Dlogg

Jag skulle åka hem i en svart båttaxi. Det var jag, Gunnar, Ingrid och en okänd kille. Den okända killen ville till någonstans (Frimuraregatan, vet inte ens om den gatan finns) som tydligen låg en ganska bra bit ifrån Ingrids hem, men Ingrid valde att också gå av där. Jag och Gunnar gick också av för att Ingrid skulle komma ut. Då höll båttaxin på att åka iväg, men vi hoppade in igen och sa att vi ville hem till Gunnar.

Jag var ute och cyklade längs med Stångån och plötsligt så råkade jag cykla ner i ån. Eftersom min cykel är ny ville jag inte att den skulle sjunka så jag försökte dra med den upp, men jag orkade inte. Då spolade jag tillbaka tiden och såg till att inte cykla ner i ån.

Dröm

Ja skulle infiltrera en grupp människor, hade tagit med mig två från den deras motståndare som vi skulle "råka" möta vid en affär. Jag stod med taxin utan för. Och de hade redan klivit in två engelsktalande tjejer (kunder).
Jag märkte att de var mej på spåren, och mina kollegor också, så jag sprang fort ut och träffade dem när jag fick deras telefonsamtal. jag hälsade dem som "long lost friends". Men de andra kom ut, och konfronterade mig för vad jag hade gjort.
I slutet upptäckte jag varför allt detta hade hänt, för att jag skulle hamna i ett emotionelt tillstånd, där jag fick uppleva hur det var att titta upp under ytan på, där alla cyklade över mig. Och jag förstod att allt hade icensats för att få mig hit.

Jag kommer ihåg att jag tänkte, precis som jag hade hört talas om en annan kille som några gjort likadant för. Och det var det finaste. Just när jag vaknade funderade jag om det var något som hänt på riktigt, men nu när jag är klarvaken, så kan jag inte komma ihåg något sånt.

Det var nog bara en invecklad dröm helt enkelt.

Jag satt på mitt rum med Annika, Adam och Armand, och det var en hemlig lucka i golvet vid ena sängfoten. Adam kröp ner i den och sa att där fanns en hemlig gång. Jag och Annika sa att vi skulle följa med ner. Vi skulle bara hämta någonting. Vi bad Armand vakta hålet så länge och gick iväg.

Jag läste en bok som liknade Bibeln.

En gammal man höll på att drunkna i en sjö. Han ropade: "Herre, hjälp mig! Jag har hundra dinarer att ge Er". På stranden stod en herre som hette Joshua och rodde ut och hjälpte honom in till en ö. Mannen sade att han skulle ge honom de hundra dinarerna när han kommit in till fastlandet. Joshua nekade honom det, och sade att det var han och Bob som skjutsat gamlingen dit från början.

Jag skulle lära mig spela gitarr och jag hade redan tagit nårga lektioner. Jag skulle bara gå på en vanlig gitarrlektion som jag hade på Ånestadsskolan. Jag hämtade en gitarr som fanns i källaren i huset Framtiden och åkte hiss upp till översta våningen. På första våningen jag åkte förbi såg jag massa sjundeklassare som spelade gitarr i ett klassrum på sin musiklektion. När jag kom upp till nästa våning och gick av såg jag Michan sitta där. Jag frågade vad hon gjorde där och hon sa att hom skulle ha hemspråk - engelska. Där satt några högstadieelever som också skulle ha hemspråk.

Sedan skulle jag ta trapporna ner till våningen under och lämna Framtiden för att gå till huvudbyggnaden. Det fanns alltså ingen poäng med att jag hade åkt hela vägen upp.

I en Starcraft-match anfaller jag med tre zerglings och tre hydralisks. Tre SCVs dödar mina hydralisks, och mina zerglings gräver ned sig.

Jag satt och petade upp klyftade tomater från en plastburk med en salladsgaffel. Tomaterna gick sönder och mosades.

(natten till 16/6)

Anteckningar från drömmen:
* McDonalds, beställa macka (EM-macka)
* halv, nej dubbel -> få cola + festis
* går iväg för att hämta, vänta
* annan kommer, ring efter första

Antar att jag på rad två ångrade mig i drömmen.

(natten till 16/6)

Jag sprang på en skogsstig tillsammans med Ingrid och Adam. Vi hade sprungit där förut. Det började duggregna. Jag kom fram till en klippavsats och blev tvungen att tvärnita. Armand stod där. Vi klättrade ner till stranden nedanför. Klippan var lite hal på grund av regnet, men vi klarade oss bra för vi hade klättrat ner där förut. När vi var nere började det ösregna och jag, Adam och Ingrid sprang in under ett tak (Armand hade försvunnit). Det kom stora vågor ifrån ån som var tre meter höga och sjöljde över oss. Jag ropade till de andra att vi skulle simma/springa (ibland var det vatten och ibland inte) till bron dit vågorna inte nådde upp.

Jag var en professor av nåt slag och jag hade hittat en persocom (en persondator utformad som en människa). Det häftiga med just den här modellen var att hon verkade haa känslor och var mycket intelligent. Min medhjälpare började utveckla en partner till denna persocom för att den skulle bli lycklig. Jag (dock inte professorn som jag var) visste att det bara skulle sluta i olycka eftersom vi inte kunde bygga en lika intelligent persocom. I vilket fall så gick jag omkring och jag höll i nåt vin som var bränsle eller så till persocomen. Då började några som var på fest där jaga mig för att de ville dricka upp vinet. Jag blev rädd och sprang in i ett rum. Där satt Annika och jag ropade på henne att hjälpa mig. Hon slog ner de som försökte ta vinet.

Vi var i Rom. Om man läste latin skulle man glida ner för en brandmansstång från platformen vi stod på. Om man inte läste latin eller ville dela sovrum med någon som inte läste latin skulle man ta sig ner på ett annat sätt. Jag gled ner för stången och fick en nyckel till ett sovrum. Kalle hade tydligen följt med och skulle dela sovrum med Ingrid vilket jag fann ytterst misstänkt eftersom de inte var tillsammans. Jag sa att vi säkert var några stycken som också skulle sova i deras rum. Det skulle ju bara vara att dra in lite madrasser och det skulle säkert få plats minst fyra i dubbelsängen. Ingrid nickade instämmande.

När de låste upp dörren till sitt rum fanns där ingen säng. Det fanns ett skrivbord med en dator och bokhyllor och garderober täckte väggarna. Efter en stund pekade jag upp mot taket. Emellan taket och bokhyllorna längst ena väggen var sängen. Hur coolt som helst. Vi började försöka ta reda på hur man skulle komma upp i sängen.

Jag letade i ett träd efter saker som var bra att ha. Där fanns en massa fjädrar och en rubin.

Jag kunde någonting om någon hemsida som bara jag visste om. Hemsidan hette Charlotte och jag var jämt inloggad på den. Jag minns inte alls vad det var för slags hemsida, men jag försökte visa och förklara för mina kompisar vad det var och varför det var så bra, men de var inte speciellt intresserade av att lyssna.

Jag hade läst en undersökning om att man mådde bättre av sex. Jag satt och diskuterade denna med Karl och tyckte att han borde testa den metoden. Han var tveksam till förslaget, men jag föreslog att han kunde ha sex med Ingrid bara för sexets skull. Han skulle ju må bra av det. Till slut verkade han inte lika negativ till förslaget.

(så vaknade jag och blev rädd att Kalle hade tagit med sig Ingrid när han gick och la sig (han sov i sängen över mig))

Jag bjöd Kalle på choklad som var väldigt sockrig eftersom jag var mer sugen på salt och ville ha den saltiga chokladen för mig själv. Kalle sa att han tyckte att chokladen skulle passa bra med vin och gick för att hämta det. När han kom tillbaka hade han förvandlats till Michan som promt ville dricka vin med mig, men jag ville inte eftersom klockan var fyra på morgonen. Jag var trött och ville sova.

Ja skulle köra taxi, och då kom min kollega med Mercedecen, och då hade han en körning redan, men vi ropade in på radion och fråga vad vi skulle göra därför att vi var ganska sena redan. men de sa att vi fick göra som vi ville. så vi valde att köra. och jag tog med mig min kollega, för han skulle bli avsläppt innan dess.

vi körde en väg som jag inte alls kände igen, och det var jättebrant. så jag bromsade för jag tyckte det var så otäckt. men då stälde sig bilen på tvären, och det var ju motorväg, så jag var tvungen att häva sladden. men då flög bilen upp i luften en bit, för de var så brant, men jag kunde ändå hålla den rak i färdriktningen. sen körde vi vidare och tog av vid ett bostadsområde, ja gick ur bilen för att ta reda på vars vi var någonstans, och min kollega kom efter,

men då kom jag att tänkte på att bilen är nog öppen, så jag sprang allt jag kunde för att ingen skulle hinna ta bilen. när jag äntligen hittade bilen så tog min kollega och låste upp sin VW Beatle som var helt översnöad, och Mercedecen hade ganska mkt snö på sig också. ja sa att jag inte ville köra Mercan, utan ville byta tillbaka till Saaben, för den kunde jag köra iallafall.

Sen ringde telefonen, och jag slapp denna mardröm :-)

Jag hade druckit alkoholfri cider. Någon avslöjade att det visst innehöll alkohol, så vips blev jag stupfull.

Det var någon konstig tid vi levde i, bronsåldern eller liknande. Jag hade ett barn med Gunnar, men det var inte officiellt eftersom det inte var status att ha barn. Sedan hände lite saker som jag inte minns, men det visade sig i alla fall att Michan och Gustav också hade en liten baby och de hade gått ut med det officiellt. Då gick vi också ut med att vi hade en baby.

Jag och mina två småsystrar var adopterade. Jag och Linnéa skulle åka och hälsa på våra biologiska föräldrar. Ellinor skulle åka någonstans och kunde inte följa med. Våra biologiska föräldrar var i vilket fall hemska. Vi hade egentligen en stor mängd syskon, men inga av dem var kvar i livet. Våra biologiska föräldrar tillfångatog dem nämligen och låste in dem och slet av deras ben. Detta gjorde de även med Linnéa. När de hade slitit av benen hade man kvar något som liknade bakben från en hjort. Jag fick panik, för de skulle göra så här med mig med. Jag försökte ta reda på om det fanns något sätt att återställa Linnéa, men det fanns det inte. Jag höll mig på långt avstånd från fönstrena eftersom min biologiska mamma gärna skulle knuffa ut mig genom dessa för att få övertaget. Jag gick ut på framsidan där jag fick syn på Julls, hon hade på sig sin balklänning. Jag sprang fram till henne och kramade om henne. Jag grät medan jag skräckslaget viskade i hennes öra:
"De är farliga, de sliter av benen på en, gör någonting, snälla Julls, ring polisen, berätta för Gunnar."
Jag slutade krama henne innan det skulle verka alldeles för misstänkt.

Senare försökte jag rymma. Jag var känd för att jag nästan hade blivit överkörd av ett tåg när jag var liten, men det var ett anonymt kändisskap eftersom alla visste om flickan med tåget men ingen visste att det var jag. När jag flydde kom jag upp på ett spår och insåg att jag skulle bli påkörd av ett tåg som kom. Jag började springa från tåget och sprang av där rälsen kopplades om. Men just som jag hade stannat till så kopplades tåget om att åka på spåret jag hade sprungit till. Tåget bromsade och körde in i mig litegrand. Jag föll ihop.
Lokföraren kom ut och höll upp mig. Jag berättade att jag var flickan som nästan blivit påkörd av ett tåg som liten, och varför jag flydde. Han lovade att ta hand om mig. Vi hade en fest vid en stor ek i närheten. Plötsligt kom min biologiska mamma och en massa poliser. Hon hade anmält mig som kidnappad. Jag skrek och tjöt när de försökte tvinga mig tillbaka till henne. Sedan vaknade jag.

Jag satt på en gudtjänst och alla sjöng tråkiga psalmer som jag inte kunde. Alla satt på läktaren, men jag satt på en gunga i taket ovanför själva kyrkorummet. Eftersom jag hade tråkigt gungade jag fram och tillbaka. Jag insåg snart att jag störde folk och gick ut istället.

Sedan kom jag tillbaka och skulle sätta mig vid mina kompisar, men då hade Carro tagit den platsen och jag fick istället sätta mig på en annan plats bredvid Linda. De avslutade då den sista tråkig psalmen. Det som skulle komma här näst var en duett mellan en lokal, medelålders sångare och en jättekänd, svensk, enbent sångare som hette Johanna. Hon skuttade fram på sina kryckor men tappade en och föll ihop. Argt sket hon i kryckan när hon reste sig upp och fortsatte bort mot kören. De sjöng en sång som handlade om livet. Hur jobbig mannen i förhållandet brukade vara, att man aldrig förstod sig på kvinnan och hur ensam man alltid kände sig på lördagskvällen. Av någon anledning sprang jag sunt på scenen som statist, dock hade jag ingen aning om vad jag sskulle göra och hann inte byta om till rätt kläder i tid på låten.

Jag var i skolan och letade efter min cykel som någon har tagit. Det var massor med cyklar där som liknade min, men ingen av dem var min. Jag blev mycket besviken. Jag gick tillbaka till Ingrid, Adam och Armand där jag hade stått tidigare och pratade lite med dem. Jag försökte beskriva cykeln för Ingrid och hon sa att hon hade sett en likadan som jag beskrev lite längre bort. Vi gick dit, den var borta nu.

Istället så började vi stirra genom ett hål i väggen, och jag var Harry Potter, fast jag hade kinesögon och långt, rakt och inte speciellt tjockt hår. Och jag hade inga glasögon. Ingrid och Adam hade på något sätt blivit Hermione och Ron och Armand vet jag inte alls var han tog vägen. I vilket fall var Hermione och Ron jättekära och skulle börja hångla, men olyckligtvis råkade Harry (jag) hamna emellan så allting blev jättepinsamt.

Jag sa till Gud att om han ville bevisa sin existens skulle han göra en platta som låg vid mig svart. Det hände ingenting. Dock efter ett par minuter blev den svart och jag blev konfunderad. Var det Gud eller ren slump? Sedan hände en massa andra liknande grejer som skulle kunna vara Gud. Jag ville berätta det här för Gunnar, men kom på att det inte skulle vara någon idé eftersom han ändå inte skulle tro på mig (eller på att Gud hade gjort det).

Jag satt vid ett bord tillsammans med Timm, som såg irriterad och uttråkad ut. "Vad är det?" frågade jag, och han tittade snett på mig. "Ingenting händer ju här." "Vad ska du göra då?" "Jag ska flytta till Meteor Falls, det är mycket finare där!"

Det var min födelsedag i kombination med typ avslutningsfest och namnsdag och lite till. Folk skulle iaf ge mig presenter. Armand gav mig två böcker, den ena var på engelska och den andra på italienska. Jag kan inte italienska så jag blev lite irriterad, men jag försökte översätta titeln mha mina kunskaper i spanska. Första ordet minns jag inte, och andra ordet vara para - för. Tredje ordet var cara och jag frågade Ingrid om det betydde dyr eller billig.
"Dyr", svarade Ingrid. "Men det kan också betyda svår beroende på sammanhang."
Jag nickade och låckades översätta titeln till "Någonting för svåra dator-någonting". Någonting är de ord jag inte kommer ihåg.

Jag skulle sova, men delade av någon anledning säng med Viktor och Rebecka. Sen skulle de ha sex, och det tyckte inte jag var så kul, för jag sov också där. Det knäppa var att Rebecka låg bakom Viktor och ändå lyckades de. De talade om för mig att det var möjligt, men det såg inte ut så. De gjorde såhär för att föräldrarna inte skulle märka någonting om de kom in. Jag var inte speciellt imponerad.