.com/2010/04/alot-is-better-than-you-at-everything.html). Jag började slåss mot den och efter en jämn närkamp hoppade den ner för klippan och gav upp. Plötsligt kom någonting flygande och landade på fönstret. Det såg ut som en korsning mellan en björnunge och en kattunge, men jag visste att det var monstrets bebis. Jag kastade ner bebisen efter monstret och skrattade åt mig själv att jag inte sett skillnaden på ett argt monster och ett mammamonster som försökte skydda sin bebis.

Jag drömde att en Man och ja var tillsamans och när vi skulle börja ha sex hom hans fru hem , som ja inte viste fanns

Jag var på Kolmården med mamma och man fick gå in till fåglarna. Vi hittade en gång från fåglarna till nästa bur som vi gick igenom. Nästa bur var tigrarna. Jag sa att tigerungar var gulliga och att jag skulle vilja klappa en. Mamma menade att det skulle vara en dålig idé eftersom tigermamman antagligen inte skulle godkänna det. På vår högra sida var en kulle där flera av tigrarna låg och på vår vänstra var högt gräs. Det fanns även pantrar där. Plötsligt kom de stora kattdjuren emot oss. Vi började springa in i det höga gräset och hoppades villa bort dem, men tigrar är både snabbare och smidigare samt har bra luktsinne så vi hade ingen chans. Jag klarade mig, men inte mamma. Jag kom ut ur buren och tittade på och tänkte att hon måste ju visst ha klarat sig eftersom det här skulle vara en lycklig film.

Jag var på en öde ö som var jätteexotisk och fin. Gunnar och några andra var också där. Gunnar började simma ut i vattnet för att bada och jag tänkte göra likadant. De andra stirrade konstigt på mig eftersom det var långgrunt och jag försökte simma i en decimeter djupt vatten. Plötsligt slutade det vara grunt, men vi bottnade fortfarande. Gunnar och jag simmade en bit och Gunnar skulle sätta ner fötterna, men då bottnade han inte och åkte ner under vattnet och fick en kallsup.

Att jag va glad

gick i lera

Jag promenerade runt i en byggnad. Allting var tyst. Utomhus var det öde. Jag kände på mig att Cthulhu vandrade utanför, och inbillade mig honom som en enorm skräckmumin i fjärran.

Plötsligt var han av en människas storlek och befann sig i byggnaden. Jag ifrågasatte vem som kunde ha åkallat honom, om allt som Cthulhu lovar är vansinne.

Gick i en skog med några vänner. Vi gick uppför en stor klippa. Där konstaterade vi att det var konstigt att det inte skrivits en bok om klippan, för den var jättestor.

Spelade något Cthulu-brädspel med tärningar. Man slog två tärningar och hamnade någonstans på ett 3x3-rutnät.

Jag var jätteblöt och endast iförd en handduk. Jag kom till ett omklädningsrum där jag tänkte byta om, men alla stirrade på mig så jag bestämde mig för att gå in på en toalett och låsa bakom mig. Jag hade precis hängt av mig handduken då någon skruvade av gångjärnen på toadörren och tittade in.
"Ursäkta!" sa jag och försökte täcka mig själv med händerna.
De nickade ursäktande och satte tillbaka dörren på gångjärnen igen. Jag satte mig på toan för att kissa, men då öppnades dörren igen och massor med folk strömmade in där. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till.

De strömmade emot mig med kritik mot min fanfiction som jag lagt upp på deras forum (de stömmar fortfarande emot mig på riktigt, men allt som sker är en del av deras forum). Någon kommentarer var:
"Det är oprofessionellt att skriva om sin egen sexfantasi."
"Det här är jättedåligt och passar inte alls i vårat forum."
"Du skriver inte bra, det här är totalt kasst!"
Sedan fanns mycket mer konkret kritik som riktade in sig mot specifika delar av min berättelse. Berättelsen var en erotisk novell med Severus Snape och var inte en av mina egna sexfantasier. Jag hade kämpat hårt med novellen och blev jätteledsen, speciellt när de inte slutade utan även fortsatte med obefogade personpåhopp. Jag skrek efter hjälp från administratörer för att värja medlemmarna som kom närmre och närmre. Snart dök de upp och de visade sig vara bibliotekarierna från Katedral. De skällde ut och slog bort medlemmarna från mig.

