Dlogg

(INTE DRÖMMEN)Jag surfade in på aftonbladet häromdagen och fick då läsa om de två 19-åriga tjejerna i N.Y. som hade rånat en bank på 65.000 dollar och sedan gått och shoppat för att de ville kunna klä sig glamoröst. Natten därpå drömde jag följande:

Jag går in till min lektion men salen är förändrad. Det likar ett bibliotek och alla mina klasskamrater sitter djupt nersjunkna i böcker och vår vanliga lärare vid ett annat bord. Jag, hur som helst, träder in med ett stort gevär och hotar alla till livet och skriker åt dem att räcka upp händerna, vilket dem gör, och vara tysta. Sedan går jag fram till min lärare och tvingar henne att ge mig hennes plånbok och medan jag är därinne frågar alla mina klasskamrater varför jag gör detta och ber mig att ge tillbaka plånboken till min lärare och istället sticka så att mitt dåd blir ogjort så att säga. I alla fall så svarar jag dem att jag måste göra det här. Jag måste göra det. Och när jag tagit mig därifrån så upplever jag enorma skuldkänslor. Främst för att jag gjort någonting olagligt och nu kommer med största troliga sannolikhet och fast men också för just det faktumet att jag inte bar mask. I drömmen är jag helt förtvivlad över att jag inte bar mask och strax vaknar jag, fortfarande med starka ångestkänslor. Det tar ett tag innan jag kommer ihåg min dröm och då släpper också ångestkänslorna eftersom jag kommer på att det var därifrån de kom.

Jag hade brytit mig in i skolans skyddsrum. Det jag först fick syn på var en stor dunk med T-röd. Jag tog med mig dunken och flydde. Jag sprang upp i skogen med dunken och ritade ett pentagram som jag sedan hällde t-röd i och tände på. då började mitten skina, och jag sa högt: "I SUMMON THEE, LUCIFER!"
Men det var inte lucifer jag hade kallat fram. Det var Linnéa i en vacker medeltidsklänning och guldkrona. Hon drog fram en massa disneyfilmer och drog med mig hem till henne för att tortera med Bambi, Snövit och alla de andra disneyklassikerna. Sedan vaknade jag skrikandes.

Jag och 2 kompisar stod på en klippkant, och det var typ orkan och en massa dimma så man såg ingenting. Då kom typ Simba, Timon & Pumba från lejonkungen flygande. Timon satt i en pytteliten flygande motorcykel (siriusvibbar) och Pumba hade typ avtagbara vingar.. De skrek att vi skulle hålla i oss. Så vi tog tag och vi flög iväg, men jag tappade taget. Tydligen var vinden stark ändå så jag flög efter dem, och sedan lättade dimman och stormen och vi flög över en savann (tecknad xD), men det var fortfarande tillräckligt mycket vind för att flyga... Till sist landade vi (jag kraschade typ xD) på marken bredvid ett träd, och helt plötsligt var vi uppe på klippkanten igen och scenariot upprepades. Fast denna gången tappade ja inte taget utan höll i min kompis arm, som hade vingarna denna gången..
Vi flög över savannen och landade vid ett hus istället.
Vi la vingarna och den pyttelilla motorcykeln i en låda och gick upp på övervåningen där våra föräldrar var O.o och de typ reagerade inte på att vi hade ett tecknat lejon med oss xD
Jag var jätteorolig för att någon skulle sno vingarna så jag var vid lådan hela tiden. Fast sen gick jag till ett annat rum och när jag kom tillbaka var vingarna stulna, och utan dem kunde vi inte flyga :o
Motorcykeln var liksom för liten för oss alla xD

Massor hände, jag minns inte början av drömmen så bra, men sedan iaf så skulle jag gömma mig i ett hus som jag tror jag drömt om förut. I ett rum fanns Remus Lupin, och han höll på att förvandlas till varulv (= varulv) och jag sprang förbi det rummet och gömde mig i ett annat rum. Det var ett flickrum, och ganska litet, sängen stod intill väggen och i ett hörn fanns en bokhylla, och mittemot sängen fanns ett skrivbord med massa saker på. Jag stannade och tittade lite på tv för att vänta på att kunna smita ut utan att Remus skulle äta upp mig. Sen trodde jag det var lugnt och gick, men då dök varulvsremus upp och började jaga mig. Så jag sprang och hann ut, och då helt plötsligt åkte jag på en motorväg i en bil med okänd människa vid ratten. Sen åkte vi förbi massa lastbilar, och efter det skulle vi stanna och göra köttbullar.