När allt var över och jag skulle gå därifrån kom jag på att jag dessutom hade postat min berättelse i fel forumavdelning trots att ingen klagat på det. Jag hade postat i Allmänt när det fanns en avdelning som hette Berättelser. Jag undrade hur jag kunde gjort något så korkad när jag alltid annars brukade vara jättenoga med att försöka posta rätt i nya forum.

Jag var i ett hus där jag plockade på mig bullar för att jag var sugen på det. Jag trodde inte det var så sent eftersom en av barnen, Linda, var vaken (hon var bara 8 år). Det var Roberts familj och Roberts mamma kom ut för att tala om för sin dotter att hon inte fick mer saft för att det var för sent. Jag hälsade på henne lite awkward eftersom jag inte borde vara där. Klockan var kvart i tre på morgonen. Jag skyndade mig därifrån för att låtsas som jag inte hade varit där. Jag plockade upp fler bullar som låg utspridda längst vägen. Jag hade en låda med bullar och utöver den hade jag sex stycken bullar.

Jag och Armand hade ett jättestort gräl eftersom Armand hade bestämt sig för att göra någonting annat istället för att flytta ihop med mig i höst. Jag blev skitförbannad på honom och sa med skitsur ton:
"Men bra då, då flyttar vi inte ihop!"
"Visst!" svarade Armand lika surt.
Vi skiljdes åt och antingen skickade jag en mental förbannelse på honom eller så beordrade jag faktiskt någon att följa efter och skada honom.

Sara W berättade att hon hade gjort någonting som var väldigt elakt mot mig. Jag blev skitförbannad och försökte springa ikapp henne för att slå henne. Hon cyklade iväg, men cyklade in i ett hörn så jag kom ifatt. Jag började slå på henne, men eftersom det var en dröm så blev det jättelöst och jag blev bara ännu mer frustrerad. Hon skyndade iväg mot havet och jag följde efter.

Det var två rum som var jättesmå och påminde om utedass. I det ena var Hermione och Ginny, och i det andra var Harry och någon mer. Jag var Harry. Man skulle ha sex i rummet. Plötsligt var jag mig själv och Gunnar var i samma rum. Vi kom fram till att det inte fanns någon glöd emellan oss längre och bestämde oss för att gå skiljda vägar. Jag kände mig jätteledsen efter det.

bakom mitt hus finns en jättestor krater....jag är rädd att jag trillar i gropen.

Jag skulle åka på ett lajv där man fick spela vad man ville (och det utspelade sig i nutid). Jag blandade ihop två olika karaktärer som jag hade funderat på att spela vilket slutade med att jag var döv, korkad, nyfiken och hyperaktiv. Tyvärr glömde jag bort att jag skulle spela döv ganska många gånger och kom på mig själv med att höra utan att titta på folks läppar. Lovisa (Acerola) och Hanna (dracodormi) från TS var där och spelade ett bögpar. De skulle ha sex och då skuttade min karaktär in och frågade korkat:
"Vad gööööör ni?"
De visste inte riktigt vad de skulle svara. En som var ansvarig både ON och OFF kom och sa till dem för något de hade sagt och att de inte fick ha sex. Hanna trodde det var en OFF-tilsägelse och sa:
"Men det var min karaktär som sa så."
"Och det var min karaktär som sa till", svarade den ansvariga.

Privat

Min sambo åt avokado med en sked.

På ett nätverk hade datorerna fått nya IP-adresser. De var 143.x.x.

Jag var en mördare och försökte fly. Jag var på en tågstation och det var en person där som visste för mycket. Jag försökte ha ihjäl honom genom brottning, i vilket jag inte hade överläge. Jag tog hjälp av en stins och höll fast honom mot rälsen tills ett tåg kom. Då hoppade jag och stinsen åt sidan och mannen blev överkörd (slizead i tre bitar). Sedan började jag fly från scenen och sprang in genom en dörr.

(halvt om halvt fortsättning på http://dlogg.se/drom/visa/icke-slutet-pa-tunneln)

Vi gick ut ur rummet och kom ut på en gata där massa personer gick för att de just hade muckat. Vi som kom ut från rummet hade alla helfärgade overaller. En kvinnlig berättarröst sa: "Att vara tjej och ha muckat är svårt att tro på."
Plötsligt blev jag en annan tjej som gick i vitt linne och armégröna byxor. Det var hennes röst och hon sa till en kille som gick bredvid:
"Muckat."
"Ja, det har jag", svarade killen som uppfattade tjejens konstaterande som en fråga.
Dessutom lät han lite som att hon var korkad eftersom hon inte fattade det.
"Nej, jag menar att vi har muckat, jag också", svarar tjejen.
Killen blir lite förvånad och försöker reda ut det där. Under tiden blev jag mig själv igen och jag pratade med en av Gunns klasskompisar som hade en ljusblå overall. Han var schysst, men verkade lite socialt handikappad till och från. Plötsligt rullade en vagn förbi med massa blåklädda personer. Det var hans klasskompisar och vi saktade in för att prata med dem.

Jag och några till flydde ner i en tunnel för vi var jagade av Voldemort. Voldemort stängde dörrarna bakom oss och trodde vi var instängde vilket vi inte var eftersom vi enkelt kunde få bort grejerna där tunneln en gång rasat samman. Vi kom till ett rum som vi inte vågade lämna och satt tysta där. Plötsligt hörde vi fotsteg och vi visste att vi skulle bli upptäckta av dödsätaren som kom. Det var Sasha (min morbrors fru) och hon hade Rebekka med sig. Sasha var visserligen dödsätare, men hon lovade att inte avslöja oss om vi tog hand om Rebekka. Alla la sig ner och trängdes ihop i de två stora dubbelsängar som fanns i rummet. Jag gick och försökte släcka ljuset för att Voldemort och hans följeslagare inte skulle avslöja oss, men en strömbrytare gjorde så att två lampor släcktes och två andra mycket starkare lampor tändes. Efter ett tag gav jag upp letande efter stömbrytare så vi skulle få helt mörkt.

Var på kravall och tog in på hotell. Där kunde man lyssna på kravallradion, där någon drog vitsar om mun-mot-mun-metoden.

I natt drömde jag att det var tre tjejer jag inte kände, jag har aldrig någonsin sett dom förrut. Dom var lite smålika varandra, men man såg skillnad på dom. Alla hade långt brunt lockigt hår och jag vet att åtminstone en av dom hade en vit klänning. vad dom andra hade kommer jag inte ihåg men tror att en hade jeans. En av dom var lite tjockare än dom andra också tror jag.

I alla fall, grejen med dom här tjejerna var att dom, precis som jag, var uppe på en jättehög höjd. gissningsvis typ 300 meter (seriöst) över en hårt traffikerad motorväg. Dom satt på en sån dära byggnadsbalk och dinglade med benen, pratade och ibland grät dom. Sen sa någon "jag gör det nu" sen hoppade den ner. Ner på motorvägen och det blev ett sånt där splasch och blod all over the place. Sen hoppade nästa tjej. Jag och någon av mina kompisar var lite högre upp än dom så vi såg allting uppifrån. Det blev lika mycket blod ifrån den andra tjejen och den tredje tjejen satt kvar ett tag på balkarna, sen började hon gråta och sa att hon inte vågade eller någonting åt det hållet. Jag och min kompis började skrika att hon inte behöver. Hon lyssnade inte på oss, hon hoppade också ner på motorvägen och nu var det tre stora blodfläckar på motorvägen.

Detta upprepade sej flera gånger under natten och under hela drömmen hade jag nummer 16 tatuerat i nacken.

De tre huvudpersonerna i Charmed sitter på en trottoarkant på en gata som liknar deras. Jag sitter med min pojkvän. Det är mellanrum på ett par meter mellan Prue, Piper, Phoebe och jag och min pojkvän. Prue sitter närmast, sen står hon vid oss och säger till mig att min pojkvän är en väldigt bra kille för att vara människa. Phoebe sitter en bit bort och håller med.

(Jag var på samma konfaresa som i http://dlogg.se/drom/visa/batar-och-konfirmander-i-uppsala)

Jag gick tillsammans med en jättestor vän (jättelång och jättetjock) på snabbköpet på flygplatsen. Jag skulle lägga i vattenmelon-bitar i rätt låda. Jag hittade en, men den var nästan full så jag kunde inte tömma min påse där. Snart hittade jag en till som inte var lika full, men jag hade fortfarande halva påsen kvar när jag tömt ut dem. Jag hittade ytterligare ett ställe för vattenmeloner, men det var bara vattenmelonhalvor och mina bitar var mycket mindre än så. Jag suckade och letade vidare. Tillsist hittade jag ett lagerställe för vattenmeloner och sträckte mig över staketet och tömde dem i den genom att skaka ordentligt på påsen, ingen missade. När jag var klar insåg jag att jag bara kunde ha gått runt staketet så hade det blivit mindre krångligt.

Där lagret för vattenmelonbitarna hade varit stod plötsligt en bajamaja och min kompis gick in där. Några konfirmandtjejer tyckte att det var en rolig idé att tjuvkika på honom när han satt på bajamajan och gjorde det. Jag gick fram till dem och tog dem därifrån och gav dem en utskällning. Min kompis kom ut från bajamajan och sa till mig.
"Höhö, det var tjejer där..."
Han lär som han var lite efterbliven, vilket han inte hade varit tidigare.

Jag var på en konfirmandresa. Konfirmanderna samlades vid olika stationer och gjorde saker, men alla tillsammans samtidigt. Vid min station hade vi alltid jätteroligt och det var helt underbart. Det kändes att vi kom så nära varandra på bara en liten stund att det lika gärna kunde varit ett SHiRL.

Lite senare stod jag i ett rum och lyssnade när de övade sina instrument. Tydligen gick många i Folkungas musikklasser och jag tänkte genast på Gunnar. Jag kollade på en av de minsta konfirmanderna och önskade att jag och Gunnar också var elva år. Att konfirmander är 14-15 slog mig inte, något som däremot slog mig var att elva nog inte var den ultimata åldern för det var så mycket man inte kunde göra då, så jag ångrade mig till 14 istället.

Jag var alldeles lycklig och varm i sällskapet av konfirmanderna. Vi hade blivit så nära vänner och det var jättemysigt överallt. Verkligen ett riktigt SH-mys varför jag gång på gång frågade mig själv mer än en gång om det inte var ett SHiRl

Jag var i Uppsala på en resa med konfirmanderna. Jag var i båten som vi skulle åka hem med. Ruben körde. Alla var på flygplatsen eftersom det var därifrån båten skulle åka. Jag sa till Ruben att han borde släppa av mig så jag kunde gå och hämta konfirmanderna. Han gjorde det. Båten var lite läskig. Man var tvungen att klättra upp för trappor och grejer för att komma ut. Ingenting för någon med klaustrofobi helt enkelt. Efter många om och men så la båten till få ett ställe där jag kunde kliva av. Jag sprang över flygplatsens hamnställe och blev tutad på en gång innan jag kom in i byggnaden.

Jag var uppenbarligen i affärsdelen, men jag ville ju till väntesalsdelen. Jag var inne i någon trädgårdsaffär och en försäljare haffade mig och försökte få mig att köpa någonting som såg ut som en papperssamlare men var till växter.
"Du ser ut att vara ny här", sa hon och i den meningen uppfattade jag att hon trodde att jag var ny student.
Jag orkade inte säga emot att jag inte var Uppsalastudent utan spelade med för att bli av med henne.
"Ja, jag bor för det mesta här och åker hem på loven", ljög jag.
Hon försökte sälja papperssamlarsaken till mig medan jag gick för att hitta därifrån. Tillsist kom vi fram till dörren till väntrummen och jag såg konfirmanderna innanför.
"Nej, nu måste jag gå", sa jag till tanten och gick in till konfirmanderna.
"Hej!" sa en konfirmand. "Var har du varit?"
Jag berättade om Ruben och båten, fast nu hade Ruben blivit Snape och konfirmanden kommenterade min berättelse med:
"Du är kär i honom."
"Det är jag inte alls det", protesterade jag, men gav upp ganska snabbt.

Jag hade glömt bort vem som gjorde musiken till Peter Jacksons Lord of the Rings-trilogi, och sökte på Spotify. Spotifys dåliga tagging gjorde dock att jag var osäker på om kompositören hette "New York Symphonic Orchestra", "[01]", "Unknown", "Howard Jones" eller "Shore".

När jag vaknade mindes jag att det var Howard Shore.