Sen så dök Remus upp igen men var vanlig, och sen vaknade jag...

Det var en väldigt förvirrande dröm. Vi sprang runt, runt i en konstig stad som var som en kombination av Rom, Stockholm och Nyköping. Det kändes som alla jag någonsin känt i hela mitt liv bodde där. Det var galet.
Iaf, det avslutades med en jättejobbig stress att jag och några andra (mest hoggare tror jag..) skulle åka till Belgien för att träffa JK Rowling. Vi skulle åka med planet 9. Klockan 7 började jag packa. Alla skulle inte åka, och vissa personer var jättearga på mig, speciellt en person och han vägrade prata med mig. Så jag var jätteledsen och grät, samtidigt som jag försökte hinna packa massa och sätta i linserna. På samma gång. Dömt att misslyckas.

Sen kom jag iaf iväg till "flygplatsen" som låg på Plattan i kuben, och för att checka in till planet typ, så var man tvungen att köpa massa glass i någon av alla glassbutiker som låg runt omkring denna plats. Jag valde blåbär och hallon.

Sedan rusade vi på planet och då vaknade jag.

När jag var liten fick jag en dröm som återkom flera gånger. Den var helt och hållet olik de drömmar jag brukar ha. Man brukar ju oftast drömma om en historia med en "handling". Den kan vara hur konstig som helst där man inte kan springa, inte kan blunda när man är rädd eller där man är någon helt annan (detta ifrågasätter man såklart inte). Men den här var annorlunda.

Jag drömde om ett rum. Ett mörkrött rum, väldigt lågt i tak, med ett rutnät på väggarna, såsom kaklade rum har fast detta inte var kakel. I det här rummet studsade två bollar omkring. En blå och en gul tror jag. Den gula var nog lite större. Och det var drömmen. Bara två klot som studsade runt i ett rum. Det var inga människor där, inte ens jag själv fanns där i någon form. Det var bara som om jag var en åskådare som såg det hela från olika vinklar hela tiden. Eller var det kanske rummet som rörde sig?

Aldrig har jag drömt någon liknande dröm. Det var en mardröm, varför är jag inte säker. Kanske för att den var så absurd. Jag undrar om någon annan har drömt något liknande. Den fascinerar mig fortfarande och jag kan tänka på den ibland och undra varför.

Igår natt drömde jag att jag var på mitt sommarställe. Huset är omgiven av en stor skog. Jag skulle gå ut i skogen för att göra något, varför får man ju sällan reda på i drömmar. Problemet var att efter jag gått en stund fick jag syn på en björn. Den kan inte ha varit fullvuxen för den var inte särskilt stor men den var ändå skrämmande. Jag försökte undvika björnen genom att lämna vägen och gå in i själva skogen. Den fungerade och jag sprang till mitt mål. När jag skulle hem igen trodde jag väl knappast att jag skulle möta björnen igen, men där hade jag fel. Det verkade som om den hade följt efter mig. Den här gången tänkte jag inte fly iväg från den så jag tog ett par osäkra steg framåt. Björnen såg det och började springa mot mig. Jag blev rädd och sprang ändå in i skogen. Då vaknade jag.

Jag drömde en gång att jag skulle besöka Harrys föräldrars grav. Jag tror att det var Snape, Harry, Ron och Hermione, men jag är inte säker. På gravstenen kunde man skriva meddelanden och sånt. Jag antar att drömmen kom från kapitlet Godric's Hollow i den sjunde boken. Där besökte de ju graven och såg det förstörda huset där meddelanden var nedklottrade. Det var det.

Jag satt på en pinne högt uppe i luften. Någon sa i en högtarare:
"Släpp ner sladden!"
Jag släppte ner en sladd som for iväg mot golvet, det var oändligt långt ner. Sladden satt fast i min pinne.
"Och släpp ner dammsugarslangarna!"
De satt fast på mina ben så det ryckte lite när jag släppte ner dem.
"Gånger 3 komma 14", sa rösten, fast han hade fel. Slangarna var en viss längd gånger pi för att nå ner till golvet, men nu hade han benämnt slangarna som "slangarna" och då kunde hanju inte lägga till pi efteråt.
Rösten sa att vi skulle sita där och vänta i två timmar, men jag för höjdrädd så jag ville inte det. Jag ropade på Sara F i min klass som var funktionär eller dylikt. Hon sa att jag skulle försöka klättra ner, men jag vågade inte. Jag sparkade av mig dammsugarslangarna från benen genom att ta av mig skorna och kollade efter möjligavägar. Den enda jag hittade var att klättra upp på fönsterbläcket bakom mig och sedan ner via ställningen med en brant backe som jag kunde använda som rutchbana. Jag tycke det verkade väldigt farligt och insåg även att jag hade tappat mina trosor när jag sparkat av mig sladdarna. Jag väste det till Sara för att hon skulle hämta dem åt mig.
Gunnar kom tillbaka med mina trosor. Han sa två saker som rimmade och ropade sedan högt:
"Inga trosor rumpan syns!"
Det rimmade i min dröm. Alla kollade på mig och det var jättepinsamt. Jag örfilade Gunnar som blev arg, men jag sa att han förtjänade det då han fick alla att titta på mig där jag satt i endast BH.

Jag var i ett gammalt hus som man fick gå runt i. Jag hade varit där många gånger förut. På vissa ställen var man tvungen att krypa genom små öppningar för att komma till nästa rum (det var främst i tornet). Jag hade gjort det många gånger förut, men den här gången fastnade jag med knappen på ena bakfickan av byxorna. Jag fick hjälp att komma loss och kröp aldrig igenom hålet, det kändes onödigt eftersom jag hade varit där tidigare. Knappen gick av i två delar och lossnade från byxorna. Jag visade mamma och hon sa:
"Jaha då var det bara att slänga byxorna då."
Jag påpekade att knappen hade varit lite trasig innan och att jag inte tänkte sluta använda byxorna bara för att de saknade en knapp.

Jag drömde att jag och en vän till mig (har ingen aning om vem det var nu såhär i efterhand, skulle kunnat vara en i min gamla klass) kom på ett gäng med skurkar som sysslade med mycket skumma aktiviteter och läskiga saker, mord och bedrägeri och liknande. Vi ville stoppa dessa, för att de skulle hamna i fängelse och få vad de förtjänade. Det hela utvecklade sig till en vild resa genom stora delar av Sverige, och tillslut hamnade vi hemma hos min mormor där vi rusade in och gömde oss i tvättstugan. Där var det massa andra människor, eller inte just i tvättstugan, men i mormors hus och några av dem upptäckte oss. De sa att de skulle skydda oss från skurkarna.

De som var galet med den här drömmen var att vi hela tiden följdes av vår gamla klassföreståndare, och resten av eleverna som gick i ku3. Vi satt i klassen hemma hos mormor och vår klassföreståndare tog fram sitt block och frågade vad alla i klassen höll på med, sedan skrev hon upp det precis som hon brukade göra när vi hade redovisningar på gymnasiet. Det var kul för hon skrev mitt och den andres namn och att vårt "mål" var att besegra ondskan.

Sedan hände massa andra saker, bl.a. så hade ett par tama björnar flyttat in i mormors kök och med dessa skrämde vi skurkarna. jag tror att jag kände en av skurkarna också.

Det var väldigt läskigt i drömmen, men såhär i efterhand känns det mest absurt.

I drömmar känner man sig ofta smart för att vakna och inse hur idiotisk man var, här är ett exempel som jag drömde nyss.

Jag och min kompis satt och chattade i trippelchatt med en gammal killkompis som vi knappt kände längre. Därför var samtalet ganska enformigt och opersonligt. Killen totalignorerar mig änsålänge så jag sitter tyst och ser på när min kompis frågar saker som vilken skola han går på och vad han sysslar med nuförtiden. Han säger att han är förkyld och har feber och borde stänga fönstret som han har vidöppet i minusgrader.
"Oj, varför har du det? :o" frågar min kompis.
Han svarar: "My pillowcases have flowers on them." Lite halvt mystiskt kanske, men min kompis tycker att det är svar nog och börjar prata om något annat. Men då tänker jag att jag kan vara smart, så jag säger "How do you tell?" och framför datorskärmen gör jag min finurligaste min och menar att det finns ingen möjlighet för någon människa att ta reda på om det är blommor på deras kuddar eller inte.
Det var ju inte precis världens smartaste svar, och jag kan inte förstå varken vad han eller jag menade.

[Jag vaknade mitt i natten och skrev ned en dröm som ett sms, för att jag skulle komma ihåg den på morgonen. När jag vaknade stod:]

Py hp tappar bort
förstår inte röststjtinne

[De två första orden betyder att man var tvungen att skriva högskoleprovet i Python, vilket jag inte kan. Röststjtinne blev nog fel på grund av T9, och vad jag tappade bort har jag ingen aning om.]

Jag såg en animation, som skulle vara politisk humor. En gris tänkte på bacon och startade en spis med en kastrull på. Vätskan i kastrullen började stormkoka, och kastrullen tänkte på en telefon med gröna ögon och några saker till, som jag inte minns. Poängen var att sakerna var omöjliga.

Anledningen till att den gröna telefonen var omöjlig var att en tonårstjej bredvid grisen satt och pratade i en likadan telefon (utan ögon). Hon var tydligt missnöjd och jag förstod att hon utnyttjades av personen på andra sidan telefonen.

Det politiska budskapet missade jag dock.

Jag var i skolan (som var Hogwarts) och Slingersvans skulle bli vår nya professor i något ämne. Jag hade köpt gula tulpaner till honom för att han skulle bli glad eftersom han antagligen skulle vara osäker som lärare. Jag var inte ensam om att ha köpt blommor, hela katedern var full av dem och flest var gula tulpaner. Jag satt bredvid en mörkhyad kille från slytherin som var lik Snape till sättet. Jag var mig själv, fast jag var Harry Potter. Jag insåg att jag var tvungen att inte tänka på att Slingersvans hade förått mina föräldrar. Kristin kom in i klassrummet, hon hade en bukett med blad med sig.
"Vad skönt att det inte bara är jag som har tagit med blommor den här gången", sa hon.
Hon brukade vara ensam om att ta med blommor till lärare.
Professor Slingersvans kom in i klassrummet tillsammans med professor McGonagall. Hon önskade honom lycka till med lektionen och Slingersvans blev jätteglad för alla blommor.

Jag, Hermione, Ron och den mörka killen som hade suttit bredvid mig gick i en korridor. Plötsligt var jag utanför min kropp och såg allt uppifrån. Snape satt i ett hörn och mumlade samtidigt som han betraktade den mörkhyade killen, som tydligen var styrd av Snape. Allting var en filminspelning och jag kom på att killen var mörkhyad eftersom man inte skulle tro att det var Snape som ung på riktigt utan att man skulle inse att han var styrd av Snape.

Det var en liten bebis som var alldeles själv. Den kröp omkring på vår altan. Bebisens mamma kom ut från fårt hus, men bebisen klarade sig bättre själv. Den hade dreadlocks. Den var Jesus.

Jag var hemma och min syster Linnéa skottade garageuppfarten som var mycket brantare än den brukar. Jag sa att hon inte skulle skotta eftersom det var is under och då skulle man inte kunna sa sig upp för garageuppfarten när man kom hem sen. Jag föreslog att vi skulle forma snön till en trappa och visade hur man gjorde. Det fungerade trots att det var mest pudersnö.

Vi byggde ett miniväxthus vid sidan om vårt hus, men på vintern skulle det bli kallt så pappa isolerade det med femhundralappar och tusensedlar. Jag blev arg och sa att de pengarna kunde man använda till något bättre och föreslog att han skulle isolera med tidningspapper istället. Jag plockade ut pengarna.

Jag, Karin och Annika åkte buss. Jag och Annika diskuterade en sak och Karin tog illa upp. Hon blev ledsen och började gråta. Jag satte mig bredvid Karin och höll om henne och sa att vi inte hade menat något illa. En tjej som satt lite längre bak i bussen lutade sig fram och sa:
"Din kompis har inga belägg för att bli ledsen."
Jag blev skitsur på tjejen och sa:
"Vad vet du om det? Vad vet du om vad hon har gått igenom eller något om någonting!? Ska jag slå dig eller?"
Jag och tjejen ställde oss upp. Jag hoppade mot henne och siktade med en spark i hennes ansikte. Hon tog blockerade med sina händer. Sedan sparkade hon mig. Vi slogs ett tag, men hon var tyvärr mycket bättre på att slåss. Rebecka satt i närheten och jag ropade:
"Hjälp mig Becka!"
Rebecka hjälpte mig och vi lyckades vinna över tjejen.

Bussen var på väg till en badplats och det var en gruppresa av något slag. Jag och Rebecka tyckte badplatsen vi stod vid just nu var väldigt fin och vi ville inte fortsätta. Vi gick av bussen när den stannade till. Busschaffören sa att vi inte fick gå av eftersom hela gruppen skulle till samma ställe. Vi ställde oss därför vid kanten där dörren stängs så att dörren puttade ut oss när den stängde. Bussen åkte iväg. Jag insåg att bara Rebecka hade fått med sig sin väska och hon hade knappt några pengar.

Jag och två till skrev Programmeringsolympiaden. Den höll bara på i tre timmar. När vi var klara sade en av oss "Haha, Timm löste uppgift 7 sju gånger". Plötsligt upptäckte jag att jag inte kunde se, så jag satte mig på en stol och väntade. Efter ett tag kom en man och sade att rummet skulle larmas, så jag var tvungen att gå ut. Efter att ha stapplat ut ramlade jag ned i någons knä utanför och konstaterade att jag borde lägga mig och sova. Sedan gnuggade jag mig i ögonen och upptäckte att jag helt enkelt hade en massa sovmojs där.

Jag och tre till skulle åka någonstans, men först skulle vi spela ett spel som hette Finess. Man tog brickor med ord och placerade dem på rutor på en egen spelplan. Alla brickor som bildade ord fick man behålla. Jag skapade nästan "lådmedlem", med upptäckte senare att L:et var ett I.

En gubbe som tydligen bodde i huset frågade om han fick låna spelet. Jag sade att han fick vara snabb eftersom vi skulle ta med det när vi åkte, fast jag tänkte inte på att vi skulle spela tills vi åkte.

Jag och två till skulle spela Caylus, men jag upptäckte att jag var försenad till en buss. Istället spelade vi alfapet.

Jag var i skolan och såg i min kalender att vi hade halv studiedag på måndag. Dvs att jag skulle få ledigt från IV:t men skulle ha kemi på eftermiddagen sen. Jag visste inte om det stämde så jag gick för att fråga min kemilärare, Hans. Platsen var en exakt kopia av mitt kök och Hans hade lagt en stekpanna upp och ner på en platta.
"Har vi halv studiedag på måndag?" frågade jag.
"Det är inte helt bestämt än", svarade Hans. "Det är i vilket fall inte officiellt ännu."
Jag kollade på stekpannan som hade börjat smälta. Hans tog upp den och började omforma den. Efter det smälte han kanterna på en kastrull och gjorde dem rundade.

Vi skulle åka bil, och jag körde. Det var även Armand, Ingrid, Viktor och någon mer. Bilen var i vilket fall fullsatt. Vi åkte ifrån någonting och verkade vara på väg hem. Det gick lite fort genom garnisonsrondellen så vi fick känna av lite centrifugalkraft. Sedan kom vi till ett rödljus, men det var inga bilar i närheten så jag antog att det skulle slå om i samband med att jag närmade mig. Det gjorde det inte så jag fick bromsa hårt när jag kom fram dit och sekunden efter slog det om.

Ett par barn låg i en säck, jag var någon av personerna i ett äldre par. Vi blev jagade av några eftersom de ville ha guldet som låg i de gula säckarna (barnen låg i gröna). Vi ville också ha guldet, så vi jagade tillbaka. Vi grävde och letade efter de gula säckarna och det var massor med flykt. Förutom att hitta guldet var vi tvugna att skydda barnen för de andra hotade dem. Vi fick tillsist tag på guldet och jag (som var mannen i paret då) sprang iväg med det i en kundvagn. Jag tappade greppet om kundvagnen men hann ifatt den igen.

Sedan hoppade drömmen till en tid senare. Jag (som mannen) satt med min fru på en stentrappa inte långt ifrån där alla stridigheter hade skett. Jag frågade:
"Vad hände med barnen?"
Hon tittade konstigt på mig med sorgsna ögon och det var uppenbart att mannen egentligen visste det, men det gjorde ju inte jag i mannens kropp. Hennes blick talade om att de hade dött.
"Hur?" frågade jag med sorgsen röst.
"De drunknade", svarade hon.
Jag såg för min inre blick några barn i en säck som kämpade för att komma ut allt eftersom säcken skönk, men deras händer var bundna och de skönk allt djupare under vattnet. Jag blev bedrövad att jag inte hade lyckats rädda dem.

Jag gick förbi resturangen Five Tastes, där inne satt några ledare från kyrkan som jag kände. De kände igen mig och den ena gick ut genom en dörr i glasfönstret som uppenbart inte var en utgång. Dessutom tryckte hon ner en tangent på ett uråldrigt tramp-orgel.
"Det här skulle vara intressant att spela på!" sa hon.
Jag svarade att hon skulle låta bli eftersom det antagligen inte var tillåtet. En av de som jobbade där kom ut och skällde på att hon hade gått ut genom fel utgång.

Drömmen börjar med kungörandet att ett nytt sorts pris instiftats i ytlighetens och perfektionismens namn. Priset är lite som en Oscar, fast man vinner det inte för någon rollprestation, utan för en kroppsdel. Och det hela arrangeras som en enorm tredagarsfestival (det tar så lång tid, då det ju finns x antal kroppsdelar att gå igenom), med gratis mat och tältplats för alla nominerade.

En vän till mig, en kvinna som jag i ärlighetens namn aldrig träffat men som i drömmen var en nära bekant, var nominerad i klassen "Bästa Knäveck På Vänster Sida", så jag hakade på, intresserad av anatomi som jag är. Sen är drömmen lite otydlig i vändorna, men vi sitter på en enorm gräsmatta utanför en stor byggnad, och på en scen så står Oprah Winfrey och presenterar vinnaren i kategorin "Bästa Navel". Vi är uppskattningsvis 20.000, och solen skiner.

Plötsligt börjar folk längst bak att skrika på det där härligt blodisande panikdödsångestsättet. Blod sprutar åt alla håll och kanter, och det tar ett tag innan vi lite längre fram förstår att det är en grupp på ca 100.000 köttsugna zombies (precis som de i I Am Legend (se den!) fast de tål uppenbarligen solljus), som helt sonika börjat slakta sig igenom den enorma folksamlingen.

Folk får panik, och börjar springa omkring som yra höns och trampar ner varandra. Jag och min kompis kommer ifrån varandra, och jag springer mot byggnaden. Nu är det plötsligt mitt i natten, och vi är ett fåtal (ca 300) människor kvar. Det är kyligt ute, och ånga stiger upp från lemlästade kroppar över hela fältet. Ganska vackert, om man nu har fallenhet för det groteska. Blod, inälvor och stora osande köttstycken i månsken.

Nåt enstaka skrik hörs här och var i mörkret, och jag springer fortfarande mot byggnaden (den var kanske en kilometer bort, och ändå så har det tagit mig hela dagen att springa till den... nåja). Jag kommer in i byggnaden, som jag nu inser är en hockeyarena. Jag springer in på en toalett och låser dörren, sätter mig ner på golvet och håller för öronen för att slippa lyssna på zombiernas slafsande utanför.

Jag får givetvis inte sitta ensam särskilt länge. De har nämligen fenomenala luktsinnen, de där människoätande bestarna. De står utanför dörren, och det låter som att de kommunicerar med varandra via en massa gutturala grymtanden. Det låter som att de är flera hundra där ute. De börjar att kasta sig mot dörren, som snabbt börjar ge vika.

Jag får panik. Jag hittar en engångsrakhyvel i badrumsskåpet (tillsammans med en välanvänd kortlek, vad nu den gjorde där), en sån där orange bic-hyvel. Jag börjar skära mig i armarna och halsen för att jag ska förblöda till döds, ett betydligt humanare öde än att bli sliten i stycken av en härd hungriga zombies. Hyveln är slö så det går lite trögt, men en flock zombies + en annalkande ond, bråd död är en ruggigt bra motivationshöjare.

Jag hinner skära mig 39 gånger innan dörren ger vika. Jag har förlorat lite drygt 1,5 liter blod och är väldigt svag. Jag sjunker ihop på golvet, och här vaknar jag. Jag vet fortfarande inte om jag hann ta livet av mig eller om jag blev sliten i stycken först, men jag dog garanterat i vilket fall som helst.

Drömde att jag klättrade uppför, men det blev för brant, och jag ramlade ner...

Jag hade köpt fyra batterier till min miniräknare, men när jag skulle stoppa i dem upptäckte jag att bara tre fick plats.

När jag vaknade kollade jag, och det var fyra.

Jag bredde åtta (!) mackor till frukost, men fick kämpa för att få ihop tillräckligt med skinka till alla. Jag kom senare på att skinkan var gammal, men den luktade inte illa, så det gjorde inget.

Jag spelade ett gammalt Jazz Jack Rabbit. Alla banor utspelade sig inomhus, och i samma miljö. Jazz började till höger om en upphöjning med fällor, så han var tvungen att fortsätta till höger. Man kunde skjuta sönder upphöjningen med de blåa bollarna (som av någon anledning frös blocken), men jag fortsatte till höger och hoppade nedför ett stup.

Jazz styrdes med A och D, skjöt med Alt och hoppade med Ctrl. Jag blandade ihop kontrollerna lite i början. Längs hela banan fanns kontrollpaneler som jag avaktiverade. Inför sista bossen, sköldpaddan med stora glasögon, försökte sköldpaddan kontakta sina vakter, men kunde inte eftersom jag stängt av kontrollpanelerna ("voicers").

På sista banan fick Jazz en gigantisk försvarsdräkt som gav honom starka klor. Bossen kunde flyga upp och spruta eld eller stå still och spruta eld. Han hade inte en chans eftersom Jazz kunde undvika alla attacker i sidled.

Jag avslutade med att hoppa och slå honom för att styla.

I en tävling skulle man samla poäng, och för varje poäng fick ens fett en extra dubbelbindning. Den som fick mest böjd fett vann.

Det är en hund i bilen, och jag släpper ut den, men bilen är full med vatten. Så jag försöker tömma den, men det kommer bara in mer.
Det är mycket vatten överallt. Jag försöker spika ihop bryggorna, som i själva verket är våran farstu-bro. Olika djur står på bryggorna, katter och hundar, de är beroende av att jag lyckas och ibland tvingas de simma. Men jag lyckas inte. Försöker göra allt på en gång. Försöker rädda djuren från vattnet.

Sen vaknar jag.

Jag var på Ljunkan och skulle ha balträning. Klockan var kanske halv-kvart i nio på morgonen. Viktor var redan där och dansade. Will var också där, men han hade inte sin balpartner därså jag dansade med honom. Det gick jättedåligt för Will kunde inte dansa. Sedan ringde Gunnar och frågade var jag var, hans fransyska Alice skulle ju åka om ett litet tag. Jag fick panik och började springa mot skolan, men insåg snart att jag aldrig skulle hinna.

Jag var på resecentrum och skulle gå därifrån. När jag gick över ett övergångsställe fick jag syn på min fysiklärare på andra sidan, han cyklade fort. Jag trodde inte han såg mig, så jag gick vidare. Då ropade han "HEJ MATILDA!" på ett övertydligt sätt och jag hälsade tillbaka. Sedan fortsatte jag upp för gatan. Det var en brant backe och jag gick förbi en grupp (mest tjejer) som spelade fotboll och som stod på ett långt led eftersom vägen var mycket smal. Min kusin Jonas var en av de få killarna där. Sedan kom jag till ett torn där jag pratade med någon om Ingrid.

Det jag kommer ihåg av drömmen:
Vi gömde oss i skogen och hade kamoflage kläder på oss. Långt borta så släppte en vit bil av några fiender.

Samtidigt så kom en samuraj till oss, som visade sig vara god, men det var någon som sköt en pil emot honom. Men som förväntat, så är samurajen så skicklig att han hugger av pilen med sitt samuraj-svärd.

Sen kommer jag inte ihåg något mer av drömmen.

Jag hade drömt en dröm, och för att komma ihåg den skrev jag ned den i en textfil (i en ny dröm). Sedan sparade jag filen, och den hamnade under täcket. En anonym åskådare kommenterade att det kunde se ut som en erektion, så jag fick radera filen.

Sedan kom jag inte ihåg den drömmen!

Jag skulle ut och dansa med någon kille, och vi var i ett rum som tydligen var mitt rum. Jag skulle hämta någonting som låg i min säng, men jag visste inte vad så jag grävde i sängen. Sen hittade jag vad jag letade efter - Gunnars cykelnyckel som han hade lagt där för att jag skulle få låna hans cykel. Jag kollade på nattduksbordet och där låg ett kort i form av en gul fisk, jag blev jätteglad!

Annika skulle köra bil, men hon körde jätteläskigt. Hon ångrade sig och åkte ett varv extra i en rondell, och hon svängde i höga hastigheter. Av någon anledning satt jag i Annikas knä så jag ställde mig på bromsen och kopplingen. Det gick inger bra, vi bromsade men efter ett visst antal sekunder började vi rulla iväg igen (trots att jag hade bromsen nere). Vi höll på att köra in i en hissdörr (som blev ett hål), men jag lyckades bromsa så vi var två centimerer ifrån det.

Jag var på fest, och det var obligatoriskt i skolan. Det var en grupp med tjejer som spelade. Sedan skulle man göra någon form av invecklad dans, alla gav upp utom jag.

Jag läste en gammal dröm på Dlogg och upptäckte att jag glömt tagga den "Peng". Först hade den inga liknande drömmar, men det fick den när jag lade till taggen.

Jag var av någon anledning tvungen att betala en massa räkningar, men jag orkade inte.

Jag skulle offras av en stam infödingar som kommit till mitt hus. Anledningen var att jag först tackade ja, och sedan var det för sent för att ändra sig. Det var ett nivå 4-hot. Jag satte mig in hos deras kvinnliga ledare för att slippa offras. Sedan grät jag mitt maximum av 32 tårar. Hon berördes och släppte mig.

Jag och två till spelade ett konstigt brädspel. Spelplanen var uppdelad i hexagoner, men man var ändå tvungen att följa en stig. Målet var att gå runt banan två gånger. Först skulle man gå en tråkig väg där man fick gå upp till tre steg varje drag.

När man kommit i mål fick man gå andra vägar, beroende på vilken karaktär man var. Fotografen gick en kort genväg, och turistguiden gick runt halva banan. Vanliga spelpjäser fick gå samma väg igen.

Det blev problem eftersom en fjärde spelare, som ville vara med, försökte gå baklänges för att gena till mål.

Att jag hade hamnat i fängelse helt oskyldigt, men det var en fördel med det. De flesta andra fångar var vackra kvinnor, så jag trivdes riktigt bra där. Det enda som både harmade och lättade var att mitt straff bara var 4 månader långt. Det harmade för att jag inte skule omgärdas av de vackra kvinnorna mera, men det lättade att jag skulle återfå min frihet efter relativt kort tid.

I min dröm så skulle jag utföra en känslig operation för att sätta fast en hand som hade gått av. Men det speciella var att detta skulle ske i en traktor. Och då behövde jag en ny teknologi för att kunna se så små detaljer. Och när jag kom på vad jag behövde utveckla, så glömde jag tydligen helt bort min operation, utan for iväg och skulle utveckla den där teknologin. Sen vaknade jag.

Och nu försöker jag efterforska vad det är för teknologi jag hade kommit på i den där drömmen. Kanske handlar det om Stereo Fisheye teknologi, med ögonrörelse igenkänning.

Jag var en del av ett stort strategispel, som liknade Battle for Wesnoth.

Jag bodde i ett hus och det var en väldigt liten katt utanför som ville in. Jag visste inte vems katten var, men jag tyckte synd om den så jag släppte in den och tänkte att jag kunde sätta upp en annons. Dock kom det in en annan, ganska skabbig katt när jag släppte in den lilla. Den lilla katten var svart och vit och jättesöt, den skabbiga hade alla möjliga färger som inte gick att urskilja under smutsen. Straxt efter det kom min katt Dennis hem och han hade med sig en svart stilig katthona och två små svarta kattungar som var jättegulliga. Jag blev förvånad eftersom jag hade för mig att Dennis var kastrerad, men jag funderade inte mer över det.

Det skulle vara en hästkapplöpning och många duktiga hästar och ryttare skulle delta. Ingrid skulle vara med. Av någon anledning var Karl där och han och jag hade kommit överens om att vi skulle imponera på Ingrid. Jag och Karl gick med armarna om varandra hela tiden och det såg ut som vi var tillsammans, vilket vi inte var eftersom vi smidde våra planer. Vi hade en häst som hette Kalle (efter Karl) och vi kunde prata med honom. Hästen Kalle skulle stå bredvid Ingrids häst, för de skulle bli kära, men en annan tjej med en jättesnygg häst ställde sig där och Kalle började gilla den hästen. Karl blev sur och började tränga sig in bland hästarna, som blev nervösa då han gick bakom dem, och plockade ut Kalle. Vår häst var jättesnäll och vi förklarade för honom vad det var för slags tävling och jag satt upp. Jag förklarade för hästen Kalle att om jag drog i tygeln skulle han svänga och han sa att han visste det där. Så blåste de i visselpipan vilket sa att tävlingen var igång. Jag och Kalle satte av och blåste förbi Ingrid som inte hade satt upp än. Av någon anledning visste jag vad Ingrid tänkte: 'Är Matilda med? Hon kan ju inte rida?' ...

Vi stod på en stor öppen plats utomhus och alla var glada och skrattade och ropade. Det började regna rosa mobiltelefoner och jag fångade en. Min syrra blev avundsjuk så jag gav den till henne eftersom jag ändå inte gillar rosa. Sedan hände en massa andra roliga grejer och tillslut ställde sig en man upp på ett bord och ropade:
"Allt detta är tillägnat min fru som fyller år idag!"
Det flög förbi ett flygplan med en 'Grattis på födelsedagen'-banner.
"Och det är bäst att ni betalar för mobilerna!" sa han i en låtsas-hotfull stämma.
Sedan gick alla hem och jag försökte ta tillbaka mobilen från min syrra, hon vägrade